Taxonomiförordningen ställer krav på hanteringen av skatterisker

Vi har i tidigare artiklar på Tax matters berört bland annat det ökade fokuset på transparens inom skatteområdet samt behovet och vikten av att ha en robust modell på plats vad gäller hanteringen av företagets skatterisker. Nu är det även en fråga i samband med EU:s Taxonomi för Hållbara Investeringar.

Frågan aktualiseras nu återigen i samband med att Europakommissionens expertgrupp Platform on Sustainable Finance, publicerade sin slutliga rapport Final report on minimum safeguards kring så kallade minimiskyddsåtgärder kopplade till EU:s taxonomi för hållbara investeringar (Taxonomiförordningen). Syftet med dessa skyddsåtgärder är att säkerställa att de bolag som anses bedriva miljömässigt hållbar verksamhet enligt Taxonomiförordningen också uppfyller de krav som ställs inom social hållbarhet, där skattehantering har identifierats som en av fyra kärnområden (utöver exempelvis rättigheter i arbetslivet). 

Vad innebär Taxonomiförordningen?

Taxonomiförordningen trädde i kraft den 1 januari 2022 och har en tydlig koppling till EU:s Green Deal och även Parisavtalet. Förordningen är ett regelverk som syftar till att hjälpa investerare att identifiera och jämföra hållbara investeringar. Detta genom att skapa ett gemensamt och homogent klassificeringssystem för vad som kan anses utgöra en miljömässigt hållbar ekonomisk verksamhet. 

Förordningen baseras på sex stycken miljömål: 

• Begränsning av klimatförändringar
• Anpassning till klimatförändringar
• Hållbar användning och skydd av vatten och marina resurser
• Omställning till en cirkulär ekonomi
• Förebyggande och begränsning av miljöföroreningar
• Skydd och återställande av biologisk mångfald och ekosystem

Det finns idag uppställda kriterier för de första två nämnda målen, medan kriterierna för övriga mål just nu arbetas fram. Från och med 1 januari 2023 kommer förordningen att utökas till att  omfatta även bland annat vatten och marina resurser samt omställning till en cirkulär ekonomi. 

Vad är då en hållbar aktivitet?

För att en aktivitet ska anses vara tillräckligt hållbar enligt förordningen krävs att tre rekvisit är uppfyllda: 

• Aktiviteten ska väsentligen bidra till minst ett av de sex miljömålen
• Aktiviteten får inte orsaka någon skada mot något av de andra fem miljömålen och
• Aktiviteten måste uppfylla de minimiskyddsåtgärder som framgår av förordningen. 

Kortfattat kan sägas att skyddsåtgärderna har satts på plats för att undvika att investeringar klassificeras som hållbara ur ett miljöperspektiv (ESG) samtidigt som de inte uppnår vissa miniminivåer vad gäller social hållbarhet och/eller governance (ESG), såsom arbetsrättsliga aspekter, korruption eller skatteundandragande. I de fall bolagen inte uppfyller dessa miniminivåer, anses de inte agera tillräckligt hållbart för att klassificeras som en hållbar investering enligt taxonomiförordningen, varför bolag redan nu bör börja se över dessa aspekter. 

Minimiskyddsåtgärder relaterade till bolags skattehantering

Som nämnts ovan har bolag och organisationers hantering av skatterisker ansetts utgöra ett så pass viktigt område inom hållbarhet att bolag inte kan komma att anses utgöra en hållbar investering enligt Taxonomiförordningen om inte hanteringen av skatterisker håller tillräckligt hög nivå. 

Enligt rapporten anses företag som möter nedanstående kriterier inte arbeta tillräckligt hållbart med sina skatterisker: 

1. The company does not treat tax governance and compliance as important elements of oversight, and there are no adequate tax risk management strategies and processes in place. (Egen översättning: Bolaget hanterar inte skatter och regelefterlevnad som en väsentlig fråga och det finns inga adekvata strategier eller processer på plats för att hantera skatterisker).
2. The company or its subsidiaries have been finally found to have violated tax laws. (Egen översättning: Bolaget eller dess dotterbolag har slutgiltigt ansetts ha agerat i strid med skatteregler). 

Den ovan nämnda rapporten saknar detaljerad information kring vilka rutiner och processer som ska finnas på plats inom skatteområdet för att kraven ska anses uppfyllda. Istället hänvisar rapporten till de riktlinjer som framgår av OECD:s riktlinjer för multinationella företag samt GRI 207: TAX 2019. 

Vilka företag omfattas?

De bolag som idag omfattas av EU-direktivet om icke- finansiell rapportering (NFRD) och EU:s förordning om hållbarhetsrelaterade upplysningar (SFDR) omfattas också av rapportering enligt Taxonomiförordningen. Även de bolag som omfattas av Årsredovisningslagens krav på hållbarhetsrapportering och är företag av allmänt intresse enligt artikel 2.1 a-c i Direktiv (EU) 2013/34/EU och har i genomsnitt fler än 500 anställda under ett år, har skyldighet att rapportera enligt Taxonomiförordningen. 

Den kommande rapporteringen enligt CSRD omfattar initialt stora bolag och noterade bolag som möter två av följande tre kriterier:

• omsättning överstigande 40 miljoner euro eller,
• mer än 250 anställda eller,
• en balansräkning med ett nettovärde överstigande 20 miljoner euro.

Utöver de bolag som redan idag omfattas av NFRD och SFDR kommer alltså även onoterade stora bolag att omfattas genom implementeringen av CSRD. Taxonomiförordningen med minimiskyddsåtgärderna, däribland den om skattehanteringen, kommer framöver att omfatta en allt bredare krets.  

Det kommer också bli obligatoriskt att hållbarhetsrapporteringen granskas av tredje part, till exempel oberoende revisor.

Våra kommentarer

Taxonomiförordningens krav på en robust modell för hantering av skatterisker och undvikande av skatteundandragande är den senaste internationella regleringen som tydligt kopplar ihop hållbarhet och skatt. Detta i ljuset av bland annat GRI 207:TAX 2019, vilket än mer tydliggör det ökade fokuset och förväntan på att bolag och organisationer inkorporerar hantering av skatterisker i sitt hållbarhetsarbete. 

Som vi har nämnt ovan saknar rapporten detaljerade beskrivningar kring vad som måste finnas på plats för att kraven ska anses uppfyllda. Givet kopplingen till riktlinjer publicerade både av OECD och Global Sustainability Standards Board (GSSB, GRI 207) är vår bedömning att bolag och organisationer kommer förväntas ha en tydlig skattepolicy och strategi på plats tillsammans med en gedigen modell för hantering av skatterisker som identifierar risker och säkerställer regelverksefterlevnad och korrekt betalning av skatter och avgifter. Detta såklart för de bolag som omfattas av Taxonomiförordningen idag, men även de bolag som kommer att omfattas av regelverket i takt med att detta utvecklas framöver.

Kontakta oss gärna för vidare diskussion om vad dessa förändringar innebär för ert företag!