Pelare II: Status för side-by-side agreement

I den här artikeln tar vi upp status för side-by-side agreement som träffades av G7 i somras för att hantera den oro som USA har utryckt kring hur Pelare II-reglerna samverkar med amerikanska regler.

Side-by-side agreement – vad är det?

Mot bakgrund av att den amerikanska administrationen uttryckt oro över hur Pelare II samverkar med det amerikanska minimiskattesystemet GILTI, numera kallat NCTI, har G7 i juni träffat ett side-by-side agreement, SbS). G20 stöttar arbetet men har bland annat uttryckt att SbS kräver att frågan om en jämn spelplan hanteras.  

Kärnan i SbS är att USA-baserade koncerner undantas från Pelare II-regelverkets huvudregel (IIR) och kompletteringsregel (UTPR), samtidigt som NCTI erkänns som jämförbara regler och att de två systemen kan existera parallellt. SbS innehåller också en permanent safe harbour-regel och frågan om en rättvis behandling av skatteincitament.  

Läs också: Pelare II: Ny proposition med kompletteringar till tilläggsskattelagen 

SbS – Diskussioner inom EU 

EU-parlamentet har uttalat sig om SbS och konstaterar bland annat att det finns oklarheter kring innebörden. SbS skulle kunna innebära att icke-amerikanska jurisdiktioner inte skulle tillämpa UTPR på dotterbolag till amerikanskägda koncerner beträffande lågbeskattade vinster som uppstår i USA eller i en annan jurisdiktion som inte tillämpar QDMTT eller IIR. Det är oklart hur amerikanska mellanliggande moderföretag inom icke-amerikanska multinationella koncerner skulle behandlas. Vidare tar EU-parlamentet upp frågan om eventuella konkurrensnackdelar med hänsyn till olikheterna mellan NCTI och Pelare II-reglerna även om det i juli 2025 har införts flera justeringar av NCTI i syfte att anpassa resultatet till Pelare II-reglerna.  

Det kan noteras att företrädare för EU-kommissionen (EU KOM) har uttalat att det inte är ett lämpligt alternativ att erkänna det amerikanska systemet som "motsvarande" Pelare II-reglerna med tanke på skillnader i utformning (såsom jurisdictional vs global blending, skattesatser och substansavdrag). Istället bör en safe harbour tas fram som skulle omfattas av den befintliga utformningen av minimibeskattningsdirektivet och som innebär att tilläggsskatt enligt IIR eller UTPR sätts ner till noll.  

Enligt EU KOM omfattas allt som beslutas inom OECD:s inkluderande ramverk (IF) som benämns safe harbour automatiskt av EU-rätten och är bindande för medlemsstaterna genom artikel 32 i minimibeskattningsdirektivet. Baserat på EU-domstolens praxis skulle SbS kunna få direkt effekt om EU KOM publicerar en notis i EU:s officiella tidning som säger att SbS ska betraktas som en safe harbour-regel och då skulle det inte finnas något omedelbart krav på lagstiftning i medlemsstaterna. EU KOM menar att utmaningen med att få ändringar på plats till årsskiftet, då den tillfälliga UTPR safe harbour-regeln upphör att gälla, därigenom skulle lösas. EU KOM har också varnat för att tillåta så kallad GILTI push-down eftersom det skulle urholka själva tanken med Pelare II. 

OECD:s arbete med SbS 

Inom IF pågår diskussioner om utformningen av SbS med målet att skyndsamt nå en lösning som är acceptabel och implementerbar samtidigt som den övergripande integriteten av Pelare II-systemet bibehålls.  

Enligt uppgifter i media och vid en konferens i Lissabon i oktober 2025 anordnad av The International Fiscal Association (IFA) där företrädare från IF uttalade sig, går arbetet framåt med SbS. Det framgår att den senaste modellen innebär att USA avstår från den primära beskattningsrätten på amerikanska multinationella företags utländska verksamheter. Därigenom skulle jurisdiktioner, exempelvis inom EU, kunna fortsätta att tillämpa sina regler som innebär att minimiskatt om 15 procent kan tas ut på amerikanska företag som verkar inom deras territorier. Genom en sådan lösning skulle det också säkerställas att amerikanska minimiskatter inte "trycks ner" till dotterbolag i jurisdiktioner som har infört nationell tilläggsskatt (QDMTT). 

Vidare diskuteras kriterier för att avgöra vilka jurisdiktioner som har system som ska anses vara kvalificerade för att omfattas av SbS. De kriterier som övervägs ligger nära det amerikanska regelverket. Det diskuteras också hur joint ventures som delvis ägs av amerikanska företag ska hanteras.  

En deadline för att nå ett avtal har satts till den 31 december 2025. IF föreslår också att en utvärdering ska göras under 2028–2029 för att se om ändringarna med anledning av SbS har upprätthållit lika villkor globalt.  

Arbete med en permanent safe harbour 

IF arbetar också med att förenkla för multinationella koncerner som verkar i jurisdiktioner med en hög effektiv skattesats. En permanent safe harbour i form av en förenklad effektiv skattesatsberäkning (ETR PSH) tas fram som medför att fullständiga beräkningar undviks. Målet är att vara färdiga till årsskiftet. Enligt mediauppgifter och paneldeltagare vid IFA finns en optimism kring att en lösning ska vara inom räckhåll. Regeln föreslås utgå från konsoliderade finansiella rapporter och redovisningsstandarder på koncernnivå, till skillnad från den tillfälliga förenklingsregeln (transitional safe harbour - TSH) som utgår från land-för-land-rapporten. Det finns enligt uppgift även flera lågskattejurisdiktioner som söker liknande förenklingar som ETR PSH för att undvika konkurrensnackdelar.  

Det framkommer dock att det kvarstår en del materiella utmaningar, exempelvis kring vilken procentsats som ska gälla för ETR PSH och användandet av lokala finansiella redovisningsstandarder (LFAS) avseende QDMTT-reglerna. En möjlig lösning som nämnts är att det ska finnas en valmöjlighet att använda LFAS.  

Några av de senaste förslagen som övervägs inkluderar en tröskel för årsbaserade skattejusteringar (true-ups), vilket skulle minimera behovet av att öppna tidigare deklarationer på nytt. Det finns också diskussioner om tillfälliga övergångsregler, inklusive en ettårig förlängning av TSH, för reglerna om förvärvsjusteringar samt avseende förluster. Dessa frågor är något som företrädare för näringslivet lyfte vid IFA tillsammans med att det inte ska vara fråga om en enklare version av modellreglerna utan att justeringar måste begränsas till “nödvändiga” sådana. Vidare framhölls att det alltid ska vara möjligt att använda UPE GAAP, att procentsatsen måste vara 15 procent och att det ska vara möjligt att kunna omfattas varje år (det vill säga den princip om “en gång ute, alltid ute” som gäller för TSH ska inte gälla i en permanent safe harbour). Det behöver också utvecklas permanenta de-minimis och routine profits test safe harbours. 

SbS - Skatteincitament 

En ytterligare fråga som omfattas av SbS rör ändringar i behandlingen av incitament, det vill säga substansbaserade icke-återbetalningsbara skattetillgodohavanden och att de i större utsträckning ska behandlas på samma sätt som återbetalningsbara skattetillgodohavanden. Ett kvalificerat återbetalningsbart skattetillgodohavande ska tas upp som inkomst, oavsett om det utnyttjas som skatteminskning eller betalas ut kontant inom fyra år från det att en jurisdiktion beviljar tillgodohavandet. Ett icke kvalificerat skattetillgodohavande ska däremot minska skattekostnaden.  

Det finns ett antal frågor att ta ställning till för att ta fram en modell som gör hanteringen av olika skattetillgodohavanden mer lik. En fråga är på vilket sätt det ska uppnås – innebär det till exempel att de ska behandlas som inkomst på exakt samma sätt som återbetalningsbara skattetillgodohavanden vid ETR-beräkningen? En annan fråga är vilka incitament som ska omfattas (enligt uppgift endast utgiftsbaserade incitament) samt hur substansbaserad utgift ska definieras och hur justeringar ska göras.  

USA har föreslagit införandet av en safe harbour, bland annat med hänsyn till det amerikanska FoU-avdraget som inte ses som ett kvalificerat skattetillgodohavande. Vid IFA uttalade företrädare för IF att frågan om icke-återbetalningsbara skattetillgodohavanden kopplade till nationella kostnader villkorligt skulle kunna behandlas som inkomstposter diskuteras, men att det inte är självklart hur potentiella anpassningar bör se ut. Budskapet var dock att framsteg görs även i denna fråga och att något bör kunna presenteras inom några månader.  

Kommentar 

Det är positivt att arbetet med utformningen av SbS går framåt och att det verkar vara möjligt att komma i mål till årsskiftet. Inte minst med tanke på att det i annat fall finns en uppenbar risk för att frågan om de tidigare aviserade och långtgående amerikanska motåtgärderna i form av Section 899 åter blir aktuella. Uttalandet från G7 om SbS är mycket kortfattat och även om det nu har framkommit en del uppgifter om den övervägda utformningen så återstår en del detaljer. Det gäller inte minst hur SbS ska implementeras och om det slutligen blir som EU-KOM har uttalat, det vill säga att det kan ske genom att överenskommelsen får direkt effekt för EU-länderna redan vid årsskiftet i avvaktan på formell lagstiftning vilket inte har varit aktuellt vid tidigare kompletteringar. Det kan konstateras att en del akademiker har uttalat tveksamhet till att den övervägda lösningen har tillräcklig legal grund, särskilt då överenskommelsen grundar sig på OECD/IF-underlag. Detta är alltså en fråga som det finns anledning att följa noga.  

Att arbete med utformningen av en ETR PSH pågår inom IF och att det finns en optimism kring att det – trots flera materiella utmaningar – kan väntas bli klart inom kort är mycket glädjande. Här blir det exempelvis intressant att se hur stora förenklingar den kommer att innebära i praktiken och vad som kommer att gälla avseende redovisningsstandarder. Det är också positivt att frågan om ytterligare permanenta safe harbour-regler har lyfts av näringslivet.  

Även utvecklingen kring hanteringen av skattetillgodohavanden blir intressant att ta del av.  

I sammanhanget är det värt att tänka på att även om det pågår förhandlingar om SbS och andra potentiella förändringar av regelverket, så är de redan införda reglerna giltiga fram tills dess att de faktiskt ändras. Pelare II-reglerna är således i kraft i många länder. Den senaste OECD-rapporten uppger att 65 jurisdiktioner har implementerat eller tagit konkreta steg för att implementera GloBE-reglerna eller en QDMTT. Detta innebär att koncerner bör ta nödvändiga steg för att vara redo för de registrerings- och efterlevandekrav som ligger precis runt hörnet och som följer av de införda Pelare II-reglerna.  

PwC har en särskild fokusgrupp inriktad på Pelare II och assisterar gärna med frågor relaterade till reglerna.