EU‑domstolen och HFD: Återimport kan vara momsfri trots formaliafel

EU‑domstolen och Högsta förvaltningsdomstolen (HFD) har klargjort att återimport av varor kan vara undantagen från moms även om formella tullkrav inte följts, exempelvis att varorna inte anmälts eller deklarerats vid återinförseln. Detta gäller om övriga materiella villkor för tull- och momsfrihet vid återimport är uppfyllda och att det inte handlar om försök till bedrägeri. Besluten minskar risken för dubbelbeskattning vid rena förbiseenden men ställer fortsatt krav på dokumentation och ordning.

Bakgrund 

När en vara förs ut ur EU och senare förs tillbaka kallas det återimport. Huvudregeln är att återimport kan bli tull- och momsfri om varan återförs inom tre år, är i samma skick, och förs in av samma person som exporterade den. I praktiken krävs normalt vid återinförseln att varan anmäls till tullen och deklareras för övergång till fri omsättning. I det uppmärksammade fallet fördes två tävlingshästar tillbaka in i Sverige från Norge utan att anmälas eller deklareras vid gränsen. Tullverket påförde moms på grund av bristande efterlevnad av tullreglerna. Ingen tullavgift påfördes då denna typ av vara är föremål för 0 procents tull vid införsel in från Norge.  

HFD ställde en tolkningsfråga till EU‑domstolen om huruvida det faktum att momsen påfördes till följd av bristande efterlevnad automatiskt utesluter tull- och momsbefrielse vid återimport. EU-domstolen avgjorde frågan i fall C-125/24 den 12:e juni 2025 och HFD har därefter avgjort det svenska målet med ledning av EU‑domstolens svar i Mål: 1878-22. 

Avgörandet och rekommendationer 

EU-domstolen noterade att artikel 86.6 i EU:s tullförordning skulle förlora sitt syfte om rena formaliafel – som utebliven anmälan eller deklaration – hindrade möjligheten till tullbefrielse. Detta innebär att tullfrihet ska medges i de fall varan objektivt sett uppfyller återimportvillkoren och det inte finns något skäl att misstänka något försök till bedrägeri. Därmed finns inte heller hinder mot att tillämpa momsfriheten för återimport, eftersom momsbefrielsen knyter an till att varan är föremål för tullbefrielse. HFD följde EU-domstolens linje och undanröjde den påförda momsen i det svenska målet.  

Vad betyder detta i praktiken? 

• Formella misstag spärrar inte per automatik tull- och momsfrihet vid återimport. Det avgörande är att de materiella kraven är uppfyllda och att det saknas misstanke om bedrägeri. 
  
  
• God tro och oaktsamhet kan tolereras – men inte uppsåt eller försök till bedrägeri. Myndigheten kan kräva underlag som visar de faktiska förhållandena kring återimporten för att utesluta bedrägeri.  

Våra rekommendationer: 

• Fortsätt att följa alla formella tullrutiner. Reglerna har inte ändrats utan endast bekräftats. 
  
  
• Säkerställ alltid spårbar dokumentation. Detta kan bli avgörande om det i efterhand visar sig att ett misstag begåtts. 
  
  
• Vid inträffade formaliafel, agera skyndsamt: dokumentera händelseförloppet, säkerställ underlag och tydliggör frånvaro av otillbörligt syfte.  

Vår kommentar 

Utfallet kan synas uppenbart då artikel 86.6 i EU:s tulldirektiv av sin ordalydelse medger tullfrihet vid återimport även i fall då tull påförts vid bristande efterlevnad med hänvisning till artikel 79.  

Avgörandet är dock välkommet i sin hänvisning till proportionalitetsprincipen i moms- och tullrätten; rena misstag ska inte leda till beskattning när varan faktiskt uppfyller de materiella villkoren för skattefrihet. Det är dock inget frikort – myndigheterna kan fortsatt ifrågasätta tull- och momsbefrielse om dokumentationen brister eller om omständigheterna väcker misstanke om försök till kringgående. I behandlingen av målet i EU-domstolen antydde generaladvokaten att det faktum att importören korrekt exportdeklarerat varorna tyder på en kunskap om tullsystemet som gör att underlåtenheten att följa formalia vid återimport bör indikera vårdslöshet. 

Frågan uppstår också om samma princip kan användas vid andra kombinationer av formaliafel och tullfrihet eller nedsättning av tull.  

Vår samlade bedömning är att rättsläget förtydligats på ett sätt som speglar verkligheten och ger uttryck för EU‑rättens proportionalitetsprincip, men att bästa försvar fortsatt är ordning och reda: följ formalia, bygg spårbarhet och var proaktiv med underlag. Det minimerar risk, kostnader och osäkerhet – och gör att lagstiftningens skyddsnät kan kvarstå och användas endast när det verkligen behövs.