Pelare II: Ny proposition med kompletteringar till tilläggsskattelagen

Den 9 oktober 2025 lämnade regeringen sin proposition om ytterligare kompletteringar till bestämmelserna om tilläggsskatt för företag i stora koncerner. De nya reglerna föreslås träda i kraft den 1 januari 2026. Här tar vi upp de viktigaste uppdateringarna.

Kompletteringarna i tilläggskattelagen föranleds av de administrativa riktlinjer som antogs av OECD/G20:s Inclusive Framework (IF) under 2024. Vi har i tidigare artiklar berört innehållet i de administrativa riktlinjerna samt den promemoria som skickats på remiss.

Läs också: Pelare II - Fjärde administrativa riktlinjen från OECD 
Pelare II - ytterligare förslag har skickats på remiss 

Uppdateringar och kompletteringar

I propositionen följs i huvudsak förslagen i promemorian, men den innehåller några kompletteringar till de materiella bestämmelserna. Vidare görs vissa preciseringar och redaktionella ändringar baserat på Lagrådets synpunkter. 

Några av de viktigaste uppdateringarna som förs fram genom propositionen (nyheter i förhållande till promemorian): 

• Fördelning av medräknade skatter vid avräkning av utländsk skatt. I promemorian lades det fram bestämmelser om hur medräknade skatter ska fördelas till ett fast driftställe, ett kontrollerat utländskt företag, en hybridenhet, en omvänd hybridenhet och en utdelande enhet – samt också hur sådan fördelning ska ske av aktuell skatt när avräkning av utländsk skatt sker. I propositionen kompletteras förslaget med en grundläggande regel för hur skattekostnad fördelas mellan koncernenheter samt ett uttryckligt villkor för att kunna fördela skatter som härrör från skattetransparenta enheter. 
  
  
• Uttrycklig lagregel om behandling av förlust i fasta driftställen. Till skillnad från förslag i promemorian, vill regeringen införa en uttrycklig lagregel om hur förluster i fasta driftställen ska behandlas vid beräkning av det justerade resultatet i huvudenheten. Den nya regeln innebär att bara en så stor del av förlusten som kvarstår efter kvittning ska behandlas som kostnad för en huvudenhet i en situation då en förlust hos ett fast driftställe kvittas mot vinst hos ett annat fast driftställe. Om kvittningen avser flera fasta driftställen ska den förlust som kvarstår efter sådan kvittning behandlas som kostnad för huvudenheten genom att förlusten först fördelas på de fasta driftställena i proportion till varje driftställes förlust enligt lokala skatteregler.
  
  
• Uppskjuten skatt vid fördelning av medräknade skatter mellan koncernenheter. Regler föreslås om hur uppskjuten skatt ska fördelas till annan koncernenhet i vissa fall. Vidare införs en valmöjlighet att en sådan uppskjuten skatt som ska fördelas inte ska ingå i den justerade skattekostnaden. Förslaget i propositionen överensstämmer i huvudsak med promemorians, men har utformats annorlunda bland annat vad gäller omräkningen av det uppskjutna skattebeloppet till 15 procent.
   
• Uppskjuten skatt vid avvikelser i balansvärdet mellan redovisningen och Pelare II. Det läggs fram förslag om införande av en generell regel som innebär att om balansvärdena skiljer sig åt, så ska den uppskjutna skatten inte beräknas utifrån räkenskaperna utan utifrån värdet för tilläggsskatt. Till skillnad från i promemorian förtydligas dock att detta inte gäller om aktuell redovisningsstandard inte tillåter att uppskjuten skatt redovisas för en viss transaktion (om inte någon uttrycklig bestämmelse i tilläggsskattelagen säger någonting annat). 

Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari 2026. Precis som med tidigare kompletterande bestämmelser till tilläggsskattelagen införs dock en frivillig retroaktivitet som innebär att koncerner som vill får tillämpa de kompletterande bestämmelserna redan för beskattningsår 2024. 

Kommentar

I likhet med vad som sägs i de tidigare förarbetena till lagen om tilläggsskatt framgår det av propositionen att när det är fråga om förtydliganden och exempel så omfattas de delarna av riktlinjerna från juni 2024 redan av befintlig lag. Lagen kompletteras alltså bara till den del som de administrativa riktlinjerna innebär att ny lagstiftning krävs. Detta innebär att riktlinjerna utgör ett viktigt tolkningsmaterial vid tillämpningen av reglerna. För att bedöma innebörden av olika regler och vilken effekt de får, blir det därför viktigt med en noggrann analys av både de svenska förarbetena och de administrativa riktlinjerna.

Många delar av vägledningen i riktlinjen och de tillkommande bestämmelserna i propositionen är mycket komplicerade, inte minst vad gäller fördelning av skatter till andra koncernenheter. Koncerner med fasta driftställen, CFC-bolag eller skattetransparanta enheter har därför en särskild utmaning i att sätta sig in i och tolka innebörden av dessa.

Det kan noteras att ytterligare lagstiftning är att vänta, bland annat eftersom den femte administrativa riktlinjen från januari 2025 inte omfattas av de föreslagna bestämmelserna i propositionen. Eftersom det internationella arbetet ännu inte är avslutat så kommer det sannolikt också att antas ytterligare administrativa riktlinjer framöver.