Skatteflyktslagen begränsar ej underskott vid ägarförändring enligt HFD

En skuld till ett bolag som en köpare övertar från säljaren i samband med förvärvet av bolaget, ska beaktas som en del av utgiften för att förvärva det bestämmande inflytandet vid tillämpningen av den så kallade beloppsspärren. Skatteflyktslagen har inte funnits tillämplig.

Högsta förvaltningsdomstolen har slutligen avgjort frågan om tillämpning av principen om verklig innebörd och skatteflyktslagen på ett förfarande med underskottsbolag där det inrullade underskottet har överlevt en ägarförändring.

Bakgrund

Ett bolag överlät hela sin verksamhet genom en underprisöverlåtelse till ett helägt dotterbolag, varefter bolaget sålde aktierna i dotterbolaget till sitt moderbolag. Försäljning skedde mot revers för marknadsvärdet. Bolaget redovisade därefter som sin enda tillgång en fordran på moderbolaget om 150 mkr. Bolaget redovisade också ingående skattemässigt underskott  på ca 135 miljoner kr. 

I december 2012 såldes aktierna i bolaget externt och köpeskillingen erlades dels genom kontant betalning, dels genom att köparen tog över betalningsansvaret för säljarens skuld till bolaget.

Försäljningen innebar att köparen fick det bestämmande inflytandet över bolaget som var ett underskottsföretag. För att de skattemässiga underskotten ska överleva en sådan transaktion krävs att underskottet understiger 200 procent av ett särskilt framräknat förvärvspris (den så kallade beloppsspärren).  

Givet omständigheterna i målet så skulle underskotten överleva ägarförändringen om köparens skuldövertagande om ca 152 miljoner kronor beaktades som en del av förvärvspriset. 

Skatteverket ansåg att skuldövertagandet inte skulle beaktas som en del av förvärvspriset då den verkliga innebörden av förfarandet var att utgiften för att förvärva det bestämmande inflytandet över bolaget bara uppgick till det belopp som hade betalats kontant. 

Högsta förvaltningsdomstolens bedömning

Domstolen inleder med att konstatera att det inte har ifrågasatts att aktieförsäljningen skedde på marknadsmässiga villkor eller att värdet av bolagets fordran på säljaren motsvarade nominella belopp samt att det inte heller är ifrågasatt att försäljningen av aktierna i bolaget till köparen har skett på marknadsmässiga villkor eller att betalningsansvaret för skulden övergått till köparen. Det finns därmed enligt domstolen inte stöd för slutsatsen att den verkliga innebörden av de aktuella rättshandlingarna är en annan än vad de ger uttryck för. Det saknar i det sammanhanget betydelse att de transaktioner som ledde till att skulden uppkom inte har beskattats.

Vad gäller möjligheterna att tillämpa skatteflyktslagen anser domstolen att lagstiftaren efter lagändringarna 1993 uttryckligen har reglerat situationer då utgiften för att förvärva det bestämmande inflytandet över ett skalbolag ska minskas. Den nu aktuella situationen, att ett förvärv sker genom att köparen övertar säljarens skuld till det förvärvade bolaget, är inte ovanlig och kan inte ha varit okänd för lagstiftaren. Slutsatsen av detta är att avsikten inte kan ha varit att begränsa skalbolagens rätt till underskottsavdrag i en situation som den nu aktuella. Skatteflyktslagen är därmed inte tillämplig på förfarandet. 

Två skiljaktiga ledamöter gick istället på Skatteverkets linje i fråga om skatteflykt och ansåg att de rättshandlingar som bolaget företagit, bortsett från underskottet, varit meningslösa och stred mot syftet bakom underskottsreglerna. Att underskottreglerna syftar till att förhindra handel med underskottsbolag framgår enligt de skiljaktiga av förarbeten till ett senare lagstiftningsärende när kapitaltillskottsregeln infördes som komplement till beloppsspärren.  

Kommentar

Skatteflyktslagen innehåller fyra kumulativa rekvisit. Majoriteten har stannat i sin analys efter att ha konstaterat att förekomsten av en liknande skatteförmån måste ha varit känt för lagstiftaren när skalbolagsregeln avskaffades och ersattes med uttrycklig reglering av situationer då utgiften för att förvärva det bestämmande inflytandet skulle reduceras.

De skiljaktiga menade istället att förmånen bestod i att kvittning av underskottet mot ränteinkomsterna skulle ha tagit åtskilliga år om överlåtelsen inte hade ägt rum. En sådan förmån skulle vidare strida mot det primära övergripande syftet att förhindra handel med underskottsbolag som enligt de skiljaktiga inte övergetts trots att skalbolagsregeln ersattes med mekaniskt verkande regler.

Det är viktigt att HFD prövat denna fråga som varit aktuell i ett flertal fall den senaste tiden, och att lagstiftningens tydliga innebörd fått råda. Den djupa oenigheten i HFD visar dock hur svårtillämpliga skatteflyktsreglerna är i praktiken, också i fall då den tillämpliga lagstiftningen för sakfrågan synes helt tydlig och klar, som i fallet med underskottsreglerna. Ännu svårare kan det vara för den enskilde att avgöra vad som gäller utan att hamna i långdragna och kostsamma rättsprocesser mot Skatteverket. 

Läs domen och tidigare artiklar på samma tema

Kammarrätten underkänner tillämpning av skatteflyktslagen på transaktioner med underskottsbolag

Fortsatt oklart om skatteflyktslagens tillämplighet på förvärv av underskottsbolag

Läs domen här