‹ Tillbaka till artiklarna
EU-kommissionen har presenterat ett förslag med ändringar i direktivet om administrativt samarbete som gäller pelare II (DAC 9). Syftet är att förenkla tillämpningen av reglerna som rör rapportering av tilläggsskatten och förslaget innebär att de företag som omfattas av reglerna bara ska behöva rapportera i en av medlemsstaterna.
Läs också:
Pelare II - propositionen med kompletterande bestämmelser
Pelare II - lagrådsremiss beslutad
Pelare II - Fjärde administrativa riktlinjen från OECD
Inledning
Den 28 oktober antog EU-kommissionen ett direktiv med förslag på ändringar av direktivet om administrativt samarbete i fråga om beskattning som innebär att området för automatiskt utbyte av uppgifter utvidgas till att omfatta pelare II (DAC 9). I svensk rätt motsvaras direktivet av lagen om administrativt samarbete inom Europeiska unionen i fråga om beskattning och förordningen om administrativt samarbete inom Europeiska unionen i fråga om beskattning.
Hur ser de nu gällande reglerna om tilläggsskatterapport ut?
Utgångspunkten enligt de nu gällande bestämmelserna är att varje svensk koncernenhet i en koncern som omfattas av regelverket är skyldig att lämna en tilläggsskatterapport. En enhet kan dock utses att rapportera för samtliga svenska koncernenheters vägnar.
Det finns ett undantag som gäller om moderföretaget eller en annan koncernenhet som koncernen har utsett, har lämnat tilläggsskatterapporten i en stat med vilken Sverige har ett avtal om automatiskt utbyte av tilläggsskatterapporter. I så fall räcker det att moderföretaget eller den utsedda koncernenheten lämnar tilläggsskatterapport för hela koncernens räkning. Tanken är då att övriga berörda länder ska få tilläggsskatterapporten genom automatiskt informationsutbyte. Det finns dock inte något sådant automatiskt utbyte än, vilket det nu föreslagna direktivet syftar till att få till stånd.
Kort om innehållet i förslaget
Genom förslaget i direktivet fastställs en ram för att underlätta informationsutbytet av tilläggsskatterapporter mellan medlemsstater. Vidare syftar förslaget till att möjliggöra för multinationella företag att övergå från lokal inlämning av tilläggsskatterapporter till central inlämning. Detta innefattar också en metod för spridning för att säkerställa att alla relevanta jurisdiktioner får den information de behöver, baserat på deras roll i den multinationella koncernen, i enlighet med OECD:s ramverk. I korthet innebär detta att:
- medlemsstaten där det yttersta moderbolaget i koncernen är beläget får den fullständiga tilläggsskatterapporten
- alla medlemsstater som har implementerat reglerna får vad som anges vara den fullständiga allmänna delen av tilläggsskatterapporten
- medlemsstater som endast har infört kvalificerad nationell tilläggskatt och där en enhet i koncernen är belägen får del av relevanta delar av den allmänna delen av tilläggsskatterapporten
- medlemsstater som har beskattningsrätt enligt minimibeskattningsdirektivet får del av jurisdiktions-specifika delar av tilläggsskatterapporten.
Enligt förslaget ska information avseende de relevanta delarna av tilläggsskatterapporten delas så snart som möjligt och inte senare än tre månader efter tidpunkten för rapportering. För utbyte av information med jurisdiktioner i tredje land framgår det att medlemsstaterna måste underteckna lämpliga internationella avtal med dessa jurisdiktioner.
Det föreslås en bestämmelse som innebär att behöriga myndigheter ska informera varandra om det finns skäl att anta att informationen i en tilläggsskatterapport behöver korrigeras samt även om sådana rättelser som vidtas. Vidare föreslås en möjlighet för en behörig myndighet att begära upplysningar hos en annan behörig myndighet om en tilläggsskatterapport som ska lämnas in centralt men som inte har utbytts. Dessutom föreslås ett standardiserat formulär för tilläggsskatterapporten som anges vara helt i linje med den GIR “Global Information Return” som har utarbetats inom OECD. Detta innebär att GIR införlivas i EU-rätten genom förslaget.
För svenskt vidkommande finns vid sidan av tilläggskatterapporten bestämmelser om tilläggsskattedeklaration, som ska lämnas för det fall det enligt tilläggsskatterapporten uppkommer en tilläggsskatt för den aktuella koncernenheten.
Vidare ska sanktioner införas som ska gälla om reglerna inte efterlevs. Det kan noteras att det redan finns sanktioner i den svenska lagstiftningen och frågan är om dessa kommer att justeras med anledning av direktivet. Det har tidigare ansetts finnas en skyldighet att ha sanktioner för dem som inte uppfyller föreslagna uppgiftsskyldigheter.
Kommentar
Förenklingar vad gäller rapporteringen enligt regelverket om tilläggsskatt är generellt sett välkommet då det i dagsläget handlar om omfattande rapporteringskrav. Det är dock något oklart i hur stor utsträckning det nuvarande förslaget skulle medföra förenklingar även om det som utgångspunkt endast ska lämnas in en tilläggsskatterapport i en medlemsstat. Det kvarstår en del rapporteringskrav och det är bland annat oklart vad som ska gälla för rapportering av den nationella tilläggsskatten. Nästa steg är förhandlingar i EU-rådet av direktivförslaget. Det är troligt att förslagen kommer att förändras under den fortsatta behandlingen och det blir intressant att följa utvecklingen.
Företrädare för EU-kommissionen har uttalat att man förväntar sig att diskussionerna i rådet kommer att påbörjas skyndsamt och redan under det pågående ungerska ordförandeskapet. Det återstår att se om det blir så, eller om det blir det inkommande polska ordförandeskapet som tar sig an direktivet. EU-parlamentet, som har en rådgivande roll i skattefrågor, kommer att ge sin syn på förslagen.
Här på hemmaplan kommer en faktapromemoria att tas fram och överlämnas till riksdagen med en sammanfattning av direktivförslaget, regeringens preliminära ståndpunkt samt en subsidiaritets- och proportionalitetsbedömning av förslagen. Riksdagen kommer därefter att ta ställning till dessa frågor.
Enligt EU-kommissionens förslag ska medlemsstaterna införa reglerna senast den 31 december 2025. Förhandlingar om informationsutbyte har historiskt gått relativt snabbt i rådet. Den föreslagna tidsplanen att reglerna ska tillämpas från den 1 januari 2026 är dock ambitiös, givet att förhandlingarna ännu inte har påbörjats och att det behöver finnas tillräckligt med tid för implementering i nationell rätt efter att direktivet har antagits i rådet. Det är därför tänkbart att ikraftträdandet kan komma att senareläggas.
PwC har en särskild fokusgrupp inriktad på Pelare II och assisterar gärna med frågor relaterade till reglerna.
Lämna en kommentar