Oenighet om svenska ränteavdragsregler är förenliga med EU-rätten

Till skillnad från EU-kommissionen menar regeringen att de riktade ränteavdragsbegränsningar som infördes i företagssektorn 2019 är förenliga med EU-rätten. Det återstår att se vad som sker framöver, men tvisten kan komma att hamna hos EU-domstolen.

Bakgrund

Ärendet rör de skatteregler som trädde i kraft 2019 och gäller räntor inom en intressegemenskap, och närmare bestämt de så kallade riktade ränteavdragsreglerna. EU-kommissionen har redan tidigare ifrågasatt de regler som gällde under 2013-2018. De sistnämnda reglerna har även prövats i det så kallade Lexel-målet. EU-domstolen fann tidigare i år att det var oförenligt med etableringsfriheten att neka avdrag.

Läs även: EU-domstolen underkänner svensk ränteavdragsregel

Något förenklat kan man säga att mot bakgrund av domen stod det klart att det inom en EES-koncern i vart fall inte är förenligt med etableringsfriheten att vägra avdrag för räntekostnader på skulder, om koncernbidragsrätt hade förelegat om det utländska långivande bolaget istället hade varit ett svenskt aktiebolag.

EU-kommissionens brev

Målet i EU-domstolen rörde regler som numera är upphävda och sedan 2019 ersatta av nya regler. I ett brev till regeringen i juni i år meddelade EU-kommissionen att den anser att även den nya begränsningen av ränteavdragsrätten inom en intressegemenskap i praktiken fortsätter att gälla endast i gränsöverskridande situationer. Detta är enligt EU-kommissionen inte förenligt med EU-rätten. Regeringen uppmanades därför att ändra reglerna. I brevet bad EU-kommissionen om Sveriges synpunkter på detta.

Läs även: Svenska ränteavdragsregler ifrågasätts av EU-kommissionen

Regeringens svar

Regeringen svarade den 29 september 2021. Av svaret framgår att den svenska regeringen anser att reglerna inte innebär någon direkt eller indirekt inskränkning av etableringsfriheten. Om en indirekt inskränkning skulle föreligga anser regeringen att reglerna kan rättfärdigas och är proportionerliga. Regeringen tillbakavisar således EU-kommissionens uppfattning med i huvudsak följande argument.

• Reglernas tillämpningsområde har snävats in till att omfatta i princip rena missbruksfall. De ligger därmed i linje med det internationella arbetet mot aggressiv skatteplanering med ränteavdrag, som stöds av såväl OECD som EU.
• 2013 års regler var även tillämpliga på inhemska koncerner när det inte finns koncernbidragsrätt.
• Sådana situationer är inte så ovanliga som EU-kommissionen hävdar.
• Reglerna är generella och träffar såväl lån från inhemska som utländska långivare.
• Den form av missbruk som reglerna syftar till att motverka skiljer sig från sådana former av missbruk som exempelvis inte marknadsmässiga räntevillkor och som har prövats av EU-domstolen.
• Det finns därför ingen presumtion om skattefusk som innebär att avdrag nekas i koncerninterna situationer, utan det är tvärtom högt ställda krav för att avdrag ska kunna nekas.
• Det ovan nämnda visar att reglerna är i linje med EU-rätten.

Våra kommentarer

Inledning

Regeringen har i och för sig helt rätt i att 2019 års regler har snävats in och mer ger uttryck för att vara en missbruksregel än tidigare. Enligt vår mening kan man ändå göra ett flertal invändningar mot de uttalanden som regeringen gör samt den bild som regeringen målar upp. I något avseende finns också rena faktafel. Regeringen skriver att reglerna bara träffar fall där det föreligger ett “bestämmande inflytande” eller om företagen står under i huvudsak gemensam ledning, men det stämmer inte. Uttrycket “bestämmande inflytande” försvann redan 2013 och ersattes med “väsentligt inflytande” som är ett lägre krav. Detta framgår tydligt av såväl lagtext som rättspraxis.

Läs även: Investerare i en transparent fond har ansetts som långivare till ett svenskt portföljbolag och i intressegemenskap med bolaget och fondförvaltaren

Fall där koncernbidragsrätt skulle ha förelegat om långivaren hade varit svensk

De nya förarbetena hänvisar till 2013 års förarbeten där det sägs att avdrag inte ska nekas om koncernbidragsrätt föreligger. Detta gäller således fortfarande. Mot bakgrund av EU-domstolens ställningstagande i Lexel-målet är det svårt att komma till annan slutsats än att även 2019 års regler bör innebära en negativ särbehandling av gränsöverskridande lån om avdrag nekas i sådana fall.

Fall där koncernbidragsrätt inte skulle ha förelegat om långivaren hade varit svensk

I de fall som koncernbidragsrätt inte skulle ha förelegat är frågan om svenska lån behandlas bättre än gränsöverskridande. Regeringen menar att så inte är fallet, eftersom reglerna är generellt och neutralt utformade och kan träffa även rent inhemska situationer. Detta är i och för sig riktigt, men även neutrala regler kan leda till negativ särbehandling i verkligheten. EU-domstolen tittar nämligen på om utfallet i de gränsöverskridande fallen i verkligheten blir (eller kan bli) behandlade på ett sämre sätt än de inhemska fallen. Det finns också flera exempel på när domstolen har underkänt neutrala regler, till exempel i det svenska Lexel-målet där lagtexten också var neutralt utformad.

I brevet nämner regeringen att en situation där reglerna kan bli tillämpliga även i rent svenska förhållanden är om räntan kvittas mot underskott och när långivaren och låntagaren inte har koncernbidragsrätt med varandra. I svaret nämner dock inte regeringen att Högsta förvaltningsdomstolen prövade just ett sådant fall förra året och fann att avdrag skulle medges. Det rörde sig om ett lån mellan svenska bolag där koncernbidragsrätt inte fanns mellan långivande och låntagande bolag. Långivaren hade skattemässiga underskott.

Avslutning

Enligt vår uppfattning är det rätt tydligt att reglerna inte är så neutrala som regeringens svar ger uttryck för. De tar heller inte enbart sikte på rent fiktiva upplägg och går dessutom sannolikt för långt för att vara proportionerliga. Slutsatsen av detta skulle kunna bli att reglerna inte är förenliga med EU-rätten. Det återstår nu att se hur kommissionen kommer att agera framöver.

Om inte Högsta förvaltningsdomstolen gör några tydliga uttalanden i det fall som i nuläget ligger på domstolens bord, så framstår en rättsprocess i EU-domstolen mellan Sverige och kommissionen som allt mer tänkbar. Följetongen avseende de svenska ränteavdragsbegränsningsreglerna fortsätter således.