Investerare i en transparent fond har ansetts som långivare till ett svenskt portföljbolag och i intressegemenskap med bolaget och fondförvaltaren

Högsta förvaltningsdomstolen (HFD) har nyligen meddelat en dom avseende tolkning av ränteavdragsbegränsningsreglerna. Domen gällde vem som skulle anses som långivare till ett svensk portföljbolag i en fondstruktur där fonden själv saknade rättskapacitet. 

I motsats till underinstanserna fann Högsta förvaltningsdomstolen att investerarna i fonden var bolagets verkliga långivare. De investerare som var företag bedömdes vara i intressegemenskap med bolaget trots att deras respektive ägarandelar var långt under 50 procent. Rätt till avdrag för ränteutgifter avseende skulder till investerarföretagen förelåg endast om förutsättningarna för att tillämpa undantag i ränteavdragsbegränsningsreglerna,  i deras tidigare lydelse gällande från 2013, var uppfyllda.

Bakgrund kring målet

Det svenska bolaget var ett helägt dotterbolag till ett luxemburgskt bolag, som i sin tur ägdes av fem så kallade limited partnerships med hemvist på Jersey, bildade av ett stort antal investerare. De fem partnerskapen utgjorde tillsammans en fond som förvaltades av två förvaltarbolag, tillika general partners (GP-bolagen). Det svenska bolaget erhöll ett lån från sitt direkta moderbolag för att finansiera ett företagsförvärv. Moderbolaget genomförde därefter ett återköp av sina egna aktier och betalade återköpet genom att fordringarna på bolaget legalt överläts till GP-bolagen. 

Frågorna i målet var om det var GP-bolagen i egenskap av fondens legala representanter eller fondens investerare som skulle ses som bolagets egentliga långivare samt om bolaget var i intressegemenskap med dess långivare.

HFD:s bedömning

En grundläggande förutsättning för att ränteavdragsbegränsningsreglerna i deras tidigare lydelse från 2013 ska vara tillämpliga på ränteutgifter är att de avser skulder till företag inom intressegemenskap. Med företag avses endast juridiska personer och svenska handelsbolag. Vem var då att ses som långivare i det aktuella skuldförhållandet? Och förelåg  skuldförhållandet inom en intressegemenskap?

HFD har tidigare funnit att en fond som saknar rättskapacitet inte legalt sett kan äga tillgångar eller ingå avtal. Fonden själv kunde därmed inte heller vara långivare till det svenska bolaget.

HFD konstaterade att den rättsliga konstruktionen som en kontraktsrättslig fond utgör förutsätter att äganderätten separeras från förvaltning av fondens tillgångar. Investerarna är skyldiga att bidra med kapital men överlämnar kontroll och förvaltning åt en uppdragstagare (fondförvaltare) som ska agera för deras räkning gentemot tredje man. Alla vinster som uppkommer från investeringar, bortsett från ersättning till fondförvaltaren, tillkommer dock investerarna. Fondens tillgångar får inte sammanblandas med fondförvaltarens tillgångar och är dessutom sakrättsligt skyddade mot dess borgenärer. Det innebär att det är investerarna som gemensamt äger samtliga tillgångar i fonden, däribland fordringarna på bolaget, och som har rätt till avkastningen på dem i form av bland annat de aktuella ränteinkomsterna. Därmed fann domstolen att det är investerarna som ska anses vara det svenska bolagets verkliga långivare. 

Hade då investerarna, direkt eller indirekt, genom ägarandel eller på annat sätt ett väsentligt inflytande i det svenska bolaget - det vill säga var de i intressegemenskap med bolaget? Domstolen pekade bland annat på definitionen av intressegemenskap som finns i de så kallade skalbolagsreglerna. I uttalanden i förarbetena till den lagstiftningen framgår att uttrycket väsentligt inflytande är avsett att omfatta även sådana fall där ett stort antal samverkande fysiska personer äger ett och samma skalbolag via bolag som ägs av var och en av dem. Det gäller även om respektive ägares andel är liten.

I och med den valda investeringsformen samt fondavtalen menade HFD att investerarna måste anses ha överlåtit det inflytande som normalt sett följer med äganderätten till GP-bolagen. Det samlade inflytandet innebär att GP-bolagen tillsammans anses ha ett väsentligt inflytande i bolaget och därmed är i intressegemenskap med det. Eftersom GP-bolagen agerar för investerarnas räkning ansågs även de ingå i intressegemenskapen med GP-bolagen och det svenska bolaget. De investerare som var företag ansågs därmed vara i intressegemenskap med bolaget i ränteavdragsbegränsningsreglernas mening. 

Målet visades åter till Skatteverket för prövning gällande förutsättningar för ränteavdrag med stöd av eventuella undantagsregler under premissen att det är investerarna som har rätt till ränteinkomsterna. Vad som då skall prövas är om långivarna i intressegemenskap beskattats för ränteintäkterna med minst 10 procent och låneförhållandet inte huvudsakligen uppkommit för att åstadkomma en väsentlig skatteförmån för intressegemenskapen eller om det funnit övervägande affärsmässiga skäl för låneförhållandet. Ränteutgifter på lån från de eventuella fysiska personer som varit investerare i fonden är i princip avdragsgilla.

HFD fann med denna bedömning inte skäl att i nuläget efterfråga EU-domstolens syn på frågan om ränteavdragsreglerna förenlighet med EU-rätten.

Kommentar

Underinstanserna har tidigare i samband med sina restriktiva tolkningar av ränteavdragsbegränsningarna helt bortsett från de civilrättsliga aspekterna som gäller för en fond och dess rättsliga konstruktion. Det har skapat en hel del huvudbry hos näringslivet och särskilt hos de internationella aktörerna. Det är därför glädjande att HFD nu funnit skäl att utgå från civilrättsliga, sakrättsliga och ekonomiskt riktiga omständigheter vid bedömningen enligt svensk skattelagstiftning.

Man kan fundera på domstolens bedömning om investerarnas samverkan med tillämpning av analogier från andra regelverk. Att fristående, ofta större institutionella, investerare som utgångspunkt skulle anses uppnå en reell samverkan och därmed väsentligt inflytande över ett svensk portföljbolag på motsvarande sätt som för fysiska ägare till ett skalbolag, endast på grund av de avtal som träffades för att investera i fonden framstår kanske inte som självklart. 

Det ligger ett antal liknande ärenden i HFD som sedan tidigare varit informellt vilande i avvaktan på den aktuella domen. Som framgår av  HFD:s beslut om resning i mål där följd-prövningstillstånd inte beviljas av den 29 oktober 2020 har domstolen ingen skyldighet att bevilja följd-prövningstillstånd även om de rättsliga förutsättningarna för det är uppfyllda. Inte heller finns det möjlighet att få resning i liknande situationer. Det är inte helt klart vad som kommer hända de avvaktande ärendena. Det finns dock en förhoppning att domstolen kommer låta även andra skattskyldiga ta del av en materiellt riktig prövning i underinstanserna, särskilt med tanke på de höga kostnaderna som dessa långdragna processer har medfört för de inblandade företagen.

De finansiella aktörer och aktörer i fastighetssektorn, som det ofta gäller, behöver dock nu fundera över på vilket sätt man kan ge stöd för bedömningen att investerare i intressegemenskap beskattats i tillräcklig mån för att avdrag hos låntagaren i Sverige skall medges.