Lagförslaget om rapportering av gränsöverskridande arrangemang

Vi rapporterade om införandet av en rapporteringsskyldighet för gränsöverskridande arrangemang i Tax matters den 3 april 2018. Nu har det svenska förslaget om implementering av det så kallade DAC6-direktivet kommit. Det är som förväntat kryddat med en utvidgning av rapporteringsskyldighet för vissa inhemska, icke gränsöverskridande arrangemang. Förslaget innehåller också sanktionsavgifter.

Hur är reglerna utformade?

Rapporteringsskyldigheten gäller ett stort antal gränsöverskridande arrangemang, med vilket ska förstås transaktioner och strukturer som berör mer än en medlemsstat eller en medlemsstat och ett tredje land. Utvidgningen av rapporteringsskyldigheten till inhemska arrangemang är en åtgärd utöver direktivets krav, och har blivit kritiserad både av utredningens experter och av olika organisationer. Det är dock sannolikt att den införs, eftersom det finns en stark politisk vilja till det.

De gränsöverskridande arrangemang som ska rapporteras är sådana som uppfyller minst ett av flera kännetecken. Det finns generella kännetecken, som inte i sig tar sikte på vidtagna åtgärder eller upprättade strukturer, och det finns specifika kännetecken som tar sikte på sådana åtgärder och strukturer. Det räcker dock inte att detta uppfylls, utan det måste också vara så att det väsentliga motivet eller ett av flera väsentliga motiv (“main benefit”) med åtgärden eller strukturen ska var att nå en skatteförmån.

De inhemska arrangemang som ska rapporteras utgör en delmängd av de gränsöverskridande rapporteringspliktiga arrangemangen.

Generiska kännetecken är att rådgivningen sker under strikt konfidentialitet i förhållande till skattemyndigheter eller andra rådgivare vad avser uppnåendet av skatteeffekten, att arvodet till rådgivaren är baserat på storleken av den uppnådda skatteförmånen eller att arrangemanget är standardiserat . Dessa gäller för både gränsöverskridande och inhemska arrangemang.

Specifika kännetecken som tar sikte på åtgärder och strukturer inkluderar:

• förvärv av förlustbolag i vissa fall (gäller även inhemska arrangemang)
• omvandling av högbeskattad inkomst till lågbeskattad, eller omvandling av inkomst till gåva (gäller även inhemska arrangemang)
• arrangemang som innebär att en tillgång skrivs av i flera stater av olika skattebetalare
• gränsöverskridande, avdragsgilla, betalningar till mottagare
  • som saknar skattemässig hemvist någonstans
  • med hemvist i lågskatteländer
  • med hemvist i länder som av OECD klassats som icke samarbetsvilliga
  • för vilka betalningen är undantagen från skattskyldighet eller där den omfattas av en fördelaktig skatteregim
• olika arrangemang på området transfer pricing
  • användningen av ensidiga säker hamn-regler
  • överlåtelser av svårvärderade immateriella tillgångar
  • överlåtelser av funktioner, risker eller tillgångar som medför att överlåtarens förväntade resultat före finansiella poster och skatter sjunker med mer än 50 procent.

Med rådgivare förstås i sammanhanget

1. en person som utvecklar, marknadsför, organiserar, genomför eller leder genomförandet av rapporteringspliktiga skatteupplägg; och
2. en person (annan än en sådan person som avses i 1) som biträder med rådgivning kring sådana skatteupplägg och som med hänsyn till fakta och andra omständigheter vet om eller borde veta om att de biträtt med sådana tjänster som beskrivs i 1.

Både fysiska och juridiska personer omfattas.

Viktiga bestämmelser i övrigt

Rådgivaren måste rapportera skatteupplägget till myndigheterna inom 30 dagar efter det att det gjorts tillgängligt, eller är färdigt att implementeras av den skattskyldige eller när det första steget i en kedja av transaktioner som ingår i skatteupplägget har vidtagits.

Om rådgivaren är förhindrad att rapportera skatteupplägget till följd av advokatsekretess eller motsvarande, om rådgivaren inte är hemmahörande inom EU, eller om ett skatteupplägg tagits fram på egen hand av skattebetalaren, övergår informationsskyldigheten till skattebetalaren. I lagförslaget undantas advokater från en heltäckande rapportering om denna skulle strida mot advokatsekretessen, vilket medför att den som anlitar advokat för att ta fram eller genomföra ett arrangemang själv blir rapporteringsskyldig.

Rapporterade skatteupplägg ska av den mottagande skattemyndigheten delas med de övriga medlemsstaterna genom automatiskt informationsutbyte, som ska ske kvartalsvis. De sanktioner som föreslås om rapportering sker för sent eller inte alls beror dels på underlåtenhet, dels på om det är en rådgivare eller skattskyldig som felat, samt om förseelsen skett i näringsverksamhet, på den felande aktörens omsättning. För rådgivare varierar sanktionen (“rapporteringsavgiften”) mellan 15 000 och 500 000 kronor och för skattskyldiga mellan 7 500 och 250 000 kronor.

Vad händer härnäst?

Utredningen skickas ut på remiss och bereds därefter i regeringskansliet. Lagstiftning kommer att ske under hösten 2019.

De första gränsöverskridande arrangemang som ska rapporteras är de där det inledande steget i en implementering genomförs mellan direktivets ikraftträdandedag - den 25 juni 2018 - och den 30 juni 2020. Rapporteringen ska ske senast den 31 augusti 2020. För arrangemang där rapporteringsplikt inträder efter den 30 juni 2020 gäller den ovan beskrivna 30-dagarsgränsen.