‹ Tillbaka till artiklarna
Den här artikeln sammanfattar de viktigaste aspekterna i det så kallade side-by-side- paketet som publicerades den 5 januari. Paketet inkluderar ett undantag från huvudregeln och kompletteringsregeln för i första hand amerikanska koncerner, en förlängning av den tillfälliga förenklingsregeln, en permanent safe harbour, samt förändringar i hanteringen av skatteincitament.
Side-by-side överenskommelsen
Mot bakgrund av amerikansk oro över samspelet mellan Pelare II och det amerikanska minimiskattesystemet (NCTI, tidigare GILTI), har arbetet inom IF under andra halvåret 2025 inriktats på en så kallad side-by-side lösning och förenklingar av regelverket. Kärnan i den överenskommelse som träffades inom G7 i somras är att amerikanska koncerner ska undantas från Pelare II-regelverkets huvudregel (IIR) och kompletteringsregel (UTPR), samtidigt som de amerikanska NCTI-reglerna erkänns som jämförbara så att systemen kan fungera parallellt. Förhandlingarna är nu klara och har presenterats av OECD i ett side-by-side paket.
Läs också: Pelare II: Status för side-by-side agreement
Side-by-side och UPE Safe Harbour
Side-by-side safe harbour innebär att koncerner med moderföretag (UPE) i en kvalificerad jurisdiktion kommer anses ha noll i tilläggsskatt enligt IIR och UTPR. Jurisdiktionen måste ha ett kvalificerat inhemskt skattesystem och ett kvalificerat globalt skattesystem, samt tillåta avräkning av utländsk skatt för nationell tilläggsskatt (QDMTT).
Vidare införs en valbar UPE safe harbour som kan tillämpas om jurisdiktionen har en kvalificerad “UPE regim”. I så fall kommer vinster i UPE-jurisdiktionen inte att omfattas av kompletteringsregeln UTPR.
Kvalificerade jurisdiktioner kommer att listas i OECD:s Central Record. För både dessa är det inledningsvis endast USA som kvalificerar, men andra länder kan komma att kvalificera i framtiden.
Förlängning av den tillfälliga förenklingsregeln
Den tillfälliga förenklingsregeln förlängs med ett år och gäller därmed även för räkenskapsår som påbörjas senast den 31 december 2027. Minimiskattesatsen kommer under förlängningsåret att kvarstå på 17 procent, det vill säga samma nivå som för 2026. Det är upp till varje koncern att avgöra om man vill tillämpa den tillfälliga förenklingsregeln eller den nya permanenta förenklingsregeln.
Permanent ETR Safe Harbour
Paketet innehåller också en mycket efterlängtad permanent safe harbour (Simplified ETR Safe Harbour, eller SESH). Det har tidigare diskuterats att den permanenta safe harbour regeln skulle behålla samma tre tester som den tillfälliga förenklingsregeln: utöver ett ETR-test även ett routine profits-test och ett de minimis-test. I paketet som presenterats ingår dock endast ETR-testet.
En viktig aspekt i SESH är vilken redovisningsstandard som ska användas för beräkningen. Som bekant skiljer sig implementationen mellan länder där vissa valt att basera sin QDMTT på den så kallade local financial accounting standard rule (vilket förenklat innebär local GAAP), medan andra valt att spegla IIR och basera sin QDMTT på redovisningsstandarden som används i koncernredovisningen. Utgångspunkten för SESH är att den följer respektive lands implementation, men OECD/IF uppmuntrar länder att även tillåta att beräkning görs med utgångspunkt i koncernredovisningens redovisningsstandard.
Det ges också möjlighet att genomföra beräkningarna per jurisdiktion, något som är värdefullt för koncerner som har utmaningar i att ta fram all relevant data per koncernenhet.
Beräkningen består av Simplified Income och Simplified Taxes. Simplified Income innefattar i normalfallet endast ett fåtal justeringar: utdelningar och vinster/förluster på icke-portföljinnehav exkluderas, liksom mutor och andra illegala betalningar, samt böter överstigande 250 000 euro. Dessa benämns Basic adjustments. Därutöver finns det Industry Adjustments (Financial Industry Adjustments respektive Shipping Industry Adjustments) som koncerner i dessa branscher kan välja att tillämpa. Bestämmelser om Conditional Adjustments for Equity Reported Items innebär att justering för poster som redovisas i eget kaptial / övrigt totalresultat inte behöver göras förutsatt att, om det är en inkomst, den beskattas med minst minimiskattesatsen och skattekostnaden också redovisas i eget kapital / övrigt totalresultat, samt att det inte är fråga om en post som omfattas av den så kallade femårsregeln.
Vidare finns det möjlighet att tillämpa en så kallad M&A Simplification, vilket syftar till att förenkla beräkningen vid företagsförvärv. Slutligen finns det ett flertal Optional adjustments, vilket möjliggör en tillämpning av vissa bestämmelser i en fullständig beräkning, bland annat olika val, bestämmelserna om asymmetrisk F/X, pensionskostnader med mera.
I många fall bör Simplified Income vara relativt enkelt att fastställa, men det kan snabbt bli betydligt mer komplicerat om koncernenheter behöver eller önskar tillämpa justeringarna utöver Basic Adjustments.
Simplified Taxes är generellt föremål för fler justeringar än Simplified Income. Utgångspunkten är redovisad aktuell och uppskjuten skattekostnad. Skatter som inte kvalificerar som medräknade skatter ska exkluderas, liksom beviljande och utnyttjande av skattereduktioner. Vidare måste justering ske för skattekostnad som är hänförlig till inkomst som inte ingår i Simplified Income, förändring i osäkra skattepositioner och för aktuell skatt som inte förväntas bli betald inom tre år. Liknande de fullständiga beräkningarna måste förändring av uppskjuten skatt räknas om enligt minimiskattesatsen, om den i redovisningen beräknats enligt en skattesats som överstiger minimiskattesatsen. Justering ska även göras för så kallad valuation allowances och accounting recognition adjustments, och för effekter som beror på förändringar i skattesatsen.
Det anges att den så kallade femårsregeln, där vissa uppskjutna skatteskulder inte tillåts ingå i medräknade skatter året då de uppkommer, generellt sett inte gäller i SESH. Koncerner slipper därför bevaka återföringstakten på sina uppskjutna skatteskulder vid tillämpning av SESH. Bestämmelsen exkluderar istället uppskjuten skattekostnad hänförlig till exempelvis immateriella tillgångar som inte är en recapture exception, helt och hållet från beräkningen.
Även för Simplified Taxes finns det ett antal Optional Adjustments. Vidare finns det särskilda bestämmelser för justeringar av skattekostnad i efterhand, justeringar i förhållande till internprissättning, och allokering av skatt till andra jurisdiktioner som bland annat tillåter en huvudenhet att i vissa fall inkludera inkomst och skatt hänförlig till fast driftställe i sin egen beräkning.
Det finns även ett antal särbestämmelser för olika typer av speciella enheter (skatteneutrala moderföretag, skattetransparanta enheter och investeringsenheter).
Till skillnad från den tillfälliga förenklingsregeln så tillåter SESH en jurisdiktion att återkvalificera sig för tillämpning av regeln. Detta förutsätter att tilläggsskatt inte uppkommit för den aktuella jurisdiktionen under de två föregående åren (samma gäller vid en första tillämpning av SESH).
Minimiskattesatsen vid tillämpning av SESH är densamma som vid en fullständig beräkning, det vill säga 15 procent.
SESH kan tillämpas första gången för räkenskapsår som inleds 31 december 2026 eller därefter. I vissa fall, och om stater valt att tillåta det, kan tillämpning ske ett år tidigare.
Skatteincitament – Substansbaserad safe harbour
Det införs också en substansbaserad safe harbour för skatteincitament. Detta tillåter att vissa kvalificerade skatteincitament (QTI) läggs till som en medräknad skatt. Bestämmelserna resulterar i att det inte uppkommer någon tilläggsskatt endast på den grund att vissa skatteincitament minskat den lokala skattekostnaden. Kvalificerade återbetalningsbara skattetillgodohavanden och överlåtbara skattetillgodohavanden, vilka normalt inkluderas i inkomsten vid beräkningen av tilläggsskatt, kan väljas att behandlas som QTI.
Avgörande är att QTI baseras på faktiska utgifter, eller på produktion av materiella tillgångar i det aktuella landet. Det spelar ingen roll om incitamentet ges i form av en skattereduktion eller till exempel genom en så kallad super-deduction.
QTI begränsas till 5,5 procent av det högsta av personalkostnader eller avskrivningar. Som alternativ kan koncernen välja att tillämpa en begränsning om 1 procent av det bokförda värdet av materiella tillgångar i jurisdiktionen.
Det är endast incitament som är generellt tillgängliga enligt landets lagstiftning och som är kopplade till reell verksamhet som kvalificerar. Incitament som överstiger de underliggande kostnaderna, är vinstbaserade eller som saknar koppling till verksamheten kvalificerar inte.
Kommentar
Paketet antogs efter långa och svåra förhandlingar och syftar till att skapa större förutsägbarhet och förenklingar.
Kärnan i förhandlingarna har varit hur amerikanska koncerner ska undantas från regelverket givet sommarens principiella G7-överenskommelse. Detta har varit väldigt viktigt för att inte riskera att den så kallade hämndskatten i Section 899 återupplivas. För koncerner med svensk UPE bedöms dock side-by-side och UPE safe harbour i dagsläget inte ha någon praktisk betydelse vad gäller Pelare II eftersom de endast gäller koncerner med amerikanska moderföretag, och UTPR typiskt sett inte är tillämplig för svenska koncerner.
Förlängningen av den tillfälliga förenklingsregeln med ett år ger visst ytterligare andrum och är välkommen. Noteras bör dock att principen en gång ute, alltid ute, alltjämt gäller för den tillfälliga förenklingsregeln.
En permanent safe harbour är något som diskuterats i ett par års tid och är naturligtvis ett väldigt efterlängtat tillskott. I många fall bedöms den utgöra en verklig och varaktig förenkling. Detta gäller dock främst i förhållande till jurisdiktioner som är relativt okomplicerade från ett Pelare II-perspektiv. Vår initiala bedömning är att även SESH snabbt kan bli väldigt komplicerad, potentiellt i nivå med de fullständiga beräkningarna. Detta vittnar inte minst det faktum att bestämmelserna/vägledningen om SESH upptar närmare 60 sidor i side-by-side-paketet. Lägger man till komplexiteten i att potentiellt behöva växla mellan SESH och fullständiga beräkningar, så är frågan om ”förenkling” är en rättvisande etikett för SESH.
OECD har dock aviserat att arbete för ytterligare förenklingar kommer att ske senare under året. Förhoppningsvis innebär detta bland annat att en permanent variant av De minimis-testet och Routine Profits testet införs.
Även de nya bestämmelserna om skatteincitament är välkomna och förväntas till exempel bli värdefulla i förhållande till amerikanska koncernenheter nu när side-by-side safe harbour inte omfattar amerikanska dotterbolag i exempelvis svenska koncerner. Detta eftersom skatteincitament tillgängliga i USA typiskt sett behövt minska medräknade skatter istället för det justerade resultatet, och därigenom kunnat leda till tilläggsskatt. Att hitta en lösning på detta har därför varit en mycket viktig fråga i förhandlingarna.
Sammantaget är det ett efterlängtat paket som OECD/IF, efter långa och hårda förhandlingar, har enats om. Förhoppningsvis innebär det att Section 899 inte kommer upp på bordet igen, och det finns många delar i paketet som är positiva. Ambitionen att skapa en permanent safe harbour som ger en verklig förenkling ser dock ut att inte ha uppfyllts, annat än för lågkomplexa jurisdiktioner. Komplexiteten i Pelare II lär därför kvarstå.
Vi avser att återkomma med mer djuplodande information om bland annat den permanenta safe harbour-regeln och skatteincitament.
PwC har en särskild fokusgrupp inriktad på Pelare II och assisterar gärna med frågor relaterade till reglerna.
Lämna en kommentar