Högsta förvaltningsdomstolen klargör villkor för att beviljas expertskatt

Högsta förvaltningsdomstolen (HFD) har nyligen klargjort att en person inte uppfyller villkoren för att beviljas expertskatt för det fall att den månatliga ersättningen överstiger två prisbasbelopp endast de två första anställningsåren, men inte därefter.

Utländska arbetstagare som avser att arbeta högst fem år i Sverige kan som ett incitament till att arbeta i Sverige ansöka om så kallad expertskatt de tre första anställningsåren i Sverige. Ett beslut om expertskatt innebär att 25 procent av personens inkomst undantas från beskattning samt att arbetsgivaren inte behöver erlägga arbetsgivaravgifter på den inkomst som undantas från beskattning. För att beviljas expertskatt uppställs ett flertal villkor varav ett av dessa är ett kompetenskrav. Personen ska enligt lagens mening vara expert, forskare eller annan nyckelperson för att expertskatt ska kunna beviljas. I syfte att öka förutsebarheten infördes den så kallade beloppsregeln som stadgar att kompetenskravet alltid anses uppfyllt för det fall att personens lön och förmåner överstiger två prisbasbelopp per månad för det kalenderår då arbetet påbörjas.

I aktuell dom hade en person ansökt om expertskatt baserat på att han uppfyllde lönenivån de första två anställningsåren i Sverige. Därefter skulle han inte längre uppfylla lönenivån. Personen nekades expertskatt av Forskarskattenämnden med hänvisning till att det redan vid arbetets start stod klart att den anställde efter två år inte kommer uppfylla lönekravet, hans månatliga ersättning uppgår därför inte till den nivå som krävs för att kunna beviljas expertskatt. Målet överklagades till förvaltningsrätten och kammarrätten och i båda instanser beviljades personen expertskatt de två första anställningsåren. Målet överklagades till sist till HFD av Skatteverket.

Skatteverket yrkade att lönekravet behöver vara uppfyllt under hela anställningstiden i Sverige för att expertskatt ska kunna beviljas, det vill säga lönekravet ska vara uppfyllt under fem år om personen avser att arbeta i Sverige i fem år (annars den tid som personen är anställd). Personen yrkade å sin sida att lagtexten endast ger stöd för att den månatliga ersättningen ska överstiga beloppsgränsen det kalenderår då arbetet påbörjas och att han därmed ska beviljas expertskatt de två första anställningsåren i Sverige, det vill säga så länge lönenivån är uppfylld.

HFD konstaterade inledningsvis att lagtexten har en otydlig utformning och att det därför finns utrymme för olika tolkningar. Domstolen konstaterade dock att det av förarbeten klart framgår att avsikten var att beloppsgränsen behöver vara uppfylld hela anställningen samt att lagtextens utformning syftar till att förtydliga vilket års prisbasbelopp som ska användas för att bestämma ersättningsnivån. HFD gick därmed på Skatteverkets linje och fastslog att beloppsregeln måste vara uppfylld hela anställningstiden, dock längst den tid om tre år som expertskatt kan beviljas för.

Kommentar

HFD har genom domen klargjort att en person måste uppfylla lönekravet varje månad under de tre första åren för att expertskatt ska kunna beviljas. I syfte att säkerställa att expertskatten kan tillämpas och därmed faktiskt utgöra ett incitament för en utländsk arbetstagare att arbeta i Sverige är det därmed viktigt att i ett tidigt skede utreda möjligheterna att fördela tänkt lön och förmåner så att lönenivån uppnås under de första 36 månaderna i Sverige.