Vem anses vara förbrukare av el i datacenter?

Skatteverket har publicerat ett ställningstagande om vem som ska anses förbruka den el som används i ett datacenter vilket påverkar vilket företag som kan få avdrag eller återbetalning för energiskatt på el. Skatteverket anser att endast den som förfogar över utrustningen i datacentret som elen förbrukas i bör anses vara den som i praktiken förbrukar elen (slutförbrukaren). Detta innebär att det är den slutliga förbrukaren, och inte det bolag som driver datacentret, som måste ansöka om avdrag/återbetalning hos Skatteverket.

Skatteverket anser att det avgörande för avdragsrätten/återbetalningsrätten är vem som förbrukar elen i praktiken och anger att det endast den som förfogar över utrustningen i datacentret som elen förbrukas i, som bör anses vara den som i praktiken förbrukar elen (slutförbrukaren). Hur vederbörande förses med el påverkar inte bedömningen. Synsättet anses förenligt med hur skattelättnaden är avsedd att förmedlas där det enligt huvudregeln är slutkonsumenten som blir stödmottagare genom ansökan om avdrag eller återbetalning, då Skatteverket anser att det endast är den som förbrukar elen som kan anses vara stödmottagare för sådan skattenedsättning. Vem som har framställt elen eller innehar elabonnemanget samt vilken typ av verksamhet som bedrivs av den som förfogar över utrustningen saknar betydelse i sammanhanget.

När flera företag förfogar över utrustningen i datacentret anser Skatteverket att det företag som faktiskt använder och förfogar över utrustningen i sin verksamhet, oavsett om utrustningen ägs eller hyrs av företaget ifråga, ska anses vara den som förbrukar elen i utrustningen.

Som exempel tar Skatteverket upp en bank som äger en server och hyr plats av datacentret för sin datalagring. Banken ska i detta fall anses vara den som förbrukar elen i serverutrustningen. Samma sak skulle gälla även om banken hade hyrt servern av datacentret eller av en annan aktör. Om datacentret däremot hade fått i uppdrag att lagra data i sin egen server eller i en inhyrd server, hade istället datacentret ansetts vara den som förbrukar elen i serverutrustningen. Det är bara när datacentret anses vara den som förbrukar elen i serverutrustningen som denna förbrukning får tas i beräkning av om tröskelbeloppet för frivillig skattskyldighet är överskridet.

Den lägre skattekostnaden kan uppnås antingen genom avdrag för den som är skattskyldig för energiskatt på elektrisk kraft eller genom att en ansökan om återbetalning lämnas in till Skatteverket.

Kommentar

Ställningstagandet får stor betydelse för hanteringen av energiskatt för bland annat de aktörer som arbetar med co-location. Exempelvis så får det påverkan på vilket företag som har rätt till avdrag alternativt ansöka om återbetalning. I dagsläget är vår uppfattning att de flesta aktörer i branschen tillämpar en metod som innebär att co-location bolaget begär återbetalning av den erlagda skatten. Förändringen innebär co-location bolagets alla kunder nu måste begära återbetalning/avdrag. Många av dessa kunder finns inte i Sverige och den nya hanteringen innebär sannolikt en stor ökad administration och kostnad både för de aktuella företagen samt för Skatteverket.