Kammarrättsavgörande om tryggande av pension genom avsättningar till tjänstepensionsinstitut (trust) i Storbritannien

Kammarrätten prövade olika alternativa skäl för avdragsrätt, bland annat om trusten kunde likställas med en svensk pensionsstiftelse och pensionsutfästelserna uppfyllde de så kallade kvalitativa kraven, men kom fram till att avdragsrätt inte förelåg. Domen är överklagad till Högsta förvaltningsdomstolen.

Ett svenskt företag hade gjort avsättningar för pensioner till sina lokalanställda i Storbritannien enligt pensionsavtal genom överföring av medel till ett utländskt tjänstepensionsinstitut, en brittisk trust. Pensionsordningen var godkänd som en sådan av brittiska myndigheter. Frågan i målet var om företaget hade rätt till avdrag för dessa avsättningar. I kammarrätten åberopade företaget tre anledningar till att avdragsrätt förelåg;

• att betalningarna till trusten skulle motsvara avsättningar till en svensk pensionsstiftelse varvid pensionsutfästelserna i tillämpliga delar uppfyllde de så kallade kvalitativa kraven i Inkomstskattelagen (IL),
• att avsättningarna var avdragsgilla som en allmän personalkostnad, och till sist,
• att rätt till avdrag förelåg på grund av EU-rättens bestämmelser om etableringsfrihet och fri rörlighet för kapital.

Kammarrätten konstaterade att villkoren som reglerade trusten och förhållandet mellan trusten, företaget och de anställda väsentligt avvek från bestämmelserna om pensionsstiftelser i lagen om tryggande av pensionsutfästelser med mera. Därför kunde inte trusten likställas med en pensionsstiftelse. Enligt kammarrätten var villkoren i pensionsavtalen inte heller sådana att de kvalitativa kraven i IL var uppfyllda. Rätt till avdrag som för en allmän personalkostnad ansågs inte föreligga. Slutligen fann domstolen att beskattningskonsekvenserna inte skulle ha blivit annorlunda om trusten hade varit svensk. Att bolaget vägrades avdrag stred därför enligt kammarrätten inte mot EU-reglerna om etableringsfrihet eller fri rörlighet för kapital.

Kommentar

I IL finns bestämmelser om avdrag för arbetsgivarens pensionskostnader. Arbetsgivarens tryggande av utfästelse om pension till arbetstagare ska dras av som kostnad om utfästelsen tryggas genom överföring till en pensionsstiftelse enligt bestämmelserna i den så kallade tryggandelagen. Avdragsrätt kan också föreligga om avsättning görs till ett utländskt tjänstepensionsinstitut, som liknar en svensk pensionsstiftelse, och pensionsutfästelsen motsvarar de kvalitativa krav som ställs på en pensionsförsäkring.

Utgången i målet skiljer sig åt från en annan dom från kammarrätten. I en annan dom, från 2015, har kammarrätten nämligen medgett avdrag enligt ordinarie avdragsregler när ett svenskt företag gjort betalningar enligt pensionsplaner till en brittisk trust. Detta med stöd av att pensionsavtalet i det fallet var att jämföra med en kapitalförsäkring med ett oåterkalleligt förmånstagarförordnande där förmånen var i princip skattepliktig.

Det återstår nu att se om Högsta förvaltningsdomstolen anser att prövningstillstånd för överklagandet ska medges. Vi noterar att ett ytterligare skäl för avdragsrätt möjligen kan vara den praxis som råder avseende så kallade vinstandelsstiftelser. En vinstandelsstiftelse byggs upp med avsättningar från arbetsgivaren. De anställda låter ofta vinstandelen stå kvar i stiftelsen fram till pensioneringen, det vill säga stiftelsen har ofta en funktion av pensionslösning. Under vissa villkor är avsättningar avdragsgilla som en personalkostnad för företaget (arbetsgivaren) och beskattas inte hos de anställda vid avsättningstidpunkten, utan först i framtiden vid utbetalningen från stiftelsen. Om den brittiska trusten i detta fall skulle kunna anses likna en svensk vinstandelsstiftelse, skulle avdragsrätt eventuellt kunna föreligga även på den grunden.