Svenska värdepappersfonder har återigen bedömts ha rätt att erhålla hemvistintyg

Den 28 oktober 2020 meddelade Kammarrätten i Sundsvall återigen att en svensk värdepappersfond har rätt till ett så kallat hemvistintyg i Sverige för att styrka sin hemvist för tillämpning av skatteavtal. Utgången i målet är väldigt positivt för fondbranschen. Om några veckor vet vi om domen vinner laga kraft eller om Skatteverket väljer att överklaga. 

Frågan om en värdepappersfond har rätt till hemvistintyg i Sverige har stor betydelse för fondbranschen. Ett sådan intyg påverkar möjligheten för att svenska värdepappersfonder ska kunna åberopa Sveriges dubbelbeskattnings­avtal med andra länder och därmed reducera dubbelbeskattning av till exempel aktieutdelningar. En förutsättning för att få hemvistintyg utfärdat är att den som begär intyget ska anses skattskyldig i Sverige. Svenska värdepappersfonder är sedan 2012 inte själva skattskyldiga för inkomster från tillgångar som ingår i fondens förmögenhetsmassa utan beskattningen sker på delägarnivå. Trots det behandlas värdepappersfonder som juridiska personer vid inkomstbeskattningen och omfattas därmed av svensk inkomstskattelagstiftning. 

Från och med att skattskyldigheten togs bort för värdepappersfonder och specialfonder beslutade Skatteverket att inte längre utfärda hemvistintyg för svenska värdepappersfonder och specialfonder, då verket ansåg att fonderna, som skattebefriade subjekt, inte längre kunde åberopa skatteavtalen.

I ett beslut från 2016 från Högsta förvaltningsdomstolen (HFD) i förhållande till dubbelbeskattningsavtalet mellan Sverige och Spanien beslutade dock domstolen att Skatteverket var skyldigt att utfärda intyget. HFD konstaterade med hänvisning till OECD:s modellavtal att de personer som omfattas av staternas skattelagstiftning bör anses ha hemvist där även om de faktiskt sett inte är skattepliktiga. Mot bakgrund av att OECD:s modellavtal låg till grund för de flesta dubbelbeskattningsavtal samt att det fick anses ligga i linje med skatteavtalets syfte och ändamål samt tidigare praxis ansågs fonden ha skattehemvist i Sverige i skatteavtalets mening.

Läs även: Svenska fonder har rätt till hemvistintyg

Efter beslutet har Skatteverket fortsatt att vägra att utfärda intyg vid tillämpning av vissa dubbelbeskattningsavtal. Som skäl för sin vägran har Skatteverket åberopat ett uttalande i förarbetena att vissa skatteavtal inte ska tillämpas på personer som endast är formellt skattskyldiga, vilket Skatteverket anser att fonderna är. 

I det nu aktuella fallet prövades ett sådant uttalande i förarbetena till dubbelbeskattningsavtalet mellan Sverige och Polen samt Storbritannien och Nordirland. Ett av avtalen har tillkommit före och det andra efter att skattskyldigheten för värdepappersfonder togs bort. Enligt Skatteverket skulle uttalandet spegla en gemensam partsavsikt om att värdepappersfonder inte kunde anses ha hemvist i Sverige eftersom de faktiskt sett inte erlägger någon skatt i landet. 

Kammarrätten bedömde dock att man inte kunde dra sådana slutsatser av det aktuella förarbetsuttalandet och att avtalen i övrigt inte innehöll några särskilda regler avseende värdepappersfonder. Mot bakgrund av tidigare praxis samt hur OECD:s modellavtal förstås av flertalet stater ansåg kammarrätten att fonden hade hemvist i Sverige. Det gäller även i fråga om avtalet med Storbritannien och Nordirland som ingicks efter att skattskyldigheten för svenska värdepappersfonder avskaffades. 

Fonden hade därmed rätt att få båda hemvistintygen utfärdade. 

Kommentar

Utgången i målet är väldigt positiv för svenska värdepappersfonder och bör innebära - om domen vinner laga kraft - att Skatteverket inte längre kommer kunna vägra hemvistintyg med hänvisning till det nämnda förarbetsuttalandet. Sannolikheten för att Skatteverket kommer att driva frågan vidare till HFD i förhoppning om ett annat utfall än i det tidigare avgörandet från 2016 får dock anses stor. Vi kommer att följa utvecklingen.