EU-Kommissionen föreslår att rapportering under DAC6 och DAC2 skjuts upp

Europeiska kommissionen har föreslagit att skjuta upp vissa delar av DAC6 och DAC2. Detta som ett resultat av covid-19-pandemin och effekterna av de lockdowns som gäller i flertalet medlemsstater. Förslaget utgör inte en fullständig framgång ur näringslivets perspektiv, men likväl en välkommen utveckling.

Varför lämnas förslaget?

Det förslag som Kommissionen lämnat är ett direkt resultat av den svåra situation som EU:s medlemsstater befinner sig i med anledning av coronakrisen. Ett antal medlemsstater, rapporteringsskyldiga företag och Kommissionen har de senaste veckorna diskuterat vikten av att skjuta upp bland annat den rapportering som följer av DAC6 och DAC2. Detta då lockdowns och andra åtgärder vidtagna av medlemsstaterna försvårar arbetet med att implementera nödvändiga processer för att kunna fullgöra rapporteringsskyldigheten. Kommissionen har således visat gehör för svårigheterna och föreslår nu att ett antal deadlines relaterade till rapporteringen under DAC6 och DAC2 skjuts upp.

Vad omfattas av uppskovet?

Uppskovet kan delas in i två kategorier av förslag, den första kategorin påverkar primärt de rapporteringsskyldiga och den andra kategorin påverkar primärt skattemyndigheter.

Läs även: Vad händer egentligen med skyldigheten att rapportera gränsöverskridande arrangemang?

För de rapporteringsskyldiga

• Deadline för att rapportera in så kallade historiska arrangemang är framskjuten till 30 november 2020. Med historiska arrangemang avses rapporteringspliktiga gränsöverskridande arrangemang där första steget i implementeringen togs mellan 25 juni 2018 och 30 juni 2020. Tidigare datum för denna rapporteringsskyldighet var 31 augusti 2020.
• För gränsöverskridande rapporteringspliktiga arrangemang som 1) gjordes tillgängliga, 2) blev klara för genomförande, eller 3) vars genomförande påbörjades mellan 1 juli 2020 och 30 september 2020, gäller att 30-dagars fristen för rapportering börjar räknas från 1 oktober 2020. För dessa arrangemang gäller således en ny deadline den 31 oktober 2020.

För skattemyndigheterna

• Tidpunkten för informationsutbyte under DAC2 avseende rapporteringspliktiga finansiella konton skjuts fram ett kvartal, varför rapportering kommer ske senast 31 december 2020 för kalenderår 2019 eller motsvarande redovisningsperiod.
• Tidpunkten för informationsutbyte, både avseende så kallade historiska arrangemang samt de arrangemang som ska rapporteras senast 31 oktober 2020, skjuts fram till 31 januari 2021.

Slutligen bör nämnas att Kommissionen redan i detta förslag öppnar upp för möjligheten att ytterligare skjuta upp dessa deadlines maximalt 3 månader om det bedöms nödvändigt sett till effekterna av coronakrisen.

Vår analys

Vi kommer i det följande endast kommentera förslaget ur ett DAC6 perspektiv.

Rapporteringskraven enligt DAC6 har varit ett återkommande inslag i såväl Tax Matters som andra nyhetsbrev kopplade till skatt under 2020. Vi är många som har påpekat att den utdragna svenska lagstiftningsprocessen för att implementera DAC6, rimligen bör medföra att ikraftträdandet av reglerna skjuts upp. Sett till de stora utmaningar som dessutom tillkom med anledning av coronakrisen, utökades debatten om ett uppskjutet ikraftträdande till att omfatta hela EU. Såväl företagen som dess nationella och internationella intresse- och representantorganisationer har vid flertalet tillfällen under våren begärt att Kommissionen skjuter upp ikraftträdandet. Även om Kommissionen har sympatiserat med näringslivets situation och utmaningar, verkar Kroatiens skrivelse till Kommissionen i månadsskiftet mellan april och maj varit central för det förslag som nu lämnats. De ändringar som följer av förslaget är nästan identiska med de som presenterades i skrivelsen från Kroatien.

Även om näringslivet nu får mer tid på sig att implementera de rutiner och processer som krävs för att kunna fullgöra sin rapporteringsskyldighet, hade själva ikraftträdandet av reglerna i sin helhet kunnat senareläggas. De tidsfrister som förslaget innehåller är, enligt vår bedömning, alltför korta sett till det omfattande arbete som återstår för stora delar av svenskt näringsliv.

Vi tycker att det är beklagligt att förslaget inte, i tillräcklig omfattning, beaktar behovet hos de som får den största administrativa bördan av DAC6, det vill säga de rapporteringsskyldiga. Även om varje medlemsstat måste ta fram systemlösningar för mottagandet och utbytet av informationen, är den bördan mindre jämfört med att inom 30 dagar hunnit samla in, analysera och rapportera informationen. Detta ska dessutom ske när effekterna av coronakrisen gör att många företag måste fokusera all tid och resurser på att verksamheten ska överleva. Vi hade således gärna sett att förslaget tagit större hänsyn till detta och skjutit på ikraftträdandet, eller åtminstone lagt rapporteringstidpunkterna avsevärt senare. Även om Kommissionen anger att rapporteringen kan komma att skjutas upp med ytterligare tre månader, befarar vi att det inte kommer att vara tillräckligt.

Då förslaget endast fokuserar på tidpunkter kopplade till rapporteringen och informationsutbytet, blir det viktigt att den svenska lagstiftaren gör en mer utförlig behovs- och konsekvensanalys. En av analyserna bör till exempel vara vilken effekt förändringen av rapporteringstidpunkten får sett till det svenska lagförslagets sanktionsfria period, vilken inte följde av Direktivet. Det skydd mot sanktioner som den svenska lagstiftaren på rimliga grunder föreslagit när det gäller arrangemang under tiden före ikraftträdandet (så kallade historiska arrangemang), påverkar inte skyldigheten att rapportera. Sett till att allas prioriteringar förändrats med anledning av coronakrisen, vilket föranlett Kommissionens förslag, skulle en modell vara att den sanktionsfria perioden följer tidpunkten då rapporteringsperioden om 30 dagar aktualiseras. Lagstiftaren ansåg tidigare att det var rimligt att göra tiden före ikraftträdandet sanktionsfri på grund av reglernas komplexitet och att det är svårt att förutse effekterna av regler som ännu inte trätt i kraft. Även om förslaget inte påverkar reglernas ikraftträdande, medför rådande omständigheter att svenska företags och individers möjligheter att sätta sig in i regelverket är precis lika begränsade nu som då. Perioden juli, augusti och september är på så sätt jämförbar med tiden före ikraftträdandet.

I nuläget fokuserar även regering, riksdag och myndigheter på åtgärder påkallade av coronakrisen. Det är därför osannolikt att det lagförslag som Riksdagen skulle besluta om under maj hinner justeras i tid. Även 31 maj 2020, vilket är datumet då Kommissionen anser justeringarna ska vara gjorda, kan vara för tidigt. Om lagförslaget blir försenat ytterligare har Skatteverket, självmant eller genom instruktion från regeringen, möjlighet att betrakta de tre alternativt sex månaderna efter ikraftträdandet som en del av den sanktionsfria perioden.