‹ Tillbaka till artiklarna
Den 31 augusti 2023 överlämnade den svenska regeringen lagrådsremissen för de svenska reglerna avseende implementeringen av EU-direktivet för en global minimiskatt (tilläggsskatt för företag i stora koncerner) till Lagrådet. I denna artikel redogör vi för några intressanta aspekter som lagrådsremissen tar upp.
OECD och G20 bedriver sedan några år tillbaka ett arbete inom Inclusive Framework avseende en global minimibeskattning (Pelare II). EU antog i december 2022 ett direktiv på området, vilket innebär att senast vid utgången av 2023 ska samtliga medlemsstater ha infört nationella regler som speglar direktivet. De nationella reglerna ska tillämpas från och med 2024. I februari och mars 2023 kom ett första förslag (SOU:n) respektive ett tillägg (promemorian) till utformningen av de svenska reglerna för implementering av EU-direktivet.
Läs också: Pillar II - enighet om EU-direktivet
EU:s Pillar II-direktiv på väg att införas i Sverige
Den nyligen beslutade lagrådsremissen innehåller i sak inte särskilt stora förändringar i förhållande till de tidigare förslagen. Det finns dock några nyheter och intressanta aspekter som behandlas i remissen. Vi tar upp en del av dessa i det följande.
Förhållandet mellan OECD:s riktlinjer och tillämpning/tolkning av de svenska reglerna
I lagrådsremissen anges att modellreglerna, kommentaren och de administrativa riktlinjerna bör utgöra en viktig källa för tolkning vid tillämpningen av de svenska bestämmelserna. Detta gäller i den mån de är förenliga med EU-direktivet och EU-rätten. Det anges vidare att det är angeläget att de materiella bestämmelserna om tilläggsskatt tillämpas och tolkas på ett likartat sätt inom EU:s medlemsstater.
Administrativa riktlinjer antogs i februari och juli 2023. Det kommer även att antas ytterligare riktlinjer framöver. Regeringen anger att riktlinjerna kan användas för att tolka den svenska lagstiftningen i den mån det är frågan om förtydliganden och exempel men inte om de går utöver ramarna för lagstiftningen. Detta kan leda till utmanande bedömningar av om de administrativa riktlinjerna enbart utgör förtydliganden och exempel eller om de innebär en “ny regel” som går utanför ramarna för det nuvarande lagstiftningsprojektet.
Hanteringen av uppskjuten skatt i förhållande till periodiseringsfonder och överavskrivningar
Förslaget innehåller en regel som begränsar hur länge en uppskjuten skatteskuld får kvarstå för att tillåtas påverka skattekostnaden. För tillgångar som inte omfattas av ett undantag från regeln är tidsgränsen satt till fem år, den så kallade femårsregeln. Återförs inte den aktuella skatteskulden inom de fem åren behöver den effektiva skattesatsen för ursprungsåret räknas om. I lagrådsremissen diskuteras hur detta påverkar svenska företeelser som periodiseringsfonder och skattemässiga överavskrivningar på inventarier.
Beräkningen av tilläggsskatten utgår ifrån de redovisningsprinciper som moderföretaget tillämpar i sin koncernredovisning. För bolag som exempelvis upprättar sin koncernredovisning enligt IFRS innebär detta att bokslutsdispositioner i form av periodiseringsfonder och överavskrivningar vid beräkningen av tilläggsskatt ska delas upp på eget kapital respektive latent/uppskjuten skatt, så som det görs i koncernredovisningen.
Eftersom periodiseringsfonder kan återföras senast det sjätte året efter avsättningen kan de enligt regeringen komma att omfattas av nämnda femårsregel. Regeringen uttalar att en periodiseringsfond av denna anledning kan behöva återföras senast det femte året efter avsättningen för att undvika en omräkning av den effektiva skattesatsen enligt reglerna om tilläggsskatt. Detta innebär att värdet av avsättningen begränsas i förhållande till vad som är möjligt enligt inkomstskattelagen.
Till skillnad från materiella tillgångar omfattas inte immateriella tillgångar av undantagen från femårsregeln. Vad avser skattemässiga överavskrivningar så utgör även dessa en sådan post, där uppskjutna skatteskulder potentiellt kan kvarstå i mer än fem år. Eftersom avskrivningar på såväl (vissa) immateriella som materiella tillgångar omfattas av reglerna för räkenskapsenlig avskrivning, respektive restvärdesavskrivning, och görs på kollektiv basis, kan det bli problematiskt för svenska företag att visa när en uppskjuten skatteskuld återförts (det åligger nämligen företaget att visa att en uppskjuten skatt har återförts senast det femte året). En lösning som diskuteras i lagrådsremissen är att företag konsekvent tillämpar 20-procentsregeln för förvärvade immateriella tillgångar. Om tillgången skrivs av linjärt i koncernredovisningen på tio år kan företaget med fog hävda att den uppskjutna skatteskulden återförts inom den föreskrivna femårsgränsen.
Beräkningen av substansbeloppet vid tillämpning av den tillfälliga safe harbour-regeln, Routine profit-test
Vi har i en tidigare Tax matters-artikel beskrivit de safe harbours som gäller under de första tre åren. I lagrådsremissen föreslår regeringen vissa förändringar i utformningen av safe harbour-regeln Routine profit-test. Bland annat så klargörs att de förhöjda procentsatserna (inledningsvis 9,8 procent avseende personalkostnader och 7,8 procent avseende materiella anläggningstillgångar) får användas vid beräkningen av substansbeloppet.
Läs också: Pillar II - Rapport från OECD om lättnadsregler
Definitionen av enhet ändras
I de administrativa riktlinjerna från OECD som publicerades i februari 2023 gjordes ett förtydligande av termen enhet (“entity”). I lagrådsremissen tas nu detta förtydligande in i lagen om tilläggsskatt. Det innebär att offentliga organ, det vill säga statliga eller regionala myndigheter, faller utanför lagens tillämpningsområde genom att de inte omfattas av definitionen för enhet.
Undantagna enheter
Myndighetsenhet
Med myndighetsenhet avses en enhet som uteslutande ägs av ett offentligt organ. Enheten får inte bedriva handel eller näringsverksamhet och ska ha som huvudsakligt ändamål att till exempel fullgöra offentliga förvaltningsuppgifter. Regeringen förtydligar att detta begrepp omfattar sådan verksamhet som kommun eller region har offentligrättsligt ansvar för att bedriva, till exempel kollektivtrafik.
Investmentföretag
SOU:n inkluderade ett uttryckligt undantag för investmentföretag. Några av remissinstanserna ifrågasatte detta uttryckliga undantag och menade att investmentföretag redan omfattades av definitionen av investeringsfond. I lagrådsremissen anger nu regeringen att den instämmer i bedömningen att det inte krävs någon särreglering för investmentföretag utöver undantaget för investeringsfonder.
Vår kommentar
Implementeringen av Pelare II och minimibeskattningen ska vara på plats vid årsskiftet. I den nästan 900 sidor långa lagrådsremissen lämnas ett sammanhängande förslag för hur denna skatt ska se ut och hanteras ur ett svenskt perspektiv. Remissen innehåller inte särskilt många nyheter i förhållande till tidigare förslag men innehåller ändå en del intressanta aspekter.
I remissen tas bland annat förhållandet mellan OECD:s publicerade riktlinjer och tillämpning/tolkning av de kommande svenska reglerna och hur uppskjuten skatt hänförlig till periodiseringsfonder respektive överavskrivningar påverkas av den så kallade femårsregeln för uppskjutna skatter. Vidare förtydligas vissa begrepp som är relevanta i den kommande svenska lagstiftningen. Det föreslås också att reglerna om företrädaransvar ska vara tillämpliga. Det kvarstår dock vissa frågetecken och problem på området, bland annat vad gäller inkråmsgoodwill som inte är föremål för avskrivning enligt IFRS.
Det föreslagna regelverket är komplext och kommer att medföra att ställning behöver tas i svåra tillämpningsfrågor. Till detta kommer att det internationella arbetet pågår och till exempel frågan om hur permanenta safe harbour-regler ska se ut diskuteras fortfarande. Regeringen anger också i lagrådsremissen att det är sannolikt att det kommer att bli aktuellt att återkomma med ytterligare lagstiftningsförslag framöver.
Vill du veta mer?
PwC har en särskild fokusgrupp inriktad på Pelare II och assisterar många koncerner med frågor relaterade till reglerna.
Lämna en kommentar