Sverige och Danmark enas om nytt Öresundsavtal för arbetspendlare

Sverige och Danmark presenterade den 6 maj 2024 en överenskommelse om förändringar i Öresundsavtalet, som reglerar skattesituationen för arbetspendlare. De avtalstekniska lösningarna är ännu inte presenterade men de båda regeringarna hoppas på att få den att gälla från och med 2025. Uppdateringarna är viktiga - men det finns arbete kvar att göra för att uppnå kraven som finns på arbetsmarknaden idag.

Det nuvarande Öresundsavtalet

Det nuvarande Öresundsavtalet som tecknades 2003 reglerar skattefrågor för att förenkla för de som arbetspendlar mellan de två länderna. En central del av avtalet är tremånadersregeln, som innebär att arbetspendlare normalt beskattas i det land där de arbetar, förutsatt att minst hälften av arbetet utförs där under varje tremånadersperiod. Denna regel har dock visat sig problematisk i och med den ökade flexibiliteten i arbetslivet, där hemarbete blivit allt vanligare, inte minst som en följd av Covid-19-pandemin. Se vår tidigare artikel från 2020. 

Läs: Besked om beskattning för Öresundspendlarna

Förändringar genom den nya överenskommelsen

Enligt den nya överenskommelsen ersätts tremånadersregeln med en årsregel. Detta innebär att arbetspendlare kommer att beskattas i arbetsgivarlandet baserat på var de har utfört sitt arbete under hela året, vilket ger större flexibilitet och minskar den administrativa bördan för både pendlare och arbetsgivare. Dessutom kommer det nya avtalet att inkludera offentliganställda, vilket skapar en mer enhetlig och rättvis behandling av alla arbetspendlare.

Förbättringar för arbetsgivare och pendlare

För arbetsgivare innebär det nya avtalet en förenkling av den administrativa processen, då de inte längre behöver hålla reda på sina anställdas arbetsplats på tremånadersbasis. För pendlarna innebär det en större flexibilitet och förutsägbarhet i deras skattesituation, vilket kan underlätta beslut om var och hur de väljer att arbeta.

Behovet av fortsatta förbättringar

Trots de positiva förändringarna finns det fortfarande områden där ytterligare förbättringar behövs. En viktig fråga som inte har lösts i det nya avtalet är ömsesidigt erkännande av pensionsavgifter. Arbetsgivare i både Sverige och Danmark har uttryckt behovet av att kunna göra avdrag för pensionskostnader i det andra landet, vilket skulle underlätta för företag att erbjuda konkurrenskraftiga anställningsvillkor och för pendlare att planera sin ekonomiska framtid. Det finns vissa möjligheter att göra sådana avdrag enligt dagens Öresundsavtal - men dessa är inte enhetliga.

 En svensk arbetsgivare får enligt avtalet göra avdrag för en dansk pensionslösning om det gäller en dansk som flyttat till Sverige och behåller lösningen. Det är dock inte säkert att ett svenskt företag kan göra avdrag för samma sorts pensionslösning om det istället är en svensk som flyttar till Danmark och arbetar i sin svenska arbetsgivares danska filial. Det svenska Skatteverket har skrivit åtskilliga sidor om hur olika danska pensionslösningar ska klassificeras enligt svensk rätt - och det är inte självklart hur avdragsmöjligheterna ser ut. En förenkling och ett ömsesidigt erkännande vore av stor vikt för de företag som har verksamhet på båda sidor av sundet.

Internationella diskussioner och framtidsutsikter

Frågan om skatteregler för distansarbete är inte unik för Öresundsregionen utan diskuteras globalt. Organisationer som OECD och EU arbetar med att ta fram riktlinjer som ska tydliggöra när distansarbete kan leda till fast driftställe och därmed skattskyldighet. Det Nordiska Ministerrådet har också tagit initiativ till en skattemässig lösning för Norden. Dessa initiativ visar på en strävan efter att skapa en mer integrerad och flexibel arbetsmarknad som kan hantera de utmaningar och möjligheter som digitaliseringen och distansarbetet för med sig.

Sammanfattning

Det reviderade Öresundsavtalet är ett viktigt steg mot en mer integrerad och anpassningsbar arbetsmarknad i Öresundsregionen. Det kommer att ge arbetspendlare och arbetsgivare större flexibilitet och minska den administrativa bördan. Samtidigt är det tydligt att ytterligare arbete återstår för att fullt ut möta de behov som den moderna arbetsmarknaden ställer, särskilt när det gäller pensionsavgifter och skatteavdrag. Framtiden kräver fortsatt samarbete och dialog för att säkerställa att regelverken håller jämna steg med arbetslivets utveckling.