Momsundantag för social omsorg och vård kan tillämpas i flera led

Vårdbolag har sedan tidigare drabbats av ökade kostnader på grund av att sjukvårdspersonal från underentreprenörer klassats som momspliktig uthyrning av personal. Undantag för moms har endast gällt när tjänsterna tillhandahålls direkt till vårdtagaren. Nu har en ny dom kommit från EU-domstolen som talar för att undantaget för social omsorg och sjukvård kan tillämpas i flera led.

2018 kom en dom från Högsta Förvaltningsdomstolen (HFD 2018 ref 41) som innebar att en underentreprenör som tillhandahöll sjukvårdspersonal till en vårdgivare inte anses sälja en momsfri sjukvårdstjänst. Tjänsten skulle istället klassas som momspliktig uthyrning av personal. Den ändrade tolkningen har haft stor inverkan på sjukvårds- och tandvårdsbranschen i och med att privata vårdbolag till stor del bedriver momsfri verksamhet. Vårdbolagen har därför drabbats av ökade kostnader genom 25 procent icke avdragsgill ingående moms vid anlitande av underentreprenör för utförande av sjukvårdstjänster i verksamheten.

Det aktuella avgörandet från EU-domstolen, EUD, C-657/19, gällde frågan om undantaget enligt artikel 132.1 g mervärdesskattedirektivet, social omsorg som tillhandahålls av organ av social karaktär. Undantaget för tjänster inom sjukvårdsområdet återfinns i samma artikel under punkt c. 

EUD uttalade att undantag i direktivet ska tillämpas restriktivt men får inte tillämpas på ett sådant sätt att de förlorar sin effekt. Syftet med undantagen i artikel 132.1 är att reducera kostnader för tjänster som är av allmänintresse, så att de blir tillgängliga för enskilda. 

Domstolen konstaterar att varken bestämmelsens lydelse eller syfte innehåller något som tyder på att undantaget enbart gäller när tjänsterna tillhandahålls direkt till vårdtagaren. Snarare är det tjänstens karaktär och säljarens status som avgör om tjänsten är undantagen från moms. Det är därför möjligt att tillhandahålla undantagna tjänster enligt artikel 132.1 i flera led.

Kommentar

Den aktuella domen gäller visserligen ett annat undantag i artikel 132.1 än sjukvårdsundantaget. Bestämmelserna avseende social omsorg och sjukvård är dock formulerade på snarlika sätt. Vi menar därför att EUD:s uttalande i C-657/19, E, visar att domstolen förespråkar en mer generös tolkning av omfattningen av sjukvårdsundantaget än den tolkning som HFD hittills har gjort. Framför allt uttalar EUD tydligt att det inte är nödvändigt att tjänsterna tillhandahålls direkt till vårdtagaren för att de ska kunna undantas från moms. Vi ser fram emot en förnyad prövning av den strikta svenska hållningen om vad som ska omfattas av undantag för moms.