Högsta förvaltnings­domstolen lämnar inga förhandsbesked om ränteavdrags­begränsningarna

Sådana ärenden innehåller så utpräglade utrednings- och bevisfrågor att de enligt Högsta förvaltningsdomstolen (HFD) inte bör prövas inom ramen för ett förhandsbesked. HFD undanröjer därför förhandsbeskeden och prövar inte företagens ansökningar i sak.

Skatterättsnämnden har under 2014 meddelat en rad olika förhandsbesked om hur 2013 års ränteavdragsbegränsningar ska tolkas. I princip samtliga ärenden har överklagats till HFD. Den 23 december 2014 undanröjde dock HFD två av de förhandsbesked som Skatterättsnämnden hade lämnat tidigare under året. Det ena målet rörde den så kallade tioprocentsregeln och det andra målet rörde den så kallade ventilen.

I båda fallen menar HFD att en prövning i sak förutsätter att en mängd omständigheter, hänförliga inte bara till sökanden utan även till dennes motpart i skuldförhållandet liksom till övriga företag som ingår i en intressegemenskap, är klarlagda. Enligt HFD:s mening aktualiseras därmed sådana utpräglade utrednings- och bevisfrågor som inte lämpar sig för att pröva inom ramen för ett förhandsbesked. Skatterättsnämnden borde därför inte ens ha prövat företagens ansökningar om förhandsbesked, enligt HFD. Förhandsbeskeden undanröjdes därmed och ansökningarna om förhandsbesked togs inte upp till prövning i sak.

Kommentar

Det är beklagligt att HFD inte lämnar några svar på hur 2013 års ränteavdragsbegränsningar ska tolkas. Det kan förstås inte helt uteslutas att något eller några av de andra förhandsbesked som Skatterättsnämnden har lämnat under 2014 skulle kunna komma att prövas i sak av HFD. Med tanke på den generella motiveringen av HFD:s två beslut den 23 december 2014 så är sannolikt nålsögat för en sådan sakprövning litet.

I stället så får frågorna lösas den vanliga vägen, genom att Skatteverket fattar beslut i enskilda fall. Om besluten är negativa kan företagen överklaga dessa till förvaltnings- och kammarrätterna, vars avgöranden kan överklagas till HFD. Det krävs dock (till skillnad från mål om förhandsbesked) att HFD meddelar prövningstillstånd för att målet ska prövas i sak.

Det kommer därför att ta mycket längre tid för såväl företagen som Skatteverket att få klarhet i hur de svårbedömda reglerna ska tolkas. Sannolikt tar det minst tre år innan ett nytt mål landar på HFD:s bord, och det dröjer ännu längre om någon underinstans bestämmer sig för att inhämta ett förhandsavgörande från EU-domstolen rörande de svenska reglernas förenlighet med EU-rätten.

Frågan om 2013 års regler är förenliga med EU-rätten har nämligen länge varit en omdiskuterad fråga. Så sent som den 26 november 2014 underrättades den svenska regeringen formellt av EU-kommissionen om att den anser att de svenska reglerna strider mot EU-rätten och således inte får tillämpas på lån från bolag inom EU/EES-områdena. Regeringen har fått två månader på sig att svara på kritiken. Om svaret inte är tillfredsställande så kan Sverige stämmas inför EU-domstolen genom en så kallad fördragsbrottstalan.

Kommissionen anser bland annat att ränteavdragsbegränsningarna inte är rättsäkra för skattebetalarna, eftersom det inte på förhand och med tillräcklig säkerhet går att fastställa bestämmelsernas tillämpningsområde och hur de ska tolkas. EU-domstolen har i flera rättsfall slagit fast att om skatteregler kan få negativa konsekvenser för enskilda och företag så måste det vara möjligt att med tillräcklig precision i förväg bestämma hur regeln ska tillämpas. Om så inte är fallet, så får den aktuella regeln inte tillämpas, eftersom den inte uppfyller EU-rättens krav på rättssäkerhet.

HFD hänvisar i sina beslut till de utrednings- och bevissvårigheter som kan uppkomma vid en bedömning av frågorna i förhand och anser att detta gör att förhandsbesked inte ska lämnas. Det blir dock sannolikt svårt för EU-kommissionen att uppfatta HFD:s beslut som annat än en bekräftelse av att kommissionens kritik i rättssäkerhetsfrågan var berättigad. Om regeringen inte går kommissionen till mötes i det pågående överträdelseärendet, så kommer sannolikt kommissionen att peka på HFD:s beslut som ytterligare en omständighet som visar att reglerna inte uppfyller EU-rättens krav. Det kommer att bli intressant att se hur regeringen utformar sitt svar till kommissionen. Svaret kommer i slutet av januari eller i början av februari.

Tax matters följer naturligtvis utvecklingen av denna fråga framöver.