Rättsfall från kammarrätten går emot tidigare praxis om förvärvad goodwill

Kammarrätten har bedömt att goodwillavskrivningar relaterade till förvärv av annat bolag, så kallad förvärvad goodwill, inte ska inkluderas i rörelseresultatet vid beräkning av nettomarginalen för den tillämpliga prissättningsmetoden, TNMM. Detta i motsats till tidigare kammarrättspraxis. Däremot fick Skatteverket rätt i fråga om omstruktureringskostnader. Läs om målet och utfallet.

Bakgrund

I målet har en internationell koncern förvärvat aktierna i ett amerikanskt moderbolag och följaktligen även moderbolagets underkoncern. Med anledning av förvärvet togs ett centralt  beslut att den förvärvade koncernen skulle integreras, vilket ledde till en fusion av två svenska dotterbolag, till vilket vi härefter refererar till “bolaget”.

I bolagets årsredovisning framgår att goodwill hänförlig till förvärvet av rörelsen och de tillhörande tillgångarna och skulderna har tagits upp som en immateriell anläggningstillgång i balansräkningen och därmed behandlats som en rörelsekostnad. Utöver detta har bolaget under samtliga år sedan omstruktureringen även redovisat omstruktureringskostnader.

Vid beräkningen av bolagets internprissättning bortsåg bolaget från ovan nämnda omstruktureringskostnader. Det ledde till att bolagets resultat faller inom en armlängdsmässig ersättning utifrån de oberoende bolag som ingår i jämförbarhetsanalysen. 

De frågor som parterna i målet var oense om och som behandlats av kammarrätten i målet är följande:

• Huruvida bolagets omstruktureringskostnader och/eller förvärvad goodwill ska inkluderas i rörelseresultatet, och
• Om jämförelsen ska avse enskilda år eller resultatet sett till ett flertal år.

Kammarrättens avgörande

Kammarrätten bedömer, med hänvisning till OECD:s riktlinjer, att omstruktureringskostnaderna är av drifts- eller rörelsekaraktär och därför inte kan anses vara exceptionella eller extraordinära. Kammarrätten anser att omstuktureringskostnaderna haft ett samband med fusionen, varit återkommande samt antagits leda till konkreta kostnadsbesparingar för bolaget över tid vilket lett till att bolagets omsättning kunnat öka. Kammarrätten anser därför, i likhet med Skatteverket, att resultat inte skulle justeras för omstruktureringskostnaderna. 

Vad gäller förvärvad goodwill anser kammarrätten att goodwillavskrivningar inte är en kostnad i form av en värdeminskning utan en redovisningsteknisk åtgärd för att justera bort en balanspost. Det kan försämra jämförbarheten med oberoende bolag. Kammarrätten noterar också att valet av redovisningsmetod för goodwill kan påverka resultaten, och att de flesta oberoende jämförbara bolagen inte redovisat goodwill. Därför bör bolagets resultat justeras för goodwillposterna vid beräkning av nettomarginal.

Enligt kammarrätten bör genomsnittsberäkningar endast göras om det finns speciella omständigheter, till exempel sammankopplade årsresultat eller stöd för över- och underdebiteringar mellan åren. I detta fall fanns inga sådana omständigheter, varför kammarrätten anser att beräkningen ska genomföras år för år.

Kommentar

Kammarrätten går med denna dom mot tidigare praxis från kammarrätten då domstolen i ett mål från 2016 nådde motsatt slut. Domen går således emot den argumentation som kammarrätten förde i det tidigare målet, där goodwill kunde anses vara en kostnadspost. Denna dom går alltså också emot Skatteverkets ställning till frågan. Rättsläget kan med denna dom därmed anses vara i förändring vilket kan medföra viss osäkerhet. I skrivande stund har kammarrättens dom inte överklagats.

Skatteverkets ställningstagande efter domen är att bedömningen huruvida rörelseresultat ska justeras för avskrivning på goodwill är en fråga om jämförbarhet och ska således bedömas utifrån omständigheterna i det enskilda fallet.

Avslutningsvis innebär domen att kammarrätten, enligt vår mening, gör en tydlig tolkning av OECD:s riktlinjer och dess uppdateringar.

Läs också: Avskrivning av goodwill ska beaktas vid internprissättning