Förbränningsskatt på avfall och en översyn av kväveoxidavgiften

Regeringen har beslutat att utreda behovet av att införa skatt på förbränning av avfall och göra en översyn av kväveoxidavgiften.

Utredningen ska analysera förutsättningarna för avfallsförbränning och hur förbränning och import av avfall påverkas av befintliga ekonomiska styrmedel. Utredningen ska även se över om kväveoxidavgiften kan göras mer verkningsfull och samhällsekonomiskt effektiv. Om utredningen finner det lämpligt att införa en skatt eller ändra ett befintligt styrmedel ska utredningen presentera förslag på hur det ska utformas och även lämna författningsförslag.

Utredningen ska inte lämna förslag på förändringar av regelverken kring elcertifikatsystemet eller EU ETS (systemet för handel med utsläppsrätter).

Uppdraget ska redovisas senast den 1 juni 2017.

Kommentar

Förbränningsskatt på avfall har utretts vid ett flertal tillfällen. Den senaste utredningen (ASKA-utredningen) redovisade sitt betänkande i februari 2009, Skatt i retur (SOU 2009:12). Den dåvarande förbränningsskatten hade då varit i kraft sedan den 1 juli 2006. Sammanfattningsvis föreslog utredningen att förbränningsskatten skulle avskaffas utan att ersättas med någon annan skatt eller något annat styrmedel.

Förslaget motiverades med att skatten inte styrde mot de mål som legat till grund för införandet av skatten. Det övergripande syftet med skatten var att gynna avfallshantering som ansågs miljömässigt och samhällsekonomiskt fördelaktig. Utredningen fann dock att det inte kunnat beläggas att skatten haft någon avgörande effekt i dessa avseenden, utom att hushållsavfallet omfördelats mellan olika förbränningsanläggningar. Utredningen bedömde att en reformering av den dåvarande skatten i syfte att förbättra dess måluppfyllelse inte var möjlig utan alltför höga samhällsekonomiska kostnader. Skatten avskaffades den 1 oktober 2010.