Skatteverkets nya ställningstagande till finansiella garantier inom koncerner

Skatteverkets två tidigare ställningstaganden gällande finansiella garantier ersätts av ett nytt för att bättre stämma överens med internationella riktlinjer. Vi förklarar vad det nya ställningstagandet innebär för globala koncerner och vad som är viktigt att tänka på för att beviljas finansiella garantier.

Read this article in english: The Swedish Tax Agency’s New Approach to Intra-Group Financial Guarantees

Vi har tidigare skrivit i Tax Matters om OECD:s slutliga riktlinjer för internprissättning av finansiella transaktioner. Även om fokusområdet för dessa riktlinjer främst var lån och hur en marknadsmässig ränta skulle fastställas, omfattade de uppdaterade riktlinjerna även prissättning av finansiella garantier. Prissättningen av finansiella garantier är ett område där Skatteverket tidigare har förlorat många fall. Till följd av rättsfallen utfärdade Skatteverket två ställningstaganden som möjliggjorde för svenskbaserade multinationella bolag att utfärda finansiella garantier vederlagsfritt. Dessa två ställningstaganden ersätts nu av ett nytt ställningstagande som i större utsträckning innebär att ersättning ska tas ut för tillhandahållandet av koncerninterna garantier.

Skatteverket ändrar sitt ställningstagande till finansiella garantier

Den 14 april presenterade Skatteverket sin reviderade vägledning om finansiella garantier, som stämmer överens med OECD:s uppdaterade riktlinjer. Detta ställningstagande ersätter två tidigare ställningstaganden från den 15 augusti 2007

1. Armlängdsmässig prissättning av finansiella garantier som beviljats av svenska företag.
2. Avdragsgilla kostnader för koncerninterna finansiella garantier.

Tidigare ansåg Skatteverket att företag inte behövde ta betalt för de finansiella garantier de beviljade koncernbolag, såvida de inte ådragit sig kostnader för garantierna, eller om utfärdandet av garantin lett till en inkomstminskning.

En analys av finansiella transaktioner (inklusive garantier) bör enligt OECD göras i två steg:

1. En granskning av fakta och omständigheter i transaktionen.
2. Fastställande av lämplig armlängdsmässig ersättning.

Ersättning kan endast vara relevant för uttryckliga garantier eftersom det är först då som borgensmannen bär en risk. En ersättning är dock inte alltid nödvändig för alla typer av uttryckliga garantier.

Fem viktiga frågor att se över

Ta följande fem frågor i beaktning om ni vill bevilja eller erhålla en finansiell garanti från ett företag inom en koncern för att kunna dra nytta av mer förmånliga räntor för ett banklån.

1. Skapar denna transaktion en fördel?

I allmänhet hjälper borgensmannen, genom sitt högre kreditbetyg eller dess tillgångar, låntagaren att få bättre utlåningsvillkor, en lägre ränta eller tillgång till ett lån med ett högre belopp. Om dessa bättre utlåningsvillkor inte skiljer sig från dem som låntagaren redan skulle ha fått till följd av att han ingår i gruppen, kan det anses att den finansiella garantin inte ger något mervärde. Detsamma kan anses om kostnaden för ett garanterat lån, tillsammans med kostnaden för den använda garantin, är lika med eller högre än kostnaden för ett lån utan garanti.

2. Kan borgensmannen förse ett annat koncernbolag med en finansiell garanti?

Har ett koncernbolag ett bättre kreditbetyg, eller en betydande mängd obelånade tillgångar som garanterar kreditgivarens skuld, så kan detta bolag erbjuda en finansiell garanti som kan hjälpa låntagaren att få bättre kreditvillkor.

3. Vad erbjuder denna transaktion ett företag som ingår i en koncern?

När det gäller finansiella garantier måste man ta hänsyn till det faktum att koncerner många gånger redan har tillgång till bättre utlåningsvillkor till följd av ett underförstått stöd (implicit support). Att erhålla en garanti från ett koncernbolag kan förbättra dessa villkor ytterligare, men det kan variera från fall till fall. Dessutom skulle bara en uttrycklig garanti innebära att borgensmannen tar en risk och att det i sin tur skulle få banken till att ge bättre villkor.

4. Vad bör priset vara för den finansiella garantin?

Den allmänna regeln är att ersättningen för koncerninterna transaktioner bör likställas med ersättning som betalas av oberoende företag i liknande situationer. OECD rekommenderar följande olika tillvägagångssätt för att avgöra ett armlängdspris.

1. Faktisk jämförelse med det pris som tillämpas i liknande avtal mellan oberoende parter. Detta kan emellertid hindras av brist på offentlig information eller på grund av skillnader i villkor där justeringar inte kan göras.
2. Fastställande av att det maximala värdet av garantiavgiften, det vill säga den nytta som den finansiella garantin ger långivaren. Detta hänvisar till den högsta tillåtna ersättningsnivån, eftersom ingen oberoende part skulle betala mer för garantin än vad som motsvarar garantins reduktion av räntan.
3. Ersättningskostnad för borgensmannen – vad kan borgensmannen vinna på att använda sin möjlighet för att bevilja en finansiell garanti för ett annat syfte?
4. Riskjusterad uppskattning av eventuell förlust för borgensmannen om låntagaren inte kan betala den långivande banken.
5. Beräknad tillkommande kapitalkostnad som långivaren skulle få för att uppnå en motsvarande reduktion av räntan som den finansiella garantin medför.

5. Skatteverkets tidigare rekommendationer följdes när finansiell garanti beviljades eller erhölls - kan det leda till skattejusteringar nu när Skatteverket ändrat sin tolkning?

Nej, denna granskning av ställning avseende finansiella garantier gäller endast för framtida transaktioner. För tidigare transaktioner bedöms emellertid skattebetalarna med den mest gynnsamma metoden från dessa två ställningstaganden.

Kommentarer

Tidigare vägledning från Skatteverket baserades på resultatet av ett flertal upptaxeringsbeslut, vilka alla utom en upphävdes i Kammarrätten till förmån för skattebetalarna. Kammarrättens olika avgöranden påverkade därför hur de tidigare två ställningstagandena från 2007 utformades, istället för att ta hänsyn till Skatteverkets faktiska ageranden vid revisioner där de försökt upptaxera skattebetalarna för uteblivna garantiavgifter. Därmed kom Skatteverkets tidigare ställningstaganden att avvika från internationell praxis tillämpad av utländska myndigheter, domstolar, rådgivare och företag. Skatteverkets reviderade ställningstagande var med andra ord väntat. Företag, särskilt svenska multinationella företag, med en eller flera uttryckliga garantier utfärdade till utländska koncernbolag, rekommenderas att se över dessa baserat på det nya ställningstagandet. Om fakta och omständigheter talar för att en avgift anses nödvändig bör ett lämpligt armlängdspris för en sådan garanti fastställas och dokumenteras.