OECD släpper slutgiltig version av vägledning för internprissättning av finansiella transaktioner

Sommaren 2018 kom det första utkastet och nu är den slutgiltiga versionen publicerad – rapporten som ska vägleda internprissättning för finansiella transaktioner. I och med det är en av de sista pusselbitarna i OECD:s BEPS-projekt på plats.

OECD har flera gånger skjutit fram publiceringen av sin vägledning, men släppte den 3 juli 2018 ett diskussionsutkast. Ämnets komplexitet och skilda synsätt bland medlemsländer gjorde att det behövdes vidare diskussion och analys för att nå konsensus. I dagarna släppte dock OECD en slutgiltig version av sin vägledning. Den är avsedd att inkorporeras i OECD Guidelines i form av ett nytt kapitel 10. I det här inlägget beskriver vi innehållet i vägledningen i stora drag.

Identifiera finansiella transaktioner

Vägledningen överensstämmer innehållsmässigt i det stora hela med 2018 års diskussionsutkast, och tar sin utgångspunkt i armlängdsprincipen och OECD Guidelines första kapitel. Av vikt är således att korrekt identifiera och kartlägga den faktiska finansiella transaktionen och krav vad gäller parternas förmåga att stå risker och underliggande substans. Analysen tar avstamp i en kartläggning av koncernens strategi och policies i förhållande till finansiella transaktioner samt ser över i vilken mån koncernintern finansiering faktiskt kan anses kvalificera som lån och inte bör kategoriseras om till eget kapital. I likhet med OECD:s hantering av inkomster från immateriella rättigheter, förtydligas också att ett bolag (till exempel holdingbolag) utan egen kapacitet att bedöma vilken risk som är hänförlig till ett specifikt lån inte heller kan allokeras en vinst överstigande den riskfria räntan.

Att beakta vid lån och avtal

Avtalsvillkor och lånebelopp ska vara marknadsmässiga och rimliga för både långivare och låntagare, med beaktande av bland annat ekonomiska omvärldsfaktorer i samband med att lånet ingicks. Att alternativa finansieringsmöjligheter för låntagaren såväl som alternativ tillgängliga för långivaren ska beaktas, förekommer genomgående i vägledningen. OECD ger även utrymme för medlemsländer att ställa ytterligare kapitalkrav och ha egna ränteavdragsbegränsningar.

Gällande prissättning av lån ska den baseras på kreditanalysen av låntagaren, säkerhet samt andra lånevillkor. OECD förefaller uttala en preferens för mer fullständiga kreditanalyser baserade på de etablerade metoder vilka används av ratinginstitut såsom S&P, Moody’s samt Fitch, men utesluter inte att andra enklare metoder kan ge vägledande resultat. OECD påpekar tydligt att en koncernens genomsnittliga kostnad för koncernupplåningen inte är en acceptabel prissättningsmekanism enligt armslängdsprincipen, men stänger inte dörren för att i vissa situationer använda interna jämförelser i analysen såsom specifika externa lån eller låta analysen ta sin utgångspunkt i kapitalkostnaden.

Start-ups, förvärv och koncerntillhörighet

Särskilda beaktanden bör göras för de speciella omständigheter som gäller för exempelvis start-ups och i förvärvssituationer. OECD uttalar också att så kallad implicit support (koncerntillhörighet) kan påverka (minska) kreditrisken baserat på hur strategiskt viktigt ett koncernbolag är för koncernen som en helhet. På motsvarande vis uttalas också att inget koncernbolag rimligen kan ha lägre kreditrisk än koncernen.

Treasury-funktioner och parternas autonomi

OECD ger mer eller mindre detaljerad vägledning avseende tillgänglighet av jämförbar data i samband med att transaktionen ingicks. De vägleder också hur treasury-funktioner och olika parters relativa autonomi bör hanteras i:

• beslutsfattandeprocesser
• hedging
• cash-pools
• captive försäkringsbolag
• garantier.

Lämpliga metoder diskuteras också i förhållande till respektive transaktionstyp. Bland annat uttalar OECD att marknadsprismetoden generellt sett är tillämpbar, men att det inte finns en enda och exakt ränta för ett lån. Normalt hittas marknadspriset inom ett spann av jämförbara lån eller obligationer.

Hänsyn till kommersiella drivkrafter

Bortsett från vissa språkliga och strukturella justeringar, överensstämmer alltså innehållet i mångt och mycket med 2018 års diskussionsutkast. OECD har till följd av att viss framförd kritik ändrat i avsnitten gällande cash-pools och captive försäkringsbolag där det nu i större mån visas hänsyn till kommersiella drivkrafter (som till exempel likviditetsskäl). Avsnitten om riskfri belåning och risk-justerad avkastning kommer få ett bredare tillämpningsområde. Istället för att ingå i det tillkommande kapitlet i OECD Guidelines, placeras de därför i första kapitlet direkt efter paragraf 1.106.

Kommentar

OECD släpper nu sin efterlängtade vägledning gällande prissättning för finansiella transaktioner. Vägledningen kommer ligga till grund för förändringar i bedömningen av internprissättningen på såväl nationell som global nivå. Det är tydligt att de förenklade prissättningarna av finansiella transaktioner som fortfarande används av många koncerner inte är acceptabla enligt OECD:s ramverk. Det är därför viktigt att koncerner gör en översyn av befintliga koncerninterna finansiella strategier och policies och analyserar innebörden och inverkan av vägledningen. Koncerner vilka idag ”slussar” lån via finansierings- eller holdingbolag och i dessa bolag erhåller arbitragevinster på skillnader i in- och utlåningsräntorna bör omgående se över dessa strukturer. OECD är tydliga med dylika strukturers arbitragevinster ska begränsas till den riskfri räntan.