Bakslag för Skatteverket när det gäller sexmånadersregeln och tredjelandsvistelse

Högsta förvaltningsdomstolen har fastslagit ett förhandsbesked från Skatterättsnämnden som klargör att vistelsedagar i tredjeland saknar betydelse för skattebefrielse enligt sexmånadersregeln.

En anställd ska arbeta och bo i en utländsk stat under minst ett år. Under sitt utlandsarbete kommer hon även att arbeta i Japan och Indien under sammanlagt minst 100 dagar per år och vistas i Sverige för semester 30 dagar. Hon ansökte om förhandsbesked hos Skatterättsnämnden där frågan ställdes om antalet vistelsedagar utanför bosättningslandet var så omfattande att hon inte kunde få skattebefrielse i Sverige för tjänsteinkomsten enligt sexmånadersregeln.

Skatteverket ansåg att resorna till Japan och Indien varit så pass omfattande att sexmånadersregeln inte var tillämplig.

Skatterättsnämnden konstaterade att lagtexten beträffande sexmånadersregeln förutsätter en utlandsvistelse om minst sex månader. Däremot uppställs inget hinder mot att vistas och arbeta i flera länder under denna period. Skatterättsnämnden konstaterade att det bara är vistelsedagar i Sverige, inte i tredjeland, som ska beaktas vid bedömningen av om en pågående utlandsvistelse avbrutits.

Skatteverket överklagade förhandsbeskedet till Högsta förvaltningsdomstolen som nu har fastställt Skatterättsnämndens förhandsbesked.

Kommentar

Domen ska ses mot bakgrund av att Skatteverket 2010 i ett ställningstagande angett att ett krav för skattebefrielse enligt sexmånadersregeln är att vistelser utanför det primära arbetslandet inte får överstiga 96 dagar per anställningsår eller i genomsnitt 8 dagar per månad, inklusive dagar i Sverige. Ställningstagandet har varit mycket kritiserat och i och med denna dom borde Skatteverket återkalla det.

Enligt lagen gäller att vistelsedagarna i Sverige inte får vara fler än 72 per anställningsår eller i genomsnitt sex dagar per månad. Detta gäller fortfarande. Domen innebär att vistelsedagar utanför det primära arbetslandet och Sverige inte har någon betydelse vid bedömningen av om det skett ett avbrott i utlandsanställningen vid tillämpning av sexmånadersregeln.

Domen medför dock inte att arbetsdagar i tredjeland saknar betydelse. Enligt sexmånadersregeln krävs att inkomsten beskattas i arbetslandet/arbetsländerna. I förhandsbeskedet prövades inte detta villkor för skattebefrielsen.

I många fall beskattar inte tredjeland det arbete som utförs där. Det är då inte säkert att det räcker för skattebefrielse i Sverige att det primära arbetslandet beskattat också inkomst från arbetet i tredjeland. Dessutom kan skatteavtal leda till att det primära arbetslandet inte ens har rätt att beskatta inkomsten från tredjeland. Även om dessa frågor kvarstår innebär domen att skattesituationen blivit klarare för personer som under sin utlandsvistelse arbetar i flera olika länder.

Har Skatteverket tidigare år avslagit tillämpning av sexmånadersregeln med hänvisning till att antal vistelsedagar utanför det primära arbetslandet varit för omfattande kan det vara aktuellt att begära omprövning av ett sådant beslut. Omprövning kan begäras under sex år efter inkomståret.