Högsta förvaltningsdomstolen ger klara besked om utomståenderegeln

När en ej verksam delägare äger minst 30 procent av aktierna i ett fåmansföretag kan de verksamma delägarnas aktier undantas från de särskilda skatteregler som normalt gäller för verksamma delägare (de så kallade 3:12-reglerna). Undantaget kallas för utomståenderegeln. Det kan bli stor skillnad vid beskattningen av utdelning/kapitalvinst hos den enskilde delägaren i ett fåmansföretag om utomståenderegeln är tillämplig eller inte. Högsta förvaltningsdomstolen har nyligen fastställt ett förhandsbesked där huvudfrågan handlade om utomståenderegeln skulle tillämpas beroende på om utdelningen lämnas före eller efter ett innehav i ett intressebolag har sålts.

Högsta förvaltningsdomstolens (HFD) dom gällde två aktieägare (A och B) som var för sig äger 100 procent av aktierna i egna ägarbolag (A AB respektive B AB). A AB och B AB bildades år 2011, precis innan A AB och B AB sålde samtliga sina aktier i det rörelsedrivande Z AB. Köparen av samtliga aktier i Z AB var fåmansföretaget Q AB. Som ersättning för aktierna i Z AB fick A AB och B AB dels kontant betalning, säljarreverser och varsin minoritetspost (4 procent av aktierna) i Q AB.

Q AB hade enligt uppgift haft ett utomstående ägande sedan 2011. A och B arbetade kvar i Z AB efter deras indirekta försäljning av aktierna i Z AB till Q AB. Nu var det aktuellt att Q AB ska sälja aktierna i Z AB till extern part. Q AB ska efter försäljningen av aktierna i Z AB sedan antingen likvideras eller säljas externt.

A och B ställde tre frågor till Skatterättsnämnden för att få klarhet i om utomståenderegeln var tillämplig i följande situationer:

1. En utdelning lämnas från A AB och B AB efter det att aktierna i Z AB säljs men ägarstrukturen i Q AB kvarstår
2. En utdelning lämnas från A AB och B AB efter det att aktierna i Q AB (med dotterbolag Z AB) sålts externt
3. Om fråga två besvarades med att utomståenderegeln inte var tillämplig, ville A och B veta om bedömningen blir annorlunda om en utdelning tas från A AB och B AB innan Q AB säljs men Q AB sedan säljs under samma beskattningsår som nämnd utdelning.

Både sökandena (A och B) och Skatteverket var överens om att fråga ett ska besvaras med att utomståenderegeln är tillämplig. Detta höll även Skatterättsnämnden med om så detta blev ingen fråga för HFD att ta ställning till.

På fråga två var Skatterättsnämndens besked att utomståenderegeln inte var tillämpligt eftersom det inte längre kommer finns något utomstående ägande vid utdelningstidpunkten från A AB och B AB.

På den tredje frågan svarade Skatterättsnämnden att det avgörande är om det utomstående ägandet i Q AB föreligger vid utdelningstillfället (dvs. vid den tidpunkten A AB respektive B AB lämnar en aktieutdelning till A respektive B). Att det utomstående ägandet senare under beskattningsåret upphör, påverkar inte den bedömningen. Det är ägarstrukturen vid utdelningstillfället som är den avgörande tidpunkten och utomståenderegeln blir tillämplig eller inte.

HFD delade Skatterättsnämndens bedömning och fastställde svaren på frågorna två och tre ovan.

Kommentar

HFD:s avgörande innebär att tillämpningen av utomståenderegeln i flera fall kan komma att snävas in. Samtidigt är det välkommet att domstolen lämnar ett tydligt besked angående att den avgörande tidpunkten för prövningen av utomståenderegeln är själva utdelningstillfället och inte hela beskattningsåret (som tidigare praxis pekat åt). För delägare i fåmansföretag som har använt eller kommer att använda av utomståenderegeln i framtiden kan det således finnas anledning att undersöka om denna regel fortsatt kan tillämpas på innehavet.