Transfer pricing – rättsfall i Ryssland visar på vikten av dokumentation

Ett ryskt bolag blev skyldigt att betala ytterligare skatt och straffavgifter i Ryssland då de inte inkommit med internprissättningsdokumentation eller annat stöd för applicerad prissättningsmetod trots skattemyndighetens begäran. Rättsfallet påvisade också att oberoende företag i vissa fall kan betraktas som företag i intressegemenskap.

Ryska företag som har “närstående” transaktioner måste meddela den ryska skattemyndigheten om detta och ska sedan kunna tillhandahålla internprissättningsdokumentation på begäran. Den ryska skattebalken innehåller fler regler än till exempel den svenska inkomstskattelagen avseende vilka transaktioner som ska betraktas ske med närstående motparter. I tillägg till ägande och väsentligt inflytande anses bland annat följande leda till en närstående relation:

1. om en part i ett avtal är registrerat i ett land som ingår i den så kallade landlistan som innehåller 42 länder, däribland Hong Kong, Förenade Arabemiraten, Monaco, Jungfruöarna, Panama och Lichtenstein; eller
2. om det handlar om försäljning av olja eller oljeprodukter, metaller, kemiska gödningsmedel eller ädelmetaller/stenar.
3. för att (1) och (2) ska vara tillämpliga ska transaktionsvärdet uppgå till minst 60 MRUB (ca 10 Mkr) per motpart och år.

I domen hade det ryska bolaget försäljningsavtal med ett oberoende bolag registrerat i Hong Kong. Förvaltningsdomstolen i Ryssland bedömde att bolaget inte uppfyllt dokumentationskraven och inte lämnat uppgifter om vilka prissättningsmetoder man använt. Om skattemyndigheten inte får relevant dokumentation från skattebetalaren har skattemyndigheten rätt att ändra och beräkna det beskattningsbara underlaget enligt egna prissättningsmetoder.

I detta fall använde ryska skattemyndigheten marknadsprismetoden för att bedöma marknadsmässigheten av bolagets kontrollerade transaktioner. Skattemyndigheten använde sig av publik information utan justeringar och upptaxerade bolaget för mellanskillnaden.

I domstolen anförde det ryska bolaget att skattemyndigheten borde använda en annan prissättningsmetod men skattemyndigheten svarade att de använde information som fanns tillgänglig, och eftersom skattebetalaren inte hade presenterat stöd för sin prissättning trots förfrågan ansågs skattemyndigheten enligt domstolen ha uppfyllt sin bevisbörda.

Bolaget argumenterade vidare att transaktionsparterna inte var del av samma koncern och att det därmed inte fanns något intresse av att minimera resultatet i Ryssland. Domstolen gick dock på skattemyndighetens linje med stöd av landlistan.

Kommentar

Domen visar på komplexiteten i ryska skattelagstiftningen och vikten av att ha transfer pricing dokumentation på plats - inte bara för koncerninterna transaktioner - även för transaktioner med oberoende parter som återfinns i länder på landlistan. Vi diskuterar gärna transfer pricing i Ryssland och erbjuder erfarenhet och smidig hantering med hjälp av våra flerspråkiga skatterådgivare.