Transfer pricing och tullvärde – finns det äntligen en lösning?

Ett område som orsakat flera internationella koncerner huvudbry är hur den koncerninterna prissättningen (”transfer pricing” eller ”TP”) ska struktureras så att den går att försvara ur såväl ett skatte- som ett tullperspektiv. Även om Skatteverket och Tullverket självfallet arbetar för att den koncerninterna prissättningen ska resultera i korrekt fastställda skatter och tullavgifter, finns det fog för att säga att Skatteverket och Tullverket har ”motstående intressen” i denna fråga. Strax före jul 2017 avkunnades det en dom som möjligen löser detta problem.

Att Tullverket och Skatteverket kan sägas ha motstående intressen kommer av det faktum att skatten beräknas på basis av ett företags vinster, medan tullen beräknas på basis av företagets varukostnader. Höga kostnader för varor skapar höga tullavgifter samtidigt som de högre kostnaderna medför ett lägre resultat och därmed lägre skatt att betala. Situationen kompliceras ytterligare av det faktum att båda myndigheterna hävdar att armlängdsprincipen (det vill säga att priserna är marknadsmässiga) är det centrala i deras myndighetsutövning, samt att tullvärdemetoderna och TP-metoderna är snarlika ur ett tillämpningsperspektiv. Denna situation har resulterat i att många internationella koncerners prissättningsmodeller medför en tull- och/eller skatteexponering som det inte går att hitta en enkel lösning på.

OECD och World Trade Organization (WTO)/World Customs Organisation (WCO) har gemensamt under lång tid försökt att hitta en lösning på detta problem. Även om vissa framsteg har gjorts så har problemet inte kunnat lösas. WCO publicerade i juni 2015 en rapport (WCO guide to customs valuation and transfer pricing) vars syfte var att ge tulltjänstemännen vissa riktlinjer kring/förslag på hur dessa frågor ska hanteras. Enligt WCO så är det en bristande förståelse som orsakar problemet, vilket uttrycks i rapporten som ”It is … necessary for Customs to gain an understanding of the different types of transfer pricing adjustment and then consider which may have an impact on the Customs value…”. Kärnan av problemet är att den absoluta majoriteten av de internationella koncernernas TP-modeller medför retroaktiva justeringar av internpriset, vilka oftast inte kan beaktas ur ett tullvärdeperspektiv vid tidpunkten för införtullning.

Den 20 december 2017 avkunnades det en dom (Hamamatsu, C 529/16) av CJEU (the Court of Justice of the European Union) som berörde denna fråga. Enligt min mening säger domstolen, i korthet, att om det initiala internpriset kan komma att påverkas av retroaktiva justeringar, kan internpriset inte användas för att fastställa tullvärdet enligt transaktionsvärdesmetoden. Domstolens exakta formulering är följande; ”Artiklarna 28–31 i tullkodexen ska tolkas så att de inte tillåter att ett överenskommet transaktionspris bestående av dels ett ursprungligen fakturerat och deklarerat belopp, dels en schablonmässig justering som görs efter utgången av faktureringsperioden läggs till grund för tullvärdet, utan att det är möjligt att veta om denna justering vid faktureringsperiodens slut ska göras uppåt eller nedåt.” Det bör observeras att domskälen är relativt korta samt att fallet är bedömt utifrån den tidigare lydelsen av tullkodexen som gällde fram till 30 april 2016.

Kommentar

Såväl skatterådgivarna som de internationella koncernerna har under lång tid spenderat mycket tid och kraft på att få till stånd en konstruktiv och lösningsorienterad dialog med OECD, WCO, Skattemyndigheter och Tullverk runt om i världen, rörande frågan om tullvärdets koppling till transfer pricing. Det är således positivt för denna diskussion att CJEU genom sin dom har gett uttryck för kärnan i det budskap som försökts förmedlas – TP-modellerna med årliga retroaktiva pris(resultat)justeringar resulterar inte i ett varupris som kan anses utgöra ett korrekt tullvärde. I dessa fall måste man separera tullvärdet från utfallet av TP-modellen.

Även om domen klargör en mycket viktig och central fråga så innebär inte detta att tullvärdesfrågan blir enkel att lösa i framtiden. I och med att transaktionsvärdet inte går att tillämpa för tullvärdeändamål i situationer med ett internpris fastställt genom retroaktiva pris(resultat)justeringar, måste en av de alternativa metoderna tillämpas. För att det värde som fastställs enligt någon av de alternativa metoderna ska accepteras av Tullverket, kommer det krävas att det importerande företaget gör en väl underbyggd och gedigen analys av komponenterna i tullvärdet, samt att hela processen och analysen dokumenteras och delges Tullverket. Det är i detta sammanhang viktigt att poängtera att en alternativ tullvärdesmetod kan producera ett högre tullvärde än vad som faktiskt har fakturerats som internpris. Det finns med andra ord ingen garanti för att tullkostnaden minskar. Den positiva effekten med att separera tullvärdet från det skattemässigt armlängdsmässiga internpriset, är att eventuella inneboende skatte- och/eller tullexponeringar i en prissättningsmodell med retroaktiva prisjusteringar kan undvikas. PwC har inlett en dialog med representanter från Tullverket för att diskutera hur domen kommer att beaktas i den framtida myndighetsutövningen.

PwC kommer hålla seminarier på olika orter där vi mot bakgrund av domen kommer att belysa problematiken med att basera tullvärdet på resultatet av transfer pricing modeller mer i detalj, samt gå igenom innebörden av de alternativa tullvärdemetoderna samt hur dessa kan tillämpas. Det är i nuläget inte bestämt när och var dessa seminarier kommer att hållas, men information och ”save the date” kommer att meddelas i kommande Tax matters.