Viktigt klargörande om skattetillägg vid lång handläggningstid

Högsta förvaltningsdomstolen har i två domar den 14 juni 2024 sänkt skattetilläggen för ett bolag och dess delägare som drabbades av lång handläggningstid i kammarrätten. Domstolen ansåg att kammarrättens dröjsmål uppgick till i vart fall ett år och att detta medförde en oskäligt lång handläggningstid. Domen innebar att tidigare utdömda skattetillägg halverades.

Målen gällde arbetsgivaravgifter, moms och inkomst av tjänst och den avgörande frågan var om bolagets kostnader för viss hästverksamhet skulle anses bedriven av bolaget eller av delägaren. Skatteverkets bedömning stod sig i huvudsak i beskattningsfrågorna och Högsta förvaltningsdomstolen prövade endast frågan om skattetillägg.

Högsta förvaltningsdomstolens konstaterande

Högsta förvaltningsdomstolen konstaterade att målen hade handlagts i fyra instanser och att den totala handläggningstiden hade uppgått till cirka sex år. Domstolen fann dock att handläggningstiden i Skatteverket och förvaltningsrätten inte var oskäligt lång, med hänsyn till målens komplexitet och omfattning. Däremot kritiserade domstolen kammarrättens handläggning, som hade inneburit mer än ett års liggtid utan åtgärd efter att kommuniceringen mellan parterna hade avslutats.

Skatteverkets uppfattning

Skatteverkets uppfattning var att bolaget och delägaren själva hade orsakat del av tidsutdräkten och att det därför inte varit någon oskäligt lång handläggningstid. Om det ändå varit oskäligt lång tid yrkade Skatteverket att nedsättningen skulle ske med ett fast belopp om 20 000 kronor.

Domstolens avgörande

Högsta Förvaltningsdomstolen avvisade Skatteverkets argument att bolaget och delägaren hade kunnat begära förtursförklaring i kammarrätten och att en del av tidsutdräkten därmed var självförvållad. Domstolen menade att det inte fråntog kammarrätten dess ansvar för målets handläggning och att det saknade betydelse att förtur inte hade sökts. 

Domstolen ansåg att skattetilläggen skulle sättas ned till hälften, eftersom nedsättningen skedde enligt skatteförfarandelagens regler om befrielse från skattetillägg och inte på grund av en konventionskränkning. Skatteverket hade hänvisat till praxis avseende konventionskränkning där kompensationen var betydligt lägre. Denna praxis gällde emellertid inte skattemål.

Domstolen hänvisade istället till förarbetena till skatteförfarandelagen, där det framgick att skattetillägget i fall av oskäligt lång handläggningstid som huvudregel bör kunna sättas ned till hälften. Domstolen tillade dock att om skattetillägget i ett enskilt fall inte uppgick till högre belopp än vad den enskilde kunde ha rätt till som skadestånd för en konventionskränkning, skulle skattetillägget sättas ned ytterligare eller efterges helt. 

Vår kommentar

Vi välkomnar domen, som tydliggör att staten måste ta ansvar för sina domstolars handläggningstid. Det är viktigt att den som har påförts ett skattetillägg får en rättvis och snabb prövning av sitt ärende, och att den som har utsatts för ett oskäligt långt dröjsmål får en rimlig kompensation.

Det är också viktigt att domstolen klarlägger att bristande ansökan om förtur inte ska påverka bedömningen. En ansökan om förtur kan riskera att sätta press på domstolen att avsluta målet snabbt. En sådan ansökan innebär också att någon annans mål istället försenas.

Slutligen är det anmärkningsvärt att Skatteverket i Högsta förvaltningsdomstolen framför en ny grund för beräkning av befrielsen. Av Skatteverkets egna rättsliga vägledning framgår att det är just halv befrielse som gäller vid oskäliga dröjsmål i handläggningen och det är oklart varför man inte höll fast vid den bedömningen i domstolsprocessen.