Ömsesidig överenskommelse har bedömts bindande gentemot lokala myndigheter

En kanadensisk domstol har nyligen fastställt i dom att en ömsesidig överenskommelse mellan två kompetenta myndigheter har bindande verkan och därmed begränsar möjligheten för senare myndighetsbeslut i samma fråga.

Om en fysisk eller juridisk person har blivit dubbelbeskattad på samma inkomst i två länder, kan denne begära ömsesidig överenskommelse mellan två stater. Bestämmelser om ömsesidig överenskommelse finns i de flesta dubbelbeskattningsavtal och i EU:s konvention om ”Avskaffande av dubbelbeskattning (skiljemannaförfarande)”. I OECD:s modellavtal återfinns bestämmelserna i artikel 25.

Ett bolag i Kanada (”bolaget”) gjorde år 2006 en frivillig rättelse och meddelade den kanadensiska skattemyndigheten att det inte rapporterat korrekt inkomst från en transaktion med ett närstående bolag i USA. Baserat på rättelsen gjorde den kanadensiska skattemyndigheten justeringar i bolagets inkomstdeklaration för de relevanta åren och tog upp en ökad inkomst till beskattning. Justeringen ledde till dubbelbeskattning i Kanada och USA. Efter en överenskommelse mellan de kompetenta myndigheterna i Kanada och USA, gjordes motsvarande justeringar i det närstående bolagets amerikanska inkomstdeklaration och dubbelbeskattningen var undanröjd.

I samband med en senare skatterevision ansåg den kanadensiska skattemyndigheten att fel internprissättnings-metod använts av bolaget för de transaktioner som gett upphov till justeringarna, och valde att på den grunden upptaxera bolaget. Fallet blev föremål för prövning av den kanadensiska domstolen, och den 10 mars 2017 fastställde domstolen att ömsesidig överenskommelse som skett mellan de kompetenta myndigheterna i Kanada och USA var att anse som en bindande överenskommelse vilket begränsade rätten för skattemyndigheten att fatta ett senare avvikande revisionsbeslut.

Huvudfrågorna i fallet var således om en överenskommelse hade ägt rum och om en sådan ömsesidig överenskommelse som accepterats av bolaget tillika fastställt tillämplig internprissättningsmetod mellan bolaget och det närstående bolaget.

Vid bedömningen av om en överenskommelse skett lade domstolen vikt vid dokumenterad korrespondens som skett mellan de kompetenta myndigheterna och fastslog att en bindande överenskommelse var för handen. När det gäller den andra frågan hävdade domstolen att de justeringar som blivit resultat av överenskommelsen även speglade den internprissättningsmetod som torde vara accepterad att använda i transaktionerna mellan bolaget och det närstående bolaget. Den omständigheten att skattemyndigheten i Kanada senare ansåg att fel metod använts baserat på skattemässiga principer och nationell lagstiftning, förändrade inte domstolens bedömning. I dess motivering refererar domstolen även till avtalsrättsliga principer som ger skatteavtal företräde framför nationell lagstiftning.

Domstolens bedömning stödjer ståndpunkten att ömsesidiga överenskommelser antagna mellan två kompetenta myndigheter ska ges bindande effekt och därmed begränsa nationella skattemyndigheter att vidta andra skatterättsliga åtgärder som går emot överenskommelsen (till exempel skatterevisioner). Slutsatserna av fallet får även i viss mån anses stärka rättssäkerheten och förutsebarheten i fall av ömsesidig överenskommelse.

Kommentar

Utgången av fallet visar på en viktig omständighet. I likhet med vad som sägs i fallet har internationella skatterättsliga konventioner och principer, såsom dubbelbeskattningsavtal, i de flesta länder företräde framför nationell lagstiftning, däribland Sverige. Ett beslut från Högsta förvaltningsdomstolen kan exempelvis undanröjas eller ändras baserat på en ömsesidig överenskommelse mellan Sverige och ett annat land.

Bestämmelser om ömsesidig överenskommelse för svensk del återfinns, utöver artikel 25 i dubbelbeskattningsavtalen, i separata skatteavtal som Sverige ingått med andra länder. Årligen hanteras omkring 100 ansökningar av ömsesidiga överenskommelser i Sverige.

Inget svenskt bolag bör därför acceptera en internprissättningsjustering på grund av en dubbelbeskattningssituation beslutad av en svensk eller utländsk myndighet, utan att undersöka möjligheterna till ömsesidig överenskommelse mellan Skatteverket och den utländska kompetenta myndigheten. Avslutningsvis är vår erfarenhet att de flesta ansökningar om en ömsesidig överenskommelse tids nog kommer till en lösning, trots att det ibland kan ta lite tid.

I fall av dubbelbeskattningssituationer, tveka inte att kontakta er skatterådgivare på PwC för vidare diskussion och assistans.