Nytt förhandsbesked om ränteavdragsbegränsningarna

Skatterättsnämnden har uttalat sig om förhållandet mellan ränteavdragsbegränsningarna och Sveriges skatteavtal. Motiveringen väcker en del intressanta frågor.

Från och med den 1 januari 2013 är räntekostnader inom en intressegemenskap som huvudregel inte avdragsgilla. Det finns dock två undantag. Det vanligaste undantaget är den så kallade tioprocentsregeln.

Enligt den regeln så medges avdrag om mottagaren skulle ha beskattats med minst tio procentenheter om företaget bara skulle ha haft den inkomsten. Om det huvudsakliga skälet för att skuldförhållandet har uppstått är att intressegemenskapen ska få en väsentlig skatteförmån, får dock räntekostnaden ändå inte dras av.

Om avdragsrätt inte föreligger enligt tioprocentsregeln så kan avdrag ändå medges om skuldförhållandet är huvudsakligen affärsmässigt motiverat.

Skatterättsnämnden har i ett nyligen publicerat förhandsbesked prövat avdragsrätten för en räntebetalning från ett svenskt bolag till ett belgiskt koncernbolag. Det beskattades med en skattesats som understeg tio procent. Prövningen rörde således inte tioprocentsregeln. Vid prövningen fann Skatterättsnämnden att avdrag inte kunde medges eftersom skuldförhållandet inte ansågs huvudsakligen affärsmässigt motiverat. Förhandsbeskedet är överklagat till Högsta förvaltningsdomstolen (HFD).

Kommentar

Det intressanta med förhandsbeskedet är egentligen inte utgången i sig, utan den motivering som Skatterättsnämnden lämnar i en specifik fråga: leder skatteavtalet mellan Sverige och Belgien till att avdrag ändå måste medges?

Som bakgrund kan nämnas att Sverige har slutit skatteavtal med många andra länder, varav Belgien är ett. I dessa avtal finns regelmässigt en antidiskrimineringsklausul som säger att räntebetalningar från ett svenskt bolag till ett bolag i det andra landet ska vara avdragsgilla på samma villkor som betalning till bolag i Sverige. HFD fann i en dom år 2011 att de äldre reglerna inte stred mot Sveriges ingångna skatteavtal. Sedan dess har reglerna ändrats, och det framgår uttryckligen av förarbetena till tioprocentsregeln att räntebetalningar mellan två svenska bolag som kan utväxla koncernbidrag med varandra är avdragsgilla.

I det enskilda fallet som nämnden hade uppe till prövning, så menade Skatterättsnämnden visserligen att skatteavtalets bestämmelser inte ledde till att avdrag skulle medges. Men nämndens motivering kan tolkas som att bedömningen hade kunnat bli en annan om det belgiska bolaget hade beskattats med mer än tio procent. Om det belgiska bolaget istället hade varit svenskt så skulle nämligen avdrag ha medgetts i Sverige enligt tioprocentsregeln (enligt det förarbetsuttalande som nämnts ovan). Och frågan är då om det skulle strida mot Sveriges åtaganden enligt ingångna skatteavtal att vägra avdrag i en sådan situation bara för att räntebetalningen går till ett annat skatteavtalsland (under förutsättning att beskattning där sker med minst tio procentenheter)?

Det återstår att se hur Skatterättsnämnden och HFD ställer sig till denna fråga när den i framtiden kommer upp i ett konkret fall.