Ny tolkning av begreppet affärsmässiga skäl

Högsta förvaltningsdomstolen har den 1 december 2022 meddelat dom i ett mål som gällde frågan om avdrag för koncerninterna räntekostnader och de särskilda krav som gäller vid internt finansierade koncerninterna aktieförvärv. Högsta förvaltningsdomstolen konstaterar att förvärv av en delägarrätt från ett annat företag i intressegemenskapen ska anses väsentligen affärsmässigt motiverat om förvärvet har ett direkt samband med och är föranlett av ett externt förvärv som är affärsmässigt betingat, även om det har förflutit viss tid mellan det externa förvärvet och det senare interna förvärvet.

Det aktuella rättsfallet handlade om ett överklagat förhandsavgörande från Skatterättsnämnden där ett svenskt aktiebolag avsåg förvärva aktier i ett svenskt aktiebolag i koncernen från ett annat koncernbolag hemmahörande inom EU. Förvärvet var ett led i en planerad omstrukturering av den internationella koncernen, med ursprung i ett externt förvärv år 2015. Förvärvet skulle bland annat finansieras med en revers och avdragsrätten för ränteutgifterna var föremål för Högsta förvaltningsdomstolens bedömning. 

Är förvärvet väsentligen affärsmässigt motiverat?

Särskilda regler om avdrag för koncerninterna ränteutgifter har funnits sedan år 2009 och har i vissa delar modifierats år 2013, men även år 2019 i samband med att de senaste ränteavdragsbegränsningsreglerna trädde i kraft. Det kan kort nämnas att utöver de krav som finns för avdrag för koncerninterna ränteutgifter finns särskilda krav vid koncerninterna förvärv. Om skulden finansierat ett förvärv av delägarrätt från ett annat företag i intressegemenskapen gäller särskilda krav, nämligen att avdrag endast medges om förvärvet är väsentligen affärsmässigt motiverat. Det var detta särskilda krav som var huvudfokus i Högsta förvaltningsdomstolens bedömning. 

Läs också: Även 2019 års riktade ränteavdragsregler strider mot EU-rätten i vissa fall 

Affärsmässiga och organisatoriska skäl

Högsta förvaltningsdomstolen anger att det fortfarande finns skäl att skilja mellan affärsmässiga och organisatoriska skäl i samband med bedömningen av om ett koncerninternt förvärv är väsentligen affärsmässigt motiverat eller inte. Den tidigare rättspraxis som finns på området är enligt Högsta förvaltningsdomstolen fortfarande vägledande. Av tidigare rättspraxis framgår att interna omstruktureringar normalt sett har organisatoriska skäl snarare än affärsmässiga, men att det kan anses föreligga affärsmässiga skäl om den interna omstruktureringen föregåtts av ett externt förvärv (se rättsfallet HFD 2011 ref. 90). Högsta förvaltningsdomstolen ansåg däremot att hänsyn måste tas till syftet med de nu gällande reglerna, vilket är att träffa rena missbruksfall. Högsta förvaltningsdomstolen konstaterar därefter att kravet att ett koncerninternt förvärv ska vara väsentligen affärsmässigt motiverat får anses vara uppfyllt om förvärvet har ett direkt samband med och är föranlett av ett externt förvärv som är affärsmässigt betingat, även om det har förflutit någon tid mellan det föregående externa förvärvet och det interna förvärvet. Avdrag för ränteutgifterna kunde därmed inte nekas.

Kommentar

Högsta förvaltningsdomstolens dom är ett välkommet förtydligande av hur bedömningen av avdragsmöjligheterna för ränteutgifter vid koncerninterna förvärv och begreppet väsentligen affärsmässigt motiverat ska tolkas. Att viss tid förflutit från ett externt förvärv förhindrar alltså inte att avdrag kan medges för koncerninterna ränteutgifter vid finansiering av ett senare koncerninternt förvärv i samband med omstruktureringar som är omfattande och komplexa. Det avgörande är att det koncerninterna förvärvet av delägarrätter har ett direkt samband med och är föranlett av ett externt förvärv som är affärsmässigt betingat. Vår uppfattning är att Högsta förvaltningsdomstolen i och med detta rättsfall ger besked om att gällande ränteavdragsregler avseende koncerninterna ränteutgifter vid koncerninterna förvärv ska tolkas mer frikostigt och nyanserat än tidigare vad gäller kopplingen till ett föregående externt förvärv. 

Högsta förvaltningsdomstolen konstaterar att avdrag för ränteutgifter ska medges enligt svensk lag och går inte in på frågan huruvida ett eventuellt nekande av avdrag för ränteutgifterna hade stridit mot EU-rätten, vilket varit föremål för domstolens bedömning i andra liknande fall.

Ta del av Högsta förvaltningsdomstolens dom: 
https://www.domstol.se/globalassets/filer/domstol/hogstaforvaltningsdomstolen/2022/domar-och-beslut/3660-22.pdf/