Kammarrätten underkänner Skatteverkets tolkning av momsavdrag för solcellsinvesteringar

Kammarrätten har slagit fast att driften av en solcellsanläggning som till viss del säljer el till elnätet inte i sin helhet kan anses ha ett sådant samband med en stadigvarande bostad att momsavdrag ska vägras helt. Kammarrätten underkänner därmed Skatteverkets tolkning och medger delvis momsavdrag.

Personer som bedriver momspliktig verksamhet har som utgångspunkt rätt att dra av ingående moms på sina kostnader, så att momsen inte belastar verksamheten. Det finns dock ett allmänt avdragsförbud som innebär att moms på kostnader som avser en stadigvarande bostad inte får dras av, även om det förekommer vissa momspliktiga intäkter. Avdragsförbudet har ingen motsvarighet i EU:s momsdirektiv utan är en nationell avvikelse som Sverige tills vidare har rätt att behålla. Det är dock inte tillåtet att genom ändrad praxis utvidga avvikelsens tillämpningsområde.

I det aktuella målet hade två makar investerat i en solcellsanläggning på sin fastighet. Installationen gjordes på taket på en ekonomibyggnad. Överskottsel från solcellsanläggningen, cirka 66 procent av den producerade elen, säljs till ett elhandelsbolag.

Makarna ville dra av 66 procent av momsen på inköpskostnaderna för solcellsanläggningen. Skatteverket nekade momsavdrag helt med hänvisning till att solcellerna installerats på en stadigvarande bostad. Skatteverket ansåg att om anläggningen ska leverera el till en byggnad som har karaktär av boende för privat bruk, till exempel en villa, som används både för boende och för en momspliktig verksamhet, har anläggningen ett sådant samband med byggnadens allmänna funktion som privatbostad att avdragsförbudet blir tillämpligt fullt ut. Skatteverket har även uttryckt samma uppfattning i ett ställningstagande som publicerades i mars 2018. Även förvaltningsrätten nekade momsavdrag.

Kammarrätten ansåg emellertid att det faktum att en viss del av den producerade elen levereras till bostadsbyggnaden inte medför att avdragsförbudet för stadigvarande bostad blir tillämpligt på den del av elen som säljs. Driften av en solcellsanläggning som till viss del säljer el till elnätet bör därför inte i sin helhet kunna anses ha ett sådant samband med en stadigvarande bostad att avdrag kan vägras helt. Kammarrätten ansåg också att Skatteverkets tolkning i ställningstagandet medför en otillåten utvidgning av avdragsförbudets tillämpningsområde. Domstolen uttalade att vid en investering i en solcellsanläggning föreligger rätt till momsavdrag i proportion till den omfattning som anläggningen används i en ekonomisk verksamhet. Kammarrätten medgav därför makarna avdrag för 66 procent av momsen på inköpskostnaden för solcellsanläggningen. Skatteverket kommer att överklaga domen.

Kommentar

Kammarrätten konstaterar att den sålda elen inte hänför sig till den stadigvarande bostaden, oavsett var den produceras. Detta överensstämmer med vår uppfattning att det faktum att en fastighetsägare väljer att montera en solcellsanläggning på en stadigvarande bostad inte i sig medför att avdragsförbudet blir tillämpligt. Det som istället bör styra avdragsförbudets räckvidd är i vilken omfattning den producerade elen används till en stadigvarande bostad. Innebörden av domen är att Skatteverket, på felaktig grund, har nekat bolag avdragsrätt för moms på installationskostnader för solcellsanläggningar

Det är värt att notera att detta avgörande går tvärt emot ett annat kammarrättsavgörande som nyligen har fått prövningstillstånd i Högsta förvaltningsdomstolen. I det målet gick kammarrätten på Skatteverkets linje och nekade en bostadsrättsförening avdrag för moms på installationskostnaderna för en solcellsanläggning som producerar el både till bostadsrättsföreningen och för extern försäljning. Omständigheterna skiljer sig lite åt mellan de två avgörandena och vi ser därför fram mot att Högsta förvaltningsdomstolen ger ytterligare vägledning i när avdragsförbudet är tillämpligt.