Får arbetsgivare dra av moms på kontorsutrustning anställda använder hemma?

Ett bolag erbjuder anställda att beställa kontorsutrustning för att använda vid arbete hemifrån. Bolaget ska stå för kostnaden och frågade Skatterättsnämnden (SRN) om det har rätt att dra av momsen på inköpet av kontorsutrustningen. SRN ansåg att bolaget inte har rätt till momsavdrag. Bolaget överklagade och Högsta Förvaltningsdomstolen (HFD) ansåg tvärtom att bolaget kan ha rätt att dra av momsen. HFD påpekade dock att avdragsförbudet för stadigvarande bostad kan bli tillämpligt och återförvisade ärendet till SRN för ny prövning.

Ett bolag begärde förhandsavgörande från SRN. Bolaget hade tagit fram ett erbjudande där anställda kan göra inköp av viss kontorsutrustning för placering i den anställdes hem. Bolaget hade begränsat erbjudandet till att avse två leverantörer, ett antal utvalda produkter och till priser som bolaget förhandlat fram. Vid beställningen anger den anställde sitt eget namn och adress. För att bolaget ska stå för kostnaden krävs även att bolagets namn anges. Den anställde är betalningsansvarig gentemot leverantören men kan i sin tur begära ersättning från bolaget. Om en anställning upphör kan den anställde antingen köpa utrustningen från bolaget till marknadspris eller återlämna utrustningen. Bolaget ställde en fråga till SRN om det har rätt att dra av momsen på inköpen.

Skatterättsnämndens bedömning

SRN ansåg att det är de anställda, inte bolaget, som köper utrustningen samt att transaktionerna mellan de anställda och bolaget inte innebär att de anställda i egenskap av beskattningsbara personer säljer utrustningen till bolaget. Eftersom det är de anställda som köper utrustningen från leverantören ansåg SRN att bolaget inte har rätt att dra av momsen.

Högsta Förvaltningsdomstolens bedömning

Bolaget överklagade förhandsbeskedet till HFD. Domstolen tog fasta på att det i ansökan om förhandsbesked anges att bolaget slutligen blir ägare till utrustningen och att bolaget endast ersätter de anställdas kostnader för inköpen då kontorsutrustningen används i bolagets verksamhet. Detta innebär enligt HFD att de anställda får anses agera för sin arbetsgivares räkning när de inom ramen för anställningen beställer utrustning på villkor som säkerställer att den ska användas för bolagets momspliktiga transaktioner.

HFD anser att omständigheten att det är de anställda som köper in utrustningen inte innebär att bolaget ska vägras momsavdrag. Det får istället anses att bolaget har låtit de anställda köpa utrustningen för bolagets räkning. Kontorsutrustningen ska därför anses vara levererad till bolaget av en annan beskattningsbar person, vilket innebär att det rör sig om förvärv i bolagets verksamhet.
För att momsavdrag ska medges krävs dock att avdragsförbudet för stadigvarande bostad inte är tillämpligt. Eftersom den frågan inte omfattades av den ursprungliga prövningen återförvisade HFD målet till SRN för ny prövning.

Ta del av förhandsavgörandet och HFD:s dom.

Kommentar

Vid inträdet i EU fick Sverige behålla sin nationella bestämmelse om avdragsförbud för ingående moms på kostnader som är hänförliga till stadigvarande bostad. Avdragsförbudet innebär att moms på inköp som är hänförliga till stadigvarande bostad blir en kostnad i verksamheten. Även om bolaget enligt HFD ska anses ha gjort inköpet av kontorsmöblerna till momspliktig verksamhet och därmed som utgångspunkt har rätt att dra av momsen, kan det medföra att momsen ändå inte får dras av om avdragsförbudet blir tillämpligt.

Avgörandet är intressant eftersom HFD anser att bolag kan ha rätt att dra av moms på inköp som anställda gör till verksamheten även när de anställda står som beställare och därmed är avtalspart gentemot leverantören. Enligt vår uppfattning krävs det sannolikt att bolagets namn anges vid beställningen. Detta öppnar för en generösare tolkning av när bolag kan dra av moms på anställdas inköp och även för en flexiblare inköpsfunktion.