Äntligen är en lång strid över för Svenska kyrkan

Högsta förvaltningsdomstolen har i en färsk dom fastslagit att tjänster som tillhandahålls inom Svenska kyrkan inte ska betraktas som näringsverksamhet eller som en omsättning.

När Svenska kyrkan skildes från staten år 2000 infördes lagen om trossamfund och lagen om Svenska kyrkan. Där regleras Svenska kyrkans organisationsstruktur som består av nationella organ samt av regionala och lokala enheter i form av stift, kyrkliga samfälligheter och församlingar. Såväl Svenska kyrkan som helhet som de olika lokala enheterna är egna juridiska personer. De beskattas enligt samma regler som allmännyttiga ideella föreningar, vilket innebär att vissa näringsverksamheter är undantagna från inkomstskatt och moms på grund av naturlig anknytning eller hävd. 

Skatteverket har hävdat att tillhandahållanden av administrativa tjänster och IT-tjänster mellan olika enheter inom Svenska kyrkan ska omfattas av inkomstskatt och moms.

Kammarrätten och Högsta förvaltningsdomstolen (HFD) gjorde en utförlig analys av Svenska kyrkans särskilda organisation och den speciella reglering som gäller för trossamfundet och dess organisatoriska delar. 

HFD konstaterade att Svenska kyrkan, genom kyrkomötet, kan reglera såväl kyrkans indelning i stift och församlingar som de olika enheternas ekonomi och rättshandlingsförmåga. Svenska kyrkans medel fördelas mellan enheterna, antingen genom det kyrkliga utjämningssystemet eller på annat sätt (såsom fakturering).

De organisatoriska delarnas självständighet är således begränsad då trossamfundet på central nivå fattar nödvändiga beslut om hur samfundet ska organiseras och finansieras. 

Det föreligger därför inte något sådant rättsförhållande som innebär ett ömsesidigt utbyte av prestationer mellan Svenska kyrkans organisatoriska delar. Tillhandahållandena anses ha skett inom trossamfundet Svenska kyrkan, vilket innebär att dessa inte ska beskattas eller omfattas av moms.

Kommentar

Domen är en välkommen bekräftelse för Svenska kyrkan. Vi anser att HFD:s uttalanden är tydliga. Svenska kyrkans tillhandahållanden av de i domen aktuella tjänsterna har inte skett till andra självständiga personer utan sker inom Svenska kyrkan. Då det inte går att sälja något till sig själv ska tillhandahållandena följaktligen inte beskattas.

Domen behandlar enbart tillhandahållanden inom trossamfundet Svenska kyrkan och omfattar inte Svenska kyrkans tillhandahållanden till andra rättssubjekt, t.ex. prästlönetillgångarna. Avgörandet är begränsat till Svenska kyrkan, vilket gör att varken övriga trossamfund eller ideella föreningar kan tillämpa domen. Vi tror dock att avgörandet ändå kan få betydelse för den ideella sektorn i dess strävan att få till en lagändring då många rikstäckande ideella organisationer har samma synsätt kring hur resurser fördelas mellan föreningar inom samma organisationssfär.