Köpoptioner behåller sin karaktär som värdepapper trots återköpsklausul

Villkor om återköp vid avslutad anställning förtar inte en köpoptions karaktär som värdepapper enligt Högsta Förvaltningsdomstolen. Därmed går domstolen på den enskildes linje i ett mål där Skatteverket ansett att återköpsklausulen innebär en beskattning av köpoptionen som inkomst av tjänst.

Värdepapper som en anställd förvärvar från sin arbetsgivare till marknadsmässigt pris utgör inte en skattepliktig förmån. En anställd som förvärvar ett värdepapper på förmånliga villkor beskattas dock när förvärvet sker. Om det inte är fråga om ett värdepapper utan en rätt att i framtiden förvärva ett värdepapper till ett förutbestämt bestämt pris, eller i övrigt på förmånliga villkor, sker beskattning när rätten utnyttjas eller överlåts enligt den så kallade personaloptionsregeln.

I det mål som nu har avgjorts av Högsta förvaltningsdomstolen hade en anställd köpt köpoptioner från sin arbetsgivare till marknadsmässigt pris. Den anställde hade nyttjat samtliga optioner till förvärv av aktier och senare sålt aktierna. Vinsten från denna försäljning redovisades som inkomst av kapital eftersom individens uppfattning var att köpoptionerna utgjorde värdepapper som hen betalat marknadsmässig ersättning för.

Skatteverket ansåg dock att den återköpsklausul som fanns med i optionsavtalet innebar att köpoptionerna utgjorde personaloptioner och att beskattning därför skulle ske i inkomstslaget tjänst när de utnyttjades för förvärv av aktier.

Enligt optionsavtalet kunde optionerna utnyttjas för förvärv av aktier omedelbart och under en femårsperiod. Bolaget hade enligt avtalet rätt att återköpa optionerna om den anställde skulle lämna sin anställning. Återköpet skulle i så fall ske till skäligt marknadsvärde. Om denna rätt inte nyttjades av bolaget så fick den anställde behålla optionerna eller sälja dem till någon annan även efter avslutad anställning.

Skatteverkets inställning i frågan var att instrument som inte regleras i aktiebolagslagen bör vara förenade med en ovillkorlig rätt att tillgodogöra sig instrumentets värde, även innefattande när och hur värdet ska realiseras, för att kunna utgöra värdepapper. Den anställde menade istället att aktiebaserade köpoptioner har likheter med teckningsoptioner och att den relevanta jämförelsen därför bör vara vad som gäller för sådana.

Högsta förvaltningsdomstolen dömer i målet till individens fördel. I fallet har arbetsgivaren förvisso rätt att återköpa optionerna om den anställde skulle lämna sin anställning men hen har i så fall rätt till marknadsmässig ersättning och uteblivet återköp leder inte till att optionerna förfaller. Vid sådant förhållande anser Högsta förvaltningsdomstolen att villkoret om återköp inte innebär att köpoptionerna förlorar sin karaktär av värdepapper.

Kommentar

Vi anser att det är positivt att Högsta förvaltningsdomstolen förtydligar villkoren för när en köpoption utgör ett värdepapper. Hur en återköpsklausul till marknadsvärde vid avslutad anställning påverkar optionens karaktär av värdepapper är en fråga som tidigare inte har behandlats i praxis. Domen utgör därför ett välkommet förtydligande för de många bolag som ställer ut optioner till sina anställda.

För sin tolkning av gällande rätt hänvisar domstolen till praxis gällande optioner och inkluderar då även ett mål som rörde syntetiska optioner (RÅ 2007 not. 177), det vill säga en option som istället för rätt till en aktie ger innehavaren rätt till en kontant ersättning. Däremot görs inga hänvisningar till den praxis som gäller teckningsoptioner.

Frågan i målet är av naturliga skäl begränsad till anställdas förvärv av just köpoptioner. Mot bakgrund av vilken praxis som domstolen bygger sin slutsats på ser vi det dock som möjligt att rättsfallet även kan ha en påverkan på rättsläget avseende när syntetiska optioner kvalificerar som värdepapper. Detta synes även vara Skatteverkets inställning då de enligt sina skriftliga inlagor likställt köpoptioner med syntetiska optioner.