Kompletteringsregeln inte tillämplig vid bonusväxling

Högsta förvaltningsdomstolen (HFD) har i ett avgörande fastställt ett överklagat förhandsbesked från Skatterättsnämnden och slår fast att kompletteringsregeln inte kan anses vara tillämplig vid växling av bonus till pension. Pensionsutfästelser som tillkommit till följd av bonusväxling uppfyller inte lagstiftarens krav för tillämpning av kompletteringsregeln.

I frågan till Skatterättsnämnden framgår att bonusen intjänas året innan det år då beslut fattas om bonus ska utgå eller ej. Under året då bonus ska betalas ut, har de anställda fram till sista mars på sig att besluta om bonusen ska betalas ut kontant eller växlas till pension. Om bonusväxlingen godkänns av arbetsgivaren upprättas en pensionsutfästelse och en engångspremie betalas till förmån för den anställde. 

Tiden som går från att pensionsutfästelsen upprättas till tryggande av pension är därmed ett par månader. I begäran om förhandsbeskedet ställdes också frågan om det blir någon skillnad om premien betalas vid ett senare tillfälle.

Läs även tidigare artiklar:
Kompletteringsregeln inte tillämplig vid bonusväxling
Är bonusväxling till tjänstepension alltid avdragsgillt?

Högsta förvaltningsdomstolen går på Skatterättsnämndens linje

HFD fastställer Skatterättsnämndens förhandsbesked där det är tydligt att tidsaspekten, från utfästelse till tryggad pension, inte har någon betydelse i det aktuella fallet. Domstolen anger att det inte gör någon skillnad om premien till pensionen betalas i direkt anslutning till pensionsavtalet eller om premien betalas vid ett senare tillfälle. 

HFD konstaterar att Skatterättsnämndens beslut att kompletteringsregeln, mot bakgrund av förarbetena, inte är ämnad att användas vid pensionsutfästelser som uppkommit till följd av en bonusväxling där den anställde redan har ett fullgott pensionsavtal som är tillräckligt tryggat.

Kommentarer

HFD väljer, precis som Skatterättsnämnden, att fokusera på systematiken i lagstiftningen och hur det enligt förarbetena inte kan anses vara möjligt att använda kompletteringsregeln vid bonusväxling om den anställdes ordinarie pensionsavtal inte kan anses vara bristfälligt.

Avgörandet kan också påverka bedömningen i andra situationer, t.ex. vid växling av avgångsvederlag till en pensionspremie som, utöver hur engångsbeloppet uppstått, följer resonemanget om bonusväxling på alla punkter.

Bonusväxling med hjälp av Inkomstskattelagens huvudregel, det vill säga premie som uppgår till som mest 35 procent av den pensionsmedförande lönen, dock maximalt 10 prisbasbelopp är ju fortfarande fullt möjlig. Avdragsutrymmet blir ju då avsevärt lägre än om kompletteringsregeln kunnat användas.

Ett annat alternativ är att erbjuda bonusväxling genom så kallad direktpension, säkerställd med till exempel en pantförskriven kapitalförsäkring. Det är då viktigt att förstå att direktpension innebär en relativt komplicerad redovisning.

När är då kompletteringsregeln tillämplig?

Enligt vår bedömning är regeln definitivt tillämplig vid avgångspension (eller avtalspension, som HFD benämner det), det vill säga ett erbjudande om förtida pensionering för en medarbetare. Kompletteringsregeln kan också användas t.ex. i det fall en nyanställd under tidigare anställning aldrig tjänat in tjänstepension. Den nya arbetsgivaren kan ju då med ett engångsbelopp köpa ikapp “otillräckligt tryggad pension”. Det är ju förstås fortfarande viktigt att beräkna att avdragsutrymme enligt kompletteringsregeln verkligen finns.

En annan situation där kompletteringsregeln kan vara möjlig att använda är om det av något skäl betalats för lite för en pågående pensionsplan, till exempel på grund av att för låg pensionsmedförande lön anmälts tidigare år. När detta rättas till retroaktivt, uppstår ofta en relativt hög engångspremie som då kan vara avdragsgill enligt kompletteringsregeln. Vad vi känner till är frågan dock inte prövad rättsligt.