Fusion av utländska alternativa investeringsfonder utlöser beskattning

Högsta förvaltningsdomstolen (HFD) har vid prövningen av ett överklagat förhandsbesked nyligen funnit att en andelsägare inte ska omfattas av undantag från kapitalvinstbeskattning i samband med fusion av utländska alternativa investeringsfonder (dom i mål nr. 457-18 från den 30 oktober 2018). Den svenska lagstiftningen har inte ansetts stå i strid med EU-rätten.

Förutsättningarna var i korthet som följer. AA ägde andelar i en i Luxemburg etablerad delfond. Fonden var en alternativ investeringsfond bildad på kontraktsrättslig grund och motsvarade en svensk specialfond, det vill säga den utgjorde inte en juridisk person. Fonden stod inför en sammanläggning med en annan, i Luxemburg etablerad, delfond som även denna var att betrakta som en alternativ investeringsfond. Denna fond var däremot grundad på associationsrättslig grund och var en juridisk person.

Frågorna i HFD var:

1. Är undantaget från kapitalvinstbeskattning av fondandelsägare vid fusion av fonder tillämpligt när en utländsk fond som motsvarar en svensk specialfond fusioneras med en utländsk alternativ investeringsfond som utgör en juridisk person?
2. Om kapitalvinstbeskattning ska ske, är en sådan beskattning förenlig med EU-rätten?

Undantaget från kapitalvinstbeskattning vid fusion av fonder omfattar endast fusioner av värdepappersfonder eller specialfonder som genomförs enligt lagen (2004:46) om värdepappersfonder (“LVF”) eller lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder (“LAIF”). Undantaget är därutöver tillämpligt på utländska värdepappersfonder i den mån respektive fond hör hemma i en stat inom EES och fusionen genomförts enligt denna stats lagstiftning.

Enligt domstolen var undantaget från kapitalvinstbeskattning inte tillämpligt i detta fall. Fusionen berörde två utländska alternativa investeringsfonder och genomfördes därför inte i enlighet med reglerna i LVF eller LAIF. Inte heller specialregeln om utländska värdepappersfonder var tillämplig. AA skulle därför kapitalvinstbeskattas med anledning av fusionen.

HFD gick sedan vidare för att pröva om den svenska lagstiftningen var förenlig med EU-rätten. Då undantaget från kapitalvinstbeskattning av andelsägare vid fusion av fonder utgår från fusioner mellan värdepappersfonder eller specialfonder enligt LVF eller LAIF är ett grundläggande krav, även vid rent interna fusioner, att de inblandade fonderna utgör kontraktsrättsliga fonder som inte utgör juridiska personer. Enligt domstolen kan därför inte en andelsägare i en utländsk fond som utgör en juridisk person anses befinna sig i en jämförbar situation med en andelsägare i en svensk fond som inte är en juridisk person och som undantas från kapitalvinstbeskattning enligt de aktuella reglerna. Någon särbehandling var således inte för handen i detta fall. De svenska reglerna ansågs därmed vara förenliga med EU-rätten.

Kommentar

HFD har nu återigen prövat frågan om en utländsk alternativ investeringsfond som är en juridisk person kan anses jämförbar med en svensk specialfond. Tidigare har HFD fastställt att en sådan alternativ investeringsfond inte ska anses motsvara en svensk specialfond vid tillämpningen av bestämmelserna om schablonintäkt i 42 kap. 43 och 44 §§ IL (HFD 2016 ref. 22). I det fallet gjordes dock inte någon prövning i förhållande till EU-rätten.

Den EU-rättsliga prövningen var däremot aktuell i ett senare förhandsbesked som avsåg skyldigheten att erlägga kupongskatt på utdelning från aktieinvesteringar i Sverige till en alternativ investeringsfond i Luxemburg som var en juridisk person (SRN 4-17/D från den 30 oktober 2017). Skatterättsnämnden ansåg inte heller i den situationen att det förelåg jämförbarhet med en svensk specialfond och kom fram till att påförande av kupongskatt därmed inte stred mot EU-rätten. Det förhandsbeskedet överklagades också men HFD undanröjde beslutet och avvisade ansökan (HFD mål nr 6423-17) varmed frågan aldrig blev slutligt prövad. I sammanhanget kan därtill noteras Skatteverkets ställningstagande från den 20 mars 2017 (dnr 131 103422-17/111) enligt vilket utländska fonder som inte omfattas av UCITS-direktivet endast kan anses vara utländska motsvarigheter till svenska specialfonder om de är kontraktsrättsliga eller är trustfonder som inte är juridiska personer. Skatteverket anser att detta ska gälla både vid tillämpning av inkomstskattelagen och kupongskattelagen.