Förmedlingsbegreppet lyfts återigen fram i ljuset

Skatterättsnämnden (SRN) har i ett nyligen publicerat förhandsbesked tagit ställning till om ett bolag som genom att tillhandahålla vårdgivare tillgång till en vårdplattform därigenom anses förmedla sjukvårdstjänster i eget namn för annans räkning. Förhandsbeskedet är överklagat och lyfter återigen fram förmedlingsbegreppet i ljuset.

Bakgrund

Det sökande bolaget bedriver verksamhet som primärt består av att tillhandahålla hälso- och sjukvård i egen regi genom en vårdplattform. Inom ramen för denna verksamhet avsåg bolaget att ingå förmedlingsavtal med vårdgivare vars vårdtjänster därigenom ansluts till den aktuella vårdplattformen. I korthet innebar upplägget att patienterna loggar in via vårdplattformen och fyller i ett digitalt medicinskt formulär för att därefter erbjudas lämplig sjukvård av de anslutna vårdgivarna.

Bolaget ville att Skatterättsnämnden skulle besvara frågan om bolagets deltagande vid de anslutna vårdgivarnas tillhandahållande av sjukvård till patienterna skulle anses som förmedling av sjukvårdstjänster i eget namn för annans räkning vilket är undantagen moms. För de fall Skatterättsnämnden i sin bedömning skulle anse att bolagets deltagande inte utgör förmedling av sjukvårdtjänster i eget namn för annans räkning ville de även ha svar på frågan om bolagets deltagande då kan anses vara en sådan tjänst med nära anknytning till sjukvård som är undantagen från mervärdesskatt.

Skatterättsnämndens bedömning

Skatterättsnämnden anger i sitt besked att det är vårdgivarna själva som utför vårdtjänsterna gentemot patienterna och bolagets ansvar är begränsat till att tillse att patienterna på ett smidigt sätt kommer i kontakt med lämplig vårdgivare. Skatterättsnämnden ansåg därför att bolagets tillhandahållande skulle ses som en skattepliktig administrativ tjänst. För att bolagets deltagande ska anses utgöra förmedling av sjukvårdstjänster i eget namn för annans räkning krävs det enligt Skatterättsnämnden att bolaget har ansvaret för och kontroll över själva tillhandahållandet av sjukvårdstjänsterna vilket man i detta fall ansåg ligga på vårdgivarna.

Vidare ansåg Skatterättsnämnden att bolagets tillhandahållande inte uppfyller kraven för att vara en sådan tjänst med nära anknytning till sjukvård som därmed på denna grund skulle vara undantagen moms. Detta då det enligt nämnden inte kräver bolagets inblandning för att garantera att vårdgivarna kan erbjuda patienterna en likvärdig vård samt att det enligt nämndens uppfattning finns ett syfte att vinna ytterligare intäkter genom att bedriva verksamhet i direkt konkurrens med kommersiella företag som måste betala mervärdesskatt.

Skiljaktig mening

Till skillnad från majoriteten i Skatterättsnämnden ansåg en av ledamöterna att bolagets tillhandahållande utgör förmedling i eget namn för annan räkning av en undantagen vårdtjänst. Detta mot bakgrund till att förmedling, enligt ledamotens uppfattning, inte är ett klarlagt begrepp samt att det saknas en närmare definition av begreppet både i den svenska momslagen och i mervärdesskattedirektivet. Vidare ansåg ledamoten att det saknar rättsligt stöd för det av Skatteverket och övriga majoritetens resonemang om att bolaget måste ha ett bestämmande inflytande över tillhandahållet för att bolagets tillhandahållande ska kunna ses som förmedling.

Se Skatterättsnämndens förhandsbesked och den skiljaktiga meningen här:
Fråga om sökanden genom att tillhandahålla andra vårdgivare tjänster via en vårdplattform tillhandahåller sjukvård i eget namn för annans räkning

Kommentar

Förmedlingsbegreppet har länge varit föremål för diskussioner. PwC har tidigare, på uppdrag av Svenskt Näringsliv, gjort en omfattande kartläggning och granskning av det mervärdesskatterättsliga begreppet utifrån ett flertal förmedlingssituationer, se rapporten Förmedling och moms. Sedan rapporten publicerades har det även skett en kraftig utveckling på detta område och nya regler har införts avseende exempelvis plattformsföretag/marknadsplatser vilket gör att dessa företag har fått en annan status och högre krav ställs vad gäller exempelvis rapporteringsskyldighet. Den generella trenden både i praxis och i lagstiftningsarbete är också ett ökat ansvar på plattformsföretagen och marknadsplatser att ta ansvar så som säljare i förhållande till slutkund.

Det är enligt vår mening positivt att förhandsbeskedet har överklagats och vår förhoppning är att förmedlingsbegreppet åter tas upp till prövning mot bakgrund av den senaste tidens utveckling. Skatteverket hänvisar i sin argumentation till praxis från 2001 vilket i sig kan ifrågasättas både vad gäller aktuell relevans samt utifrån jämförbara omständigheter. Då det enligt vår uppfattning saknas både svensk och från EU-domstolen vägledande praxis som lämnar klarhet i hur förmedling i eget namn för annans räkning ska bedömas finns här en möjlighet för Högsta Förvaltningsdomstolen, alternativ EU-domstolen, att bringa klarhet i denna gränsdragningsproblematik.