EU-domstolen upphäver tribunalens dom i Fiat-målen

EU-domstolen meddelade den 8 november sin dom i de så kallade Fiat-målen. I sin dom upphävde EU-domstolen underinstansen tribunalens tidigare dom och ogiltigförklarade därmed EU-kommissionens beslut från 2015. Målen avsåg huruvida ett förhandsbesked av Luxemburgs skattemyndighet gällande vinstallokeringsmetod till ett bolag i Fiat Chrysler-koncernen kunde anses utgöra otillåtet statsstöd. I så fall hade Fiat - trots att hanteringen enligt förhandsbeskedet från luxemburgsk skattemyndighet var i linje med lagen i Luxemburg - behövt betala tillbaka pengar till skattemyndigheten i Luxemburg. Målen berör således internprissättning, men kärnfrågan avser statsstöd. EU-domstolens beslut kan ses som ett bakslag i kommissionens arbete med att implementera ett mer enhetligt skattesystem inom EU.

I enlighet med ovan avsåg målen ett förhandsbesked från 2012 av Luxemburgs skattemyndighet till Fiat Finance and Trade (“FFT”) avseende vinstallokering. EU-kommissionen utgav 2015 ett beslut där de anförde att tillämpningen av vinstallokeringsmetoden, i ljuset av OECD:s riktlinjer rörande internprissättning, utgjorde otillåtet statsstöd enligt artikel 107 av Fördraget om Europeiska Unionens Funktionssätt (“FEUF”). Med statsstöd avses ett agerande av ett medlemsland som får effekter som snedvrider eller hotar att snedvrida konkurrensen och handeln på den interna marknaden.

Beslutet överklagades av FFT och Luxemburg till tribunalen som förkunnade sin dom den 24 september 2019. Tribunalen som följde kommissionens argumentationslinje ansåg att den luxemburgska vinstallokeringsmetoden gjorde avsteg från OECD:s riktlinjer samt var att likställas med ett otillåtet statsstöd. FFT, med stöttning av Irland, överklagade tribunalens dom till EU-domstolen.

EU-domstolens slutsatser

EU-domstolen konstaterade att en åtgärd utförd av ett medlemsland som faller inom ramen för ett icke-harmoniserat rättsområde, såsom internprissättning, ska ske enligt medlemslandets gällande rätt och inte enligt allmänna principer eller riktlinjer. EU-domstolens slutsats var därför att kommissionens beslut och tribunalens dom var felaktiga då de var baserade på en allmän tolkning av armlängdsprincipen istället för den nationella definitionen tillämpad av Luxemburg.

Kommentar

Domen i Fiat-målen har ett avsevärt signalvärde och kan utgöra en indikation på förväntat utfall i andra pågående mål, så som de nu pågående tvisterna med Apple och Amazon. Även i dessa mål har EU-kommissionen anfört att statsstöd är baserat på allmänna principer istället för det aktuella medlemslandets gällande rätt. Hade utfallet blivit ett annat hade detta kunna uppfattas som att EU-kommissionen har en möjlighet att angripa förhandsbesked som meddelats av nationella skattemyndigheter även om förhandsbeskedet följde den nationella lagstiftningen.

Det kan konstateras att skatterätten i nuläget genomgår en förändring, såväl nationellt som internationellt. EU-kommissionen arbetar för att uppnå ett mer enhetligt skattesystem inom unionen och EU-kommissionens agerande i dessa tvister avseende statsstöd kan betraktas som ett försök att avancera fortare än vad som kan åstadkommas genom lagstiftning. Den här gången har EU-domstolen dragit i handbromsen, men det är en tydlig signal att vidare harmonisering står högt på den politiska agendan.

Läs EU-domstolens dom i Fiat-målen.