Internationellt e-sports bolag döms att betala oredovisade arbetsgivaravgifter för svenska spelare

Skatteverket beslutade i november förra året att skönsbeskatta en internationellt välkänd e-sportsaktör för oredovisade arbetsgivaravgifter samt att ge bolaget skattetillägg. Bolaget överklagade Skatteverkets beslut till förvaltningsrätten men förlorade när domstolen valde att gå på Skatteverkets linje.

Bolaget ifråga hade inte fast driftställe i Sverige. Bolaget hade ingått avtal med de aktuella spelarna i vilket följande framgick:

”This agreement is not a contract of employment and accordingly the Player will be fully responsible to pay all of the Player’s own taxes in relation to any Fees or any other payments made under this agreement”.

Spelarna, som inte var registrerade för F-skatt, hade i sin tur redovisat ersättningar som de fått från bolaget i sina privata inkomstdeklarationer.

Bolaget menade i första hand att det inte förelegat något anställningsförhållande mellan parterna. I andra hand anförde bolaget att de avtal som bolaget ingått med spelarna innebar att ansvaret för att betala sociala avgifter övergått till mottagarna. Bolaget ansåg också att Skatteverket skulle rikta sina betalningskrav mot spelarna i första ledet.

Skatteverket i sin tur översatte ordet “taxes” ordagrant till inkomstskatt och menade att avtalstexten inte innebar att spelarna även skulle ansvara för sociala avgifter. Denna skyldighet ansågs istället åligga bolaget. Att de aktuella spelarna inte heller var godkända för F-skatt togs också i beaktande.

Förvaltningsrätten konstaterade i målet att det är ostridigt att mottagarna omfattats av svensk socialförsäkring och att de inte varit godkända för F-skatt under de aktuella perioderna. Det var därtill ostridigt att bolaget har betalat ersättning till mottagarna. Förvaltningsrätten menade också att eftersom mottagarna inte har innehaft någon F-skattsedel när ersättningarna betalades, ska bolaget som utgångspunkt betala arbetsgivaravgifter om det inte har funnits en överenskommelse om att denna skyldighet har övergått till mottagarna. Förvaltningsrätten valde därefter att tolka avtalstexten på samma sätt som Skatteverket och menade att denna enbart avsåg inkomstskatt och inte arbetsgivaravgifter. Domstolen ansåg därför att de aktuella avtalen inte visade att bolagets skyldigheter att betala arbetsgivaravgifter övergått till mottagarna. Förvaltningsrätten fann inte heller några skäl för att helt eller delvis reducera skattetillägget.

Bolaget har fortfarande möjlighet att överklaga domen till kammarrätten.

Kommentar

I målet framgår att skrivelserna i avtalen mellan spelarna och bolaget lämnat utrymme för tolkning, bland annat då det saknas en definition av “the Player’s own taxes”. Detta i sin tur medförde att Skatteverket och bolaget hade olika uppfattning om vad parterna faktiskt har kommit överens om.

Det är dessutom försvårande för bolaget att det inte kontrollerat om spelarna varit registrerade för F-skatt, samtidigt som spelarna själva inte betalat in några sociala avgifter kopplade till de ersättningar som de tagit upp i sina inkomstdeklarationer.

Utgången i målet visar på hur viktigt det är att avtal mellan spelare och e-sportbolag är tydligt skrivna och att eventuella frågor kring skatter och avgifter är utredda och hanterade när avtalen ingås. Båda parterna måste därtill ha full förståelse för vem som bär ansvaret för att betalning av skatter och avgifter sker.