‹ Tillbaka till artiklarna
På Tax matters har vi tidigare rapporterat om ett fastställt förhandsbesked från Högsta förvaltningsdomstolen avseende frågan om hur beskattning ska ske av avkastning som härrör från carried interest. Skatteverket har nu publicerat en rättfallskommentar till Högsta förvaltningsdomstolens avgörande.
Frågan om hur individer verksamma inom riskkapitalbranschen ska beskattas för utdelningar och kapitalvinster som härrör från carried interest har varit föremål för processer och rättslig oklarhet i mer än 15 år. Den huvudsakliga frågan har varit om inkomsterna ska beskattas som vanliga kapitalinkomster (i förekommande fall enligt fåmansföretagsreglerna i 57 kap. IL, 3:12-reglerna) eller om de istället ska anses utgöra lön för arbete som individerna utför.
Under de senaste åren har frågan på nytt blivit högaktuell då Skatteverket initierat ett stort antal uppmärksammade processer kring lönebeskattning av individer verksamma i flera riskkapitalbolag.
Före sommaren fastställde Högsta förvaltningsdomstolen ett förhandsbesked där carried interest ansågs utgöra en avkastning på investering som därmed inte skulle lönebeskattas. Vi har skrivit närmare om avgörandet i en artikel här på Tax matters, se nedan. Den 1 september 2025 publicerade Skatteverket en rättsfallskommentar till avgörandet.
Läs också: HFD tar äntligen ställning till beskattning av carried interest
Skatteverkets rättsfallskommentar
Skatteverket konstaterar i sin kommentar att Högsta förvaltningsdomstolen fann att fonden som var bildad i Luxemburg kan sägas motsvara ett svenskt kommanditbolag. Utgångspunkten för den skattemässiga bedömningen är därmed den resultatfördelning som avtalats mellan bolagsmännen enligt bolagsavtalet. Den avtalade resultatfördelningen kan dock frångås vid beskattningen om den innebär en obehörig inkomstöverföring eller framstår som orimlig och väsentligen betingad av skatteskäl.
Skatteverket menar att även om ansökan gällde ett fondsubjekt etablerat i Luxemburg är motiveringen generellt utformad och därför gällande även för andra subjekt med motsvarande utformning (limited partnerships i Jersey, Guernsey och England nämns som exempel).
Skatteverket anger vidare att frågan om hur det närstående ägandet strukturerats mellan fondens förvaltare (GP) och det bolag som haft rätt till carried interest (ILP) inte haft någon självständig betydelse för Högsta förvaltningsdomstolens bedömning. Vidare tolkar Skatteverket avgörandet som att den avtalade resultatfördelningen inte ska frångås enbart med anledning av att en individs aktieinnehav inte är kvalificerat enligt 57 kap. IL. Skatteverket anger samtidigt att Högsta förvaltningsdomstolens uttalanden, enligt Skatteverkets bedömning, innebär att frågan om den avtalade resultatfördelningen ska frångås ytterst får bedömas från fall till fall.
Slutligen anger Skatteverket att eftersom frågan avser en fondstruktur som inte var etablerad i Sverige anser Skatteverket inte att Högsta förvaltningsdomstolen tagit ställning till hur beskattning skulle ske om det carrymottagande bolaget ILP varit ett svenskt bolag.
Våra kommentarer
Givet de många processer som pågår kring beskattning av carried interest har många väntat med spänning på hur Skatteverket ska ställa sig till Högsta förvaltningsdomstolens avgörande och vilken betydelse det får för de processer som Skatteverket alltjämt driver. Den nu publicerade kommentaren är generellt utformad och ger därför inte i sig något direkt svar i denna del.
Klart är dock att Högsta förvaltningsdomstolens avgörande kan antas få stor betydelse för synen på beskattningen av carried interest. I flera av de processer som pågår har Skatteverket tidigare argumenterat för att carried interest i grunden ska ses som en löneinkomst samt att kapitalbeskattning endast kan accepteras om bestämmelserna i 57 kap. IL (3:12-reglerna) är tillämpliga och inkomsten på rätt sätt distribueras via fondens förvaltare.
Efter Högsta förvaltningsdomstolens dom tycks Skatteverket nu acceptera ett annat synsätt där klassificeringen av carried interest som en kapitalinkomst enligt fondavtalet typiskt sett accepteras och endast frångås om avtalet innebär en obehörig inkomstöverföring eller framstår som orimlig och väsentligen betingad av skatteskäl. Även om Skatteverket inte konkretiserar när sådana omständigheter kan vara aktuella och är tydliga med att en helhetsbedömning måste göras tycks Skatteverket vara av uppfattningen att det i vart fall inte är ensamt avgörande hur carried interest distribueras genom ägarstrukturen eller om 3:12-reglerna i 57 kap. IL är uppfyllda.
Skatteverkets kommentar om att Högsta förvaltningsdomstolens inte tagit ställning till hur beskattning hade blivit i ILP om detta hade varit ett svenskt bolag framstår som självklar eftersom det var fakta i målet att bolaget var utländskt. Möjligen har Skatteverket därutöver velat förtydliga att Högsta förvaltningsdomstolens avgörande i HFD 2014 ref 71 (Segulah) alltjämt är gällande rätt.
Nästa steg
Det återstår nu att se hur Skatteverket kommer agera i pågående utredningar och underrättsprocesser. Sannolikt kommer ytterligare klarhet ges under den närmaste tiden när Skatteverket konkretiserar sin uppfattning i de pågående ärendena. På Tax matters fortsätter vi naturligtvis att bevaka utvecklingen.
Lämna en kommentar