HFD undanröjer förhandsbesked avseende beskattning på preferensaktier innehavda av anställda

Högsta förvaltningsdomstolen (HFD) har nyligen beslutat i mål avseende överklagat förhandsbesked att utdelning till anställd som innehar preferensaktier, vars utdelning kopplats till resultatet i en verksamhetsgren, ska beskattas i inkomstslaget tjänst.

Vi har tidigare kommenterat Skatterättsnämndens förhandsbesked i samma ärende där nämnden fann att de anställda skulle beskattas i inkomstslaget kapital. Till skillnad från nämnden anser HFD att utdelningen bör beskattas som tjänsteinkomst.

Omständigheter

Sökanden i förhandsbeskedsärendet är en person som avsåg att köpa preferensaktier i ett fåmansaktiebolag vars verksamhet skulle bestå av att bedriva fondförvaltning i separata verksamhetsgrenar med teammedlemmar om två till sju personer. Bolaget skulle ge ut röststarka stamaktier och preferensaktier berättigade till minst 60 procent av en viss verksamhetsgrens utdelningsbara resultat, så kallade spåraktier. Preferensaktier skulle ges ut i flera serier kopplade till en viss verksamhetsgren. Varje preferensaktie inom respektive serie skulle ge lika rätt till utdelning. Preferensaktierna hade försetts med vissa förfoganderättsinskränkningar under en tid efter förvärvet.
Sökanden skulle vara anställd i ett team tillhörande en verksamhetsgren, men hans aktier skulle inte komma att utgöra kvalificerade andelar med anledning av ett utomstående ägande. Sökandens utdelning på hans preferensaktier skulle bero på den vinst som skapades i den verksamhetsgren där han var anställd.

Domskäl

HFD anför inledningsvis att det normalt saknas anledning att behandla belopp som enligt beslut på bolagsstämma betalas ut till aktieägare som annat än utdelning. Undantag från denna princip följer emellertid enligt praxis (RÅ 2000. ref 56) om nedan kriterier är uppfyllda;

1. Aktier av samma slag och sort ger olika utdelning beroende på vem som äger dem, samt;
2. Det går att finna en direkt koppling mellan lönsamheten i aktieägarens verksamhetsgren och utdelningen på dennes aktier.

HFD anger vidare att utdelningen på preferensaktierna kommer vara beroende av resultatet av teamens arbete i de olika verksamhetsgrenarna. Således finns det en koppling mellan lönsamheten i aktieägarens verksamhetsgren och utdelningen på dennes aktier. Emellertid ger preferensaktierna - till skillnad från förutsättningarna i RÅ 2000 ref. 56 - samma rätt till utdelning oavsett vem som äger aktierna.

Med hänvisning till att teammedlemmarna kommer förvärva olika antal preferensaktier utifrån bland annat senioritet, samt att ingen ytterligare fördelningsprincip redovisats av sökanden, anser HFD att det i praktiken kan komma uppstå en differentiering av utdelning mellan aktieägarna. Vidare finns det i HFD:s mening inget som hindrar att endast en teammedlem kan komma äga en viss serie av preferensaktierna. Sammanfattningsvis menar därför HFD att situationen i förutvarande mål är jämförbar med RÅ 2000 ref. 56, varför löpande utdelning på preferensaktierna ska beskattas i inkomstslaget tjänst.

HFD hade även att pröva beskattningen vid sakutdelning av preferensaktierna, huruvida skatteflyktslagen var tillämplig i något avseende, samt vid vilken tidpunkt aktierna skulle anses förvärvade. HFD avvisade de två förstnämnda frågorna med hänvisning till dess svar avseende skattemässig behandling av löpande utdelning, samt att det inte framgått vara av vikt för sökanden att få frågan prövad. Gällande förvärvstidpunkt av aktierna instämde HFD i Skatterättsnämndens bedömning att dessa ska anses förvärvade vid avtalstidpunkten och inte vid senare tillfälle med anledning av förfoganderättsinskränkningarna i aktieägaravtalet.

Kommentar

Huvudregel för utställda preferensaktier är att dessa skattemässigt ska behandlas som värdepapper och under sådana omständigheter ska avkastning på aktierna beskattas som kapitalinkomst. Denna huvudregel bekräftas av HFD. Domstolen menar emellertid att tilldelningen av aktierna - i avsaknad av närmare beskrivning från den sökande - kan leda till en differentierad utdelning i praktiken. Vidare anger HFD en risk för att en teammedlem för framtiden kan komma äga en egen preferensaktieserie - i vilket fall risken för differentiering av utdelning är närmare till hands.

Vår bedömning är att HFD jämfört med Skatterättsnämnden gör en annan bedömning av förutsättningarna till förhandsbeskedet. Exempelvis anges i förhandsbeskedet att ett team alltid kommer bestå av minst två personer, varför risken för att en anställd äger en egen preferensaktieserie torde vara utesluten. Vidare har HFD till skillnad från Skatterättsnämnden fokuserat på vilka faktorer som påverkar tilldelning av preferensaktier. Här noterar vi att förhandsbeskedet utgått ifrån att preferensaktierna förvärvas till marknadspris. I avsaknad av en förmån vid förvärv ställer vi oss frågande i vilken utsträckning fördelningen av preferensaktierna kan ha betydelse för bedömningen av huruvida differentierad utdelning uppstått. Olika antal aktier ger nämligen normalt olika utdelning för aktieägarna - framförallt när utdelningen per aktie är densamma.

Gällande domens påverkan på marknaden noterar vi att HFD motiverat domskälen genom en avsaknad av tydlighet från sökanden - en avsaknad som HFD menar skapar utrymme för sökanden och bolaget att differentiera utdelning på preferensaktierna i praktiken. Fallet bör därför i vår mening inte tillmätas en allmän räckvidd på existerande incitamentsstrukturer.