Beskattning av den digitala ekonomin

För de som säljer varor och tjänster via internet till kunder i andra länder beskattas merparten av intäkterna idag i Sverige. Indirekt beskattning i form av moms sker dock i köparens hemland både vid försäljning av digitala tjänster till företag och privatpersoner inom EU. Mycket tyder på att beskattning i framtiden även inkomsskattemässigt kommer att ske i det land kunden är hemmahörande. Det förekommer diskussioner på såväl nationell som mellanstatlig nivå om hur beskattning ska kunna ske i det land där varan/tjänsten konsumeras. Förra veckan släppte OECD en interimrapport på området och idag föreslog EU-kommissionen nya åtgärder för rättvis beskattning inom EU.

OECD:s interimrapport

OECD släppte den 16 mars 2018 sin interimrapport (”The tax challenges arising from digitalisation: Interim report 2018”) vilken behandlar skattemässiga överväganden som digitaliseringen av ekonomin för med sig.

Interimrapporten bygger på ett arbete som OECD initierade i oktober 2015 under åtgärdspunkt 1 i det så kallade BEPS-projektet (Base Erosion and Profit Shifting), vilken fokuserade på de skattemässiga utmaningarna med den digitala ekonomin.

Fler än 110 medlemsstater inom OECD har kommit överens om att göra en översyn av sina regler om fast driftställe och vinstallokering. Idag råder skilda meningar om hur beskattningen av den digitala ekonomin bör regleras. Målsättningen är att medlemsstaterna ska nå en gemensam lösning av beskattningsfrågan 2020.

I rapporten ges en översikt över vilka svårigheter och möjligheter den digitala ekonomin för med sig. En del medlemsstater anser idag att det inte behövs någon särskild reglering avseende fast driftställe. Andra anser att regler behövs som tar hänsyn till användarens (kundens) insatser. Vidare anser en del stater att de regler som införs ska rikta sig bredare mot ekonomin i stort.

Majoriteten av medlemsstaterna har idag inte någon specialreglering som gör det möjligt att beskatta företag i det land kunden är hemmahörande. En del stater har dock redan infört eller planerar att införa sådana regler.

I rapporten diskuteras bland annat åtgärder som införts och planeras att införas i medlemsstaterna och som är relevanta för den digitala ekonomin. Åtgärderna kan delas in i fyra olika kategorier:

1. Utvidgning av fast driftställedefinitionen så att även digital närvaro kan medföra fast driftställe.
   
   I Israel finns det exempelvis sedan 2016 en regel som möjliggör beskattning av betydande ekonomisk närvaro (så kallat Significant Economic Presence). På detta sätt kan inkomster som är hänförliga till försäljning via internet från utländska företag under vissa förutsättningar beskattas i Israel. Vidare planerar Indien att införa en motsvarande regel i april 2019. Slovakien har sedan 2017 infört särskilda regler för att beskatta förmedling av transport och boende via internet.
   
   
2. Källskatter
   
   Passiva inkomster i form av utdelning, ränta och royalty kan beskattas bland annat i det land där utbetalaren har sitt hemvist eller där tillgången/tjänsten används. Användandet av dessa källskatter har ökat på senare tid och syftet är generellt att säkra beskattningen i källstaten trots att det utländska bolaget inte har någon fysisk närvaro i landet.
   
   
3. Nya omsättningsskatter
   
   Italien kommer exempelvis att införa en regel om beskattning av digitala tjänster från och med 1 januari 2019 enligt vilken en särskild transaktionsskatt ska utgå med 3 procent på värdet av transaktionen. Ungern har redan infört en skatt på nettoomsättningen avseende försäljning av annonseringstid och annonsplats i landet.
   
   
4. Speciell skatteregim för stora multinationella företag
   
   Vissa stater har infört mer generell lagstiftning (vilka endast indirekt träffar den digitala ekonomin), antingen i form av administrativa åtgärder som syftar till en ökad balans mellan skattemyndigheter och multinationella företag eller genom att introducera speciella skatteflyktsregler som syftar till att minska betalningar som urholkar skattebasen.
   
   Som exempel på detta kan nämnas ”Diverted Profits Tax (DPT)” som införts i Storbritannien och Australien. DPT utgår i Storbritannien med 25 procent på vinster som kan härledas från landet. Skatten är framförallt tänkt att förhindra utländska företag som gör affärer i Storbritannien genom artificiella upplägg i syfte att undvika fast driftställe i landet.

EU-kommissionens förslag

EU-kommissionen presenterade den 21 mars 2018 nya åtgärder för att säkerställa att den digitala ekonomin beskattas rättvist inom EU. Åtgärderna kommer enligt EU-kommissionen göra EU till en global ledare för att utforma skattelagstiftning anpassad för den digitala ekonomin. EU-kommissionen föreslår två stycken lagändringar (ett långsiktigt och ett kortsiktigt förslag) som kommer att medföra en rättvisare beskattning av den digitala ekonomin inom EU.

Det långsiktiga lagförslaget går ut på att reformera företagsbeskattningsreglerna i EU:s medlemsstater genom att beskatta vinster som genereras i medlemsstaterna utan att företagen har fysisk närvaro i dessa länder. För att beskattning ska kunna ske av digital närvaro krävs att åtminstone ett av tre kriterier uppfylls; den årliga vinsten hänförlig till den digitala närvaron överstiger 7 miljoner EUR, det finns fler än 100 000 användare i medlemsstaten per år eller över 3 000 affärskontrakt tecknas mellan företaget och användarna per år.

Det kortsiktiga förslaget innebär en skatt (Digital Services Tax, DST) på intäkter från viss typ av digital verksamhet i form av tillhandahållande av annonser, användardata och förmedlingstjänster på Internet. Det föreslås en skatt om 3 procent av bruttointäkterna från digital verksamhet. Tanken är att medlemsstaterna endast ska kunna ta ut skatten på företag med en årlig omsättning om totalt 750 miljoner euro (varav minst 50 miljoner euro ska genereras inom EU). Tanken är att reglerna i det kortsiktiga förlaget endast ska gälla fram tills det långsiktiga förslaget har implementerats i medlemsstaterna.

Vad händer härnäst?

• OECD fortsätter sitt arbete och presenterar 2019 en kartläggning av digitaliseringen generellt samt av vilka affärsmodeller som används av företag som erbjuder digitala varor och tjänster.
• Målsättningen inom OECD är att de över 110 medlemsstaterna ska nå en gemensam lösning av beskattningen av digitala varor och tjänster till 2020.
• EU-kommissionen kommer att skicka sitt förslag på ändrad lagstiftning till Europeiska unionens råd och Europaparlamentet. EU-kommissionen kommer också att aktivt delta i diskussionerna inom G20/OECD för att nå en gemensam internationell lösning.

Kommentar

Det är ännu för tidigt att säga om vi i framtiden kommer att få till en enhetlig syn på beskattning av digitala tjänster inom OECD och EU. Klart är i vart fall att flera länder ser över möjligheten att även inkomstskattemässigt beskatta företags inkomster i det land där varan/tjänsten konsumeras och det är bara en tidsfråga innan flertalet länder har infört sådana regler.

Övergångslösningen i form av DST innebär ytterligare en form av beskattning som kanske kan sägas vara en hybrid mellan indirekt och direkt beskattning på digitala tjänster utöver momsen som till stor del redan betalas i det land tjänsten konsumeras. Utöver de uppenbara gränsdragningsproblem som uppkommer vad gäller definition av tjänster mm så innebär DST en ytterligare administrativ börda för företagen som kommer att behöva inrätta system för att hantera skatten. Denna kostnad blir extra kännbar med tanke på att skatten endast ska vara temporär.

Den föränderliga lagstiftningen ställer stora krav på de företag som verkar i den digitala ekonomin och det blir framöver viktigare än någonsin att fundera på den legala såväl som den affärsmässiga strukturen av sin verksamhet.