Arbetsgivare får subventionera anställdas köp av syntetiska optioner

Högsta förvaltningsdomstolen anser att syntetiska optioner, som arbetsgivaren subventionerar genom extra löneutbetalningar, är värdepapper och ska beskattas som inkomst av kapital och inte som tjänst.

Ett bolag ska erbjuda anställda att köpa så kallade syntetiska optioner. Optionerna är fritt överlåtbara, inte villkorade av fortsatt anställning i bolaget men belagda med hembudsklausul. Inom ramen för erbjudandet om syntetiska optioner planerar bolaget även att subventionera den anställdes köp genom extra löneutbetalningar, som efter avdrag för schablonskatt, motsvarar 50 procent av köpeskillingen för optionerna. Den extra ersättningen ska betalas ut i fem lika delar under fem år från köpet av optionerna.

Den anställde begärde förhandsbesked från Skatterättsnämnden för att få reda på skattekonsekvenserna av belöningsprogrammet.

Skatterättsnämnden ansåg att villkoren om extra ersättning för att delfinansiera optionsköpen innebar att bolaget knöt den anställde till sig på ett sådant sätt att de syntetiska optionerna inte borde behandlas som värdepapper. Den extra ersättningen ökade nämligen den anställdes möjlighet till positiv avkastning och fick antas utgöra ett starkt incitament för den anställde att behålla sin anställning under hela perioden som ersättningen betalades ut. Skatterättsnämnden kom därför fram till att den anställde skulle tjänstebeskattas då optionerna utnyttjas.

Den anställde överklagade Skatterättsnämndens beslut och yrkade att de syntetiska optionerna inte skulle beskattas på annat sätt än som kapitalvinst eller kapitalförlust när optionerna säljs. Som grund anförde den anställde att villkoren om extra ersättning var fristående från själva optionsvillkoren, samt att villkoren i sig inte innebär ett krav om fortsatt anställning.

Högsta förvaltningsdomstolen ansåg inte att villkoren om extra ersättning var fristående från övriga optionsvillkor, bland annat därför att ersättningen var direkt kopplad till storleken på optionsförvärvet. Högsta förvaltningsdomstolen höll med Skatterättsnämnden om att villkoren i sig får antas ge den anställde ett incitament att fortsätta sin anställning hos bolaget, men att det inte kunde jämställas med villkor om fortsatt anställning. Domstolen kom därför fram till att villkoren inte är sådana att de förtar de syntetiska optionerna deras karaktär av värdepapper.

Högsta förvaltningsdomstolen kom därför fram till att en försäljning av optionerna skulle beskattas som inkomst av kapital.

Kommentar

Det har blivit allt vanligare med olika former av subventioner i samband med att bolagen erbjuder incitamentsprogram till sina anställda. Högsta förvaltningsdomstolens dom tydliggör att liknande subventioner är möjliga även vid erbjudande om förvärv av syntetiska optioner utan att optionen förlorar sin karaktär av värdepapper i skattelagens mening. Möjligheten ökar även flexibiliteten för bolaget att erbjuda olika typer av attraktiva incitamentsprogram med subventioner för att behålla nyckelpersoner och attrahera nya medarbetare.

Domen är samtidigt en bekräftelse på vår syn att syntetiska optioner fortsatt utgör värdepapper i lagens mening, så länge de är fritt överlåtbara och inte är kopplade till anställningen i bolaget.

Michal Herink och Johan Fagerlund