Valutakursförluster vid redovisning i euro

Är det verkligen rätt att valutakursvinster och valutakursförluster på skulder i euro för bolag med redovisningsvaluta i euro inte är skattepliktiga respektive avdragsgilla när kapitalvinster och kapitalförluster på fordringar är det?

Skatterättsnämnden har meddelat tre förhandsbesked (49-18/D, 61-18/D och 69-18/D) som avser svenska bolag med redovisningsvaluta i euro som har fordringar och skulder i euro. Frågorna avser avdragsrätt för valutakursförluster samt de interna reglernas förenlighet med EU-rätten.

Bakgrund

Skatterättsnämndens förhandsbesked avser svenska dotterbolag till noterade bolag inom EU. I samtliga fall bedriver de svenska bolagen finansiell verksamhet i Sverige som inte är tillståndspliktig. Bolagens verksamhet består i att ta in kapital från internationella marknader som vidareutlånas till koncernbolag. De svenska bolagens redovisningsvaluta är euro och såväl fordringar som skulder är upptagna i euro för att uppnå en naturlig och effektiv säkring så att ingen valutaexponering uppkommer.

Under de aktuella lånens och obligationernas löptid har värdet på euro ökat i förhållande till svenska kronan. Detta innebär att både bolagens fordringar respektive skulder har ökat vid omräkning till svenska kronor.

Mot bakgrund av ovan har följande frågor behandlats hos Skatterättsnämnden:

Fråga 1: Utgör fordringarna på moderbolagen i skattemässigt hänseende lagertillgångar?

Bolagen anser att fordringarna på moderbolagen utgör lagertillgångar eftersom bolagen agerar som internbank för koncernen. Genom befintlig upplåning har bolagen finansierat långsiktig utlåning till moderbolagen. Bolagen handhar betydande belopp och transaktionerna har stor betydelse för koncernens resultat.

Skatterättsnämnden

Skatterättsnämnden konstaterar inledningsvis att det inte finns någon skatterättslig definition av begreppet internbank. För att ett bolag ska anses vara en så kallad internbank vars tillgångar utgör lager bör dock krävas att verksamheten består av fler än enstaka transaktioner.

Enligt Skatterättsnämnden är de aktuella bolagens verksamheter alltför begränsade för att kunna jämställas med den verksamhet som förekom i Högsta förvaltningsdomstolens (HFD) mål från 2004 (RÅ 2004 not. 58) och som likställdes med sådan verksamhet som bedrivs av banker. I det fallet ingick i bolagets verksamhet att säkra koncernens valuta- och ränterisker genom transaktioner med olika finansiella instrument och liknande, såsom ränteterminskontrakt, FRA-kontrakt, ränteoptioner, valutaswappar och valutaoptioner. Därtill kom in- och utlåning gentemot koncernbolag och viss finansiell rådgivning.

Beaktat ovan och att det enligt nämndens mening inte finns någon annan grund för att fordringarna skatterättsligt ska klassificeras som lagertillgångar utgör de kapitaltillgångar.

Fråga 2: Innebär svenska skatteregler och relevant rättspraxis att det uppstår en skattemässig valutaexponering för företag med euro som redovisningsvaluta, då valutakursrörelser mot svenska kronor på fordran tas upp till beskattning vid vinst respektive ger rätt till avdrag för förlust vid avyttring medan ingen skattemässig valutaexponering uppkommer på en motsvarande skuld?

Gällande intern rätt innebär att bolagen, trots matchning av fordran, skuld och redovisningsvaluta förefaller få en väsentlig skattemässig valutaexponering.

De svenska reglerna medför en asymmetri mellan behandlingen av valutakursförändringar på fordran respektive skuld som ger upphov till en ekonomisk risk för bolag med euro som redovisningsvaluta som har matchat fordran med motsvarande skuld i samma valuta.

Skatterättsnämnden

Av HFD:s dom den 13 september 2012 i mål nr 1497-11 följer att värdeförändringar på skulder i euro som beror på ändrad växelkurs mellan euro och svenska kronor vare sig ska tas upp eller dras av skattemässigt för ett bolag med euro som redovisningsvaluta. Samtidigt kommer en värdeförändring på fordringar som beror på ändrad växelkurs bli skattepliktig respektive avdragsgill i form av kapitalvinst eller kapitalförlust när de avyttras (jfr HFD 2016 ref. 14 II) för samma bolag.

Det ovan anförda innebär således att kapitalvinster och kapitalförluster på fordringar i euro som beror på valutakursförändringar, till skillnad mot vad som gäller för valutakursvinster eller förluster på skulder i euro, ska tas upp till beskattning alternativt dras av.

Fråga 3: Är den skattemässiga olikbehandlingen mellan fordran och skuld förenlig med den fria rörligheten för kapital enligt artikel 63 EUF-fördraget eller etableringsfriheten enligt artikel 49 och 54 EUF-fördraget?

Fråga är om kombinationen av bestämmelserna för fordran och motsvarande skuld i euro ger ett utfall som strider mot EU-rätten.

I HFD 2016 ref. 14 I har HFD, efter att ha inhämtat förhandsavgörande från EU-domstolen (X AB, C-686/13, EU:C:2015:375), konstaterat att det inte strider mot EUF-fördragets bestämmelser om etableringsfrihet att med stöd av 25 a kap. 5 § IL neka avdrag för en kapitalförlust vid avyttring av näringsbetingade andelar som beror på en valutakursförändring. Vinster på sådana andelar är inte skattepliktiga.

I HFD 2016 ref. 14 II slog HFD fast att ett bolag, med euro som redovisningsvaluta, med hänsyn till unionsrätten har rätt till avdrag för kapitalförlust vid avyttring av fordringar i euro som berott på ändrad växelkurs mellan euro och svenska kronor, även om det finns ett avdragsförbud för kapitalförluster på fordringar på företag i intressegemenskap enligt 25 a kap. 19 § första stycket 1. I domskälen poängteras bland annat förhållandet att om den skattemässiga beräkningen vid en avyttring av fordran leder till en kapitalvinst är den skattepliktig och att behandlingen av valutakursförändringar alltså är asymmetrisk. Enligt domstolen innebar den omständigheten att bolagets fordringar var utställda i euro att det var bestämmelserna om fri kapitalrörelse i EUF-fördraget som var tillämpliga.

Skatterättsnämnden

Inledningsvis kan konstateras att vinster och förluster på fordringar respektive skulder behandlas symmetriskt var för sig och att en sådan behandling enligt praxis inte strider mot EU-rätten. Frågan är om den aktuella valutasäkringsåtgärden med en kombination av fordringar och skulder medför att avdrag måste medges för förluster på skulder för att intern rätt ska vara förenlig med EU-rätten.

Förenligheten bör prövas mot den fria rörligheten för kapital redan med hänsyn till att redovisningsvalutan och fordran samt skuld är i euro (jfr HFD 2016 ref. 14 II).

Det kan vidare konstateras att den skattemässiga ordningen för en skattskyldig som befinner sig i den position som bolagen gör kan bli en annan än vad som gällt om man valt svenska kronor som redovisningsvaluta. Kursförändringar mellan euro och svenska kronor beaktas då löpande på båda fordran och skuld (jfr 14 kap. 8 § IL).

Vidare gäller att de negativa skattemässiga effekterna uppkommer vid det aktuella valutaläget för sökanden. Vid det omvända valutaförhållandet mellan euro och svenska kronor finns en motsvarande positiv effekt eftersom en förlust på fordran blir avdragsgill medan en vinst på den till fordran kopplade skulden inte beskattas. Det kan på så sätt hävdas att även de kopplade transaktionerna behandlas symmetriskt med hänsyn till att varken förluster eller vinster på skulderna påverkar utfallet.

I linje med EU-domstolens bedömning i målet X AB bör EUF-fördraget emellertid inte tolkas så att det tvingar en medlemsstat att medge avdrag eller på annat sätt kompensera en skattskyldig i en situation som för de sökande, eftersom det skulle innebära att en asymmetri därmed uppkommer när det gäller förhållandet skattepliktig vinst och avdragsgill förlust på skulder.

Enligt Skatterättsnämndens mening saknas alltså stöd för att bedöma förluster på skulder på annat sätt än vad HFD gjorde i ovan nämnda mål nr 1497-11. Den skattemässiga behandlingen av valutakursförändringar på fordringar och skulder i euro strider således inte mot den fria rörligheten för kapital enligt EUF-fördraget.

Kommentar

Skatterättsnämndens bedömning i fråga 2 och 3 är inte särskilt förvånande. Av tidigare praxis (HFD 2016 ref. 14 II och HFD 1497-11) framgår att det uppstår en skattemässig valutaexponering för företag med euro som redovisningsvaluta, då valutakursrörelser mot svenska kronor på fordran tas upp till beskattning vid vinst respektive ger rätt till avdrag för förlust vid avyttring. Vidare är det sedan tidigare klarlagt att någon skattemässig valutaexponering inte uppkommer på en motsvarande skuld samt att detta är förenligt med EU-rätten.

Det som däremot kan förefalla vara förvånande och eventuellt upprörande är konsekvenserna av regelverket, vilka merparten av bolagen inte kände till när de började använda sig av euro som redovisningsvaluta. Poängen med att använda euro som redovisningsvaluta är att inköp och försäljningar som görs i euro inte ska medföra några transaktionskostnader och kursdifferenser i bolaget. Några kursdifferenser uppkommer inte i redovisningen, men vid realisation av en fordran utlöses vid beskattningen en valutakurseffekt som antingen ska tas upp som en skattepliktig intäkt eller en avdragsgill kostnad.

Mot bakgrund av att utvecklingen på euro de senaste åren varit mycket stark är vi i dag i ett läge där en realisation av fordringar i euro medför en stor skattepliktig valutakursvinst i bolagen (som inte syns i redovisningen). Flera bolag lånar ut motsvarande pengar som de lånar in (i likhet med förhandsbeskeden ovan), varför en valutakursvinst på fordran inte sällan möts av en motsvarande valutakursförlust på skulden. Att i det läget få en skattepliktig valutakursvinst på fordran samtidigt som valutakursförlusten på skulden inte är avdragsgill är intuitivt svårt att ta till sig.

Även om regelverket får mycket hårda skattekonsekvenser idag för flera bolag kan det inte uteslutas att regelverket i framtiden kan bli till de skattskyldigas fördel. Detta resonemang bygger på förutsättningen att kronan stärks mot euron i vilket fall avdragsgill valutakursförlust uppkommer på fordran samtidigt som valutakursvinsten på skulden inte är skattepliktig.

Oavsett om regelverket får positiva eller negativa effekter för bolagen bör det alltid eftersträvas en symmetri i lagstiftningen varför det kan vara dags för en översyn av regelverket med målet att fordringar och skulder ska behandlas på samma sätt.

Vad slutligen gäller Skatterättsnämndens bedömning i fråga 1 så är det fortfarande ovisst hur omfattande verksamheten i en internbank ska vara för att dess tillgångar ska utgöra lager. Skatterättsnämnden konstaterar att verksamheten ska bestå av fler än enstaka transaktioner, vilket är rimligt, men mot bakgrund av att HFD:s avgörande från 2004 har några år på nacken hade det varit intressant att få ett uppdaterat rättsfall på vad som krävs för att en internbanks tillgångar ska utgöra lager.