Vägledning för skattehandläggare avseende internprissättning

Den amerikanska skattemyndighetens (IRS) storbolagskontor publicerade den 12 januari fem direktiv innehållande vägledning för skattehandläggare i deras arbete vid granskning av flera särskilt viktiga internprissättningsrelaterade frågor.

• Aktierelaterade ersättningar (”stock-based compensation”) i kostnadsfördelningsavtal (cost sharing arrangement) – Direktivet ber skattehandläggare avvakta med granskning av om aktierelaterade ersättningar ska allokeras ut till koncernbolag eller inte, i väntan på ett avgörande av Altera målet, samt konsultera rättsenheten om det är korrekt att exkludera värdet av aktierelaterad ersättning från lönekostnaden vid koncernintern prissättning av tjänster.
• Förväntad nytta (”reasonably anticipated benefits”) vid kostnadsfördelningsavtal  – Avser instruktioner för skattehandläggare att avvakta IRS ställningstagande om existerande kostnadsfördelningsavtal bör uppdateras för förväntad nytta om dessa också täcker in immateriella rättigheter hos nyförvärvade bolag.
• Val av internprissättningsmetod – Direktivet ger instruktioner för storbolagskontorets handläggare som begränsar deras möjlighet att avfärda den av bolaget valda interprissättningsmetoden. Direktivet begär att skattehandläggare ska tillhandahålla en särskild analys som stödjer beslutet om ändrad internprissättningsmetod samt att beslutet sanktionerats av behörig beslutsfattare hos IRS.
• Tillämpning av Section 6662(e) Penalties – Direktivet ger instruktioner avseende tillämpningen av skattetillägg vid krav på internprissättningsdokumentation. Direktivet ämnar att förtydliga rutinerna för när en skattehandläggare kan påföra skattetillägg ifall dokumentationen är bristfällig.
• Obligatorisk informationsinhämtning av internprissättningsunderlag i storbolagskontorets granskningsarbete – Direktivet är en förändring av tidigare instruktioner för informationsinhämtning vid granskning av internprissättningsfrågor. Tidigare instruktioner krävde att en skattehandläggare alltid skall begära in internprissättningsdokumentation för verksamheter av internationell karaktär. Nuvarande direktiv bygger på en två-stegs process för att avgöra huruvida man ska begära in internprissättningsdokumentation. Syftet med två-stegs processen är att effektivisera resursallokeringen till granskningsarbeten.

De fem direktiven IRS har publicerat är inte några rättsliga riktlinjer, de ämnar istället att ge skattehandläggare vägledning i deras arbete att identifiera och granska särskilda internprissättnings frågor.

Kommentar

IRS har publicerat dessa direktiv, bland annat, med anledning av det pågående Altera målet. Altera målet behandlar huruvida aktierelaterad ersättning ska inkluderas i ett kostnadsfördelningsavtal. Den amerikanska skattedomstolen dömde till Alteras fördel, att exkludera aktierelaterad ersättning i kostnadsbasen för kostnadsfördelningsavtal, och därmed ogiltigförklarade den rådande lagstiftningen som erfordrar skattebetalaren att inkludera dessa kostnader i sin konstadsfördelning. IRS överklagade domen vilket nu innebär en begränsning för skattehandläggares agerande i avvaktan på dom från högre instans. Under pågående förhandling i Altera målet har bolag nu intagit olika positioner i frågan om aktierelaterade ersättningar i kostnadsfördelningsavtal men även avseende tjänstetransaktioner. Det är tydligt att IRS väljer sina ärenden varsamt i avvaktan på utfallet av Altera målet.

Motsvarande agerande vore önskvärt även i Sverige, det vill säga att Skatteverket först enbart drev ett principfall och inväntade det slutliga avgörandet av detta ärende innan motsvarande upptaxering genomförs på bred front. Ett dylikt mer försiktigt agerande skulle troligen spara betydande resurser för både näringslivet och Skatteverket.

Direktiven är avsedda att effektivisera skattehandläggares process för granskning av internprissättningsrelaterade frågor. Det ges även intrycket att IRS avser att lägga mindre fokus och resurser på kontroversiella frågor. Internprissättning fortsätter dock vara en prioriterad fråga för IRS och flera kontroversiella frågor är fortfarande oklara i avvaktan av domstolsutfall. Direktiven innebär delvis ett ökat krav på IRS vid granskning av internprissättningsfrågor, vilket är fördelaktigt för skattebetalare, men innebär även ett ökat krav på detaljinnehåll i internprissättningsdokumentation.