Tydligare regler för tjänsteställe

I ett nytt ställningstagande klargör Skatteverket var arbetstagare med skiftande arbetsplatser ska anses ha sitt huvudsakliga tjänsteställe. Var man som arbetstagare anses ha sitt tjänsteställe påverkar beskattningen i ett flertal situationer.

Skatteverket kom i september ut med ett nytt ställningstagande gällande tjänsteställe i branscher med skiftande arbetsplatser. Syftet med ställningstagandet är att förtydliga hur bedömningen av platsen för tjänstestället ska göras samt att klargöra att bedömningen inte är bunden till viss bransch utan att den är generell, vilket minskar tidigare osäkerhet och tolkningsutrymme på området.

Var arbetstagaren anses ha sitt tjänsteställe påverkar beskattningen i ett flertal situationer. Bland annat avseende hur man ska beskattas för viss ersättning för tjänsteresor, för mottagande av traktamente samt för ersättning för logi. Reglerna styrs av huvudregeln att avdrag inte får göras för personliga levnadskostnader. Från denna huvudregel finns dock undantag som innebär att arbetstagaren under vissa förutsättningar kan få avdrag för ökade levnadskostnader till exempel vid tjänsteresor, vid tillfälligt arbete på annan ort eller vid dubbel bosättning.

För arbetsgivaren gäller att denna, beroende på var arbetstagaren anses ha sitt tjänsteställe, kan ge ut traktamenten, logiersättning och reseersättning utan att dessa kostnader ska ligga till grund för skatteavdrag och socialavgifter. Var arbetstagaren har sitt tjänsteställe avgör därmed om en ersättning enligt ovan ska anses vara en ersättning för en privat levnadskostnad, och således skattepliktig, eller hänförlig till tjänsten, och således inte vara skattepliktig alternativt avdragsgill.

Användning av huvudregeln

Huvudregeln innebär att den anställde anses ha sitt tjänsteställe på den plats huvuddelen av arbetet utförs. Om den anställde utför sina arbetsuppgifter under förflyttning eller växelvis på olika ställen anses tjänstestället, enligt en alternativregel, vara den plats där den anställde hämtar och lämnar arbetsmaterial eller förbereder och avslutar sina arbetsuppgifter. För arbetstagare som utför arbeten under en begränsad tid på olika platser utgör istället bostaden arbetstagarens tjänsteställe. Reglerna ska prövas i turordning vilket innebär att om huvudregeln eller alternativregeln inte är tillämpbar aktualiseras som ett sista alternativ en undantagsregel vilket medför att bostaden anses utgöra arbetstagarens tjänsteställe.

Skatteverket framhåller att platsen för tjänstestället ska bestämmas för varje uppdrag och anställning för sig, vilket innebär att hänsyn ska tas till förhållandena i den aktuella anställningen. Bedömningen för var en tillsvidareanställd ska anses ha sitt tjänsteställe ska, enligt Skatteverket, göras utifrån omständigheterna under ett längre tidsperspektiv, vanligtvis en tidshorisont på två år. Vid en tidsbegränsad anställning görs bedömningen istället utifrån omständigheterna under den aktuella anställningen. Ledning hämtas vid båda bedömningarna utifrån de villkor som framgår i anställningsavtalet.

Kommentar

Då tidigare ställningstaganden på detta område har varit knutna till särskilda branscher har det funnits ett viss mått av osäkerhet och tolkningsutrymme avseende hur man i andra branscher ska hantera regelverket. I och med det nya ställningstagandet får den osäkerheten och/eller tolkningsutrymmet anses ha begränsats. Det nya ställningstagandet medför vidare att det finns en stor risk att berörda arbetsgivare (med anställda med skiftande tjänsteställe) historiskt har hanterat denna typ av ersättningar felaktigt. Då detta kan medföra stora skattemässiga konsekvenser både för arbetsgivaren (arbetsgivaravgifter och skattetillägg) och dess anställda (tjänstebeskattning och skattetillägg) är det så klart av stort intresse att se över sin hantering.

Ida Lejerdal och Oscar Warglo