Skatterättsnämnden - fråga om fast driftställe till följd av pandemin

Skatterättsnämnden har i ett nyligen publicerat förhandsbesked tagit ställning till om ett utländskt bolag kan anses ha fast driftställe i Sverige med anledning av att en delägare arbetat från hemmakontor i Sverige till följd av coronapandemin.

Bakgrund

Delägaren har arbetat från hemmakontoret i mer än 6 månader. I tillägg har Skatterättsnämnden tagit ställning till fråga om fast driftställe då delägaren eventuellt även har för avsikt att arbeta från Sverige i framtiden i en utsträckning om 3 månader per kalenderår. 

Bolaget är en registrerad kapitalförvaltare och förvaltar ett antal egna och externa fonder. Delägaren är verksam i bolaget som investeringschef samt ingår i investeringskommittén/teamet men saknar rätt att självständigt fatta investeringsbeslut. Därtill har en utgångspunkt i ansökan varit att delägaren inte har verkställt några investeringar.

SRN:s bedömning

Skatterättsnämndens bedömning är att OECD:s modellavtal med kommentarer är vägledande vid tolkningen av bestämmelserna om fast driftställe. För att arbete som utförs hemifrån ska kunna skapa ett fast driftställe förutsätts att arbetsgivaren måste anses förfoga över hemmakontoret. En sådan situation kan exempelvis föreligga om arbetsgivaren inte tillhandahåller ett kontor samt ställt krav på att anställda utför arbete från ett hemmakontor.

Skatterättsnämnden fann att det utländska bolaget inte kunde anses förfoga över delägarens hemmakontor i Sverige. Därmed ansågs det inte uppkomma något fast driftställe enligt inkomstskattelagens definition. Avgörande för Skatterättsnämndens bedömning var att det utländska bolaget hade ett kontor i utlandet och att delägaren saknade möjlighet att arbeta därifrån till följd av att statliga restriktioner införts i det landet. Det har således inte varit fråga om att det utländska bolaget tillika arbetsgivaren ställt krav på hemarbete.

Skatterättsnämnden ansåg inte heller att delägarens övervägda framtida vistelser och arbete i Sverige skulle föranleda att bolaget fick ett svenskt fast driftställe. Trots att kravet på arbetsgivarens förfogande över hemmakontoret i sådant fall skulle kunna ses som uppfyllt, skulle det saknas tillräcklig varaktighet för att skapa ett fast driftställe eftersom omfattningen av arbete och vistelser i Sverige endast var tre månader per år.

Ett fast driftställe förelåg inte heller vid tillämpningen av agentregeln. Delägaren kunde inte anses vara en så kallad beroende agent. Inte heller hade delägaren ingått något avtal för det utländska bolagets räkning trots att denne kunde anses ha sådan behörighet.

Kommentar

Givet att coronapandemin har resulterat i att anställda i högre utsträckning än tidigare utför arbete hemifrån är Skatterättsnämndens klargörande välkommet. Det är bra att Skatterättsnämnden fastslår att hemarbete till följd av statliga restriktioner inte nödvändigtvis ska föranleda fast driftställe. Skatterättsnämnden bekräftar också att ledning kan tas från OECD publicerade ställningstaganden om tolkningen av OECD:s modellavtal.  

Arbete från hemmakontor i Sverige kan komma att bli vanligare även efter pandemin. Det bör därför nämnas att denna typ av klargörande från Skatterättsnämnden i frågor om fast driftställe kan vara av särskild betydelse för utländska bolag och deras anställda framöver. Förhandsbeskedet ger viss ledning även i denna fråga i och med nämndens svar på den andra frågan i ställningstagandet.

Förhandsbeskedet har inte överklagats. Läs hela förhandsbeskedet på skatterattsnamnden.se