Viktiga principer inom internprissättning fastslagna av HFD

TM_dator ‹ Tillbaka till artiklarna

Högsta förvaltningsdomstolen (HFD) avgjorde nyligen ett internprissättningsmål gällande fakta och bevis vid bedömning av armlängdsmässighet. Den första frågan handlade om vilket tidsperspektiv som ska tas, ett eller flera beskattningsår, och den andra frågan handlade om hela eller delar av jämförelsestudiens spann ska användas.

Bakgrund

Ett amerikanskt distributionsbolag (Distributören) sålde på den amerikanska marknaden varor inköpta av ett svenskt bolag (Bolaget). Bolaget saknade internprissättningsdokumentation och jämförelsestudie för de aktuella åren. Däremot hade Distributören en internprissättningsdokumentation för 2007, vilken innehöll en jämförelsestudie med finansiell data för 2005-2007. I studien angavs det interkvartila spannet som armlängdsmässigt spann. Dokumentationen och studien hade lämnats till den amerikanska skattemyndigheten för att stödja prissättningen från ett amerikanskt perspektiv. Praktiskt sett är det ett viktigt förtydligande eftersom det inte sällan förekommer att koncerner av administrativa skäl har svårt att genomföra årsslutsjusteringar av priserna ett visst räkenskapsår, utan kan genomföra dessa först nästkommande räkenskapsår.

Skatteverket justerade, genom efterbeskattning, Bolagets resultat för 2007 med hänvisning till att Distributörens nettomarginal var för hög, vilket enligt Skatteverket berodde på för låga inköpspriser för produkter från Bolaget. Skatteverkets beslut innebar att priserna skulle korrigeras så att Distributörers nettomarginal justerades ner till det interkvartila spannet.

Bolaget menade däremot att prissättningen var korrekt och överklagade beslutet. Argumentationen baserades dels på att de speciella omständigheter som påverkade Bolaget och Distributören under 2007 och 2008 (bolaget gick från att vara statligt ägt till privatägt) gjorde att de åren var så tätt sammankopplade att de skulle ses tillsammans; och dels på att hela spannet i jämförelsestudien skulle användas. Bolagets överklagande bifölls av förvaltningsrätten, delvis med stöd av den särskilda utredning vilken Bolaget (under förvaltningsrättsprocessen) låtit ta fram för att stödja det faktum att bolaget under 2008 justerade prissättningen för att justera för Distributörens för låga priser under 2007. Skatteverket överklagade domen till kammarrätten, vilken också gav Skatteverket rätt.

Högsta förvaltningsdomstolen

De två frågor som HFD har tagit ställning till är:

  1. Om prissättningen ska bedömas med hänsyn till 2007, eller om 2007 och 2008 ska bedömas tillsammans; och
  2. Om prissättningen ska jämföras med hela spannet eller enbart det interkvartila spannet i jämförelsestudien.

Inledningsvis konstaterar HFD att parterna är överens om att Distributörens internprissättningsdokumentation kan ligga till grund för bedömningen om armlängdsmässighet.
HFD konstaterar därefter att det kan finnas skäl till att låta andra tidsperspektiv än bara det aktuella beskattningsåret vid bedömning av armlängdsmässiga priser och hänvisar samtidigt till det så kallade Shellmålet (RÅ 1991 ref. 107).

Vidare framhåller HFD att det rör sig om efterbeskattning och att Skatteverket därför måste visa att det klart framgår att priserna är för låga. Därefter fortsätter HFD med att konstatera att Skatteverkets beslut bygger på att samma finansiella data ska användas från båda parters perspektiv, det vill säga om Distributören använder interkvartildata för 2005-2007 för att bedöma armlängdsmässigheten, ska även Bolaget använda samma data (symmetriargumentet). Därefter hänvisar HFD till att Bolagets utredning i vilken det framkom att 2008 års prissättning justerades för att väga upp för 2007 års prissättning. Slutligen konstaterar HFD att Skatteverket “inte gjort gällande att de nettomarginaler som uppmätts hos jämförelseobjekten och som faller utanför spannet inte skulle ge en rättvisande bild av vad som utgör en armlängdsmässig prissättning eller att de av något annat skäl skulle lämpa sig mindre väl för en jämförelse med bolagets nettomarginal”.

Mot bakgrund av detta fastslår HFD att Skatteverket, med hänsyn till de förhöjda beviskraven som gäller vid efterbeskattning, inte har visat att prissättningen under 2007 varit felaktig och Bolagets överklagande bifalles.

Kommentar

Inledningsvis kan det nu anses vara konstaterat att det ofta finns goda möjligheter att använda andra tidsperspektiv än bara beskattningsåret, särskilt om det bidrar till att ge en helhetsbild av de förhållanden och omständigheter som har påverkat prissättningen.

Vidare kan vi konstatera att Skatteverket, åtminstone i efterbeskattningssammanhang, inte schablonmässigt kan avfärda användandet av hela spannet. HFD skriver att Skatteverkets insnävning endast motiveras med symmetriargumentet och att Skatteverket inte gjort gällande att jämförelseobjektens nettomarginaler inte ger en rättvisande bild. Ordvalet gällande är inte helt tydligt eftersom det framgår både i förvaltningsrättsdomen och kammarrättsdomen, att Skatteverket har framfört att det finns jämförelsebrister som inte kan identifieras eller kvantifieras och att det i sådana fall med stöd av OECD:s riktlinjer finns grund för insnävning. Skatteverket har dock inte gjort någon ytterligare utredning för att visa vad bristerna skulle bestå av, och det är troligen det HFD syftar på med ordvalet gällande. Det ska också framhållas att denna hänvisning/argumentation är vanlig från Skatteverket och att den, trots avsaknad av ytterligare utredning, har accepterats i flertalet domar. Även om det inte går att dra slutsatsen att hela spannet alltid är tillämpligt, är det åtminstone rimligt att anta att Skatteverket i fortsättningen måste utreda och visa att användandet av det interkvartila spannet ökar jämförbarheten.

Avslutningsvis är det intressant att notera att HFD, på ett tydligare, och i vår mening mer korrekt, sätt tar hänsyn till det höjda beviskravet.

Har du frågor om företagsbeskattning?

Pär Magnus Wiséen och Anders Forslund

Pär Magnus Wiséen och Anders Forslund

Pär Magnus Wiséen och Anders Forslund arbetar på PwC:s kontor i Stockholm med internprissättning.
Pär Magnus: 010-213 32 95, paer.magnus.wiseen@pwc.com
Anders: 010-212 72 34, anders.forslund@pwc.com
Pär Magnus Wiséen and Anders Forslund works at the tax department at PwC’s Stockholm office with transfer pricing.
Pär Magnus: +46 10 213 32 95, paer.magnus.wiseen@pwc.com
Anders: +46 10 212 72 34, anders.forslund@pwc.com

Lämna en kommentar

Relaterad läsning

Läs artikeln

Sammanfattning av intervjuserien Skattekartan 2019

Hur vill politikerna lösa utmaningarna inom skatteområdet och vilka skatteförändringar är mest prioriterade? Under våren har vi intervjuat ...

Läs artikeln
Läs artikeln

Avisering om ny skatt för finanssektorn

Regeringen har vid en presskonferens den 31 augusti aviserat att det kommer att presenteras ett förslag på ny skatt för finanssektorn. Som ...

Läs artikeln
Läs artikeln

Beskattning vid differentierad utdelning

Skatterättsnämnden har i ett förhandsbesked funnit att differentierad utdelning, i samband med en delägares avveckling av ägandet i sitt ...

Läs artikeln