‹ Tillbaka till artiklarna
Förvaltningsrätten i Göteborg har den 10 oktober 2025 meddelat dom i en omfattande tvist mellan Volvo Personvagnar AB (”bolaget”) och Skatteverket avseende inkomstbeskattning för åren 2020–2022. Målet rör frågan om bolagets resultat har blivit lägre till följd av att villkoren i transaktioner mellan bolaget och dess försäljningsbolag avviker från vad som skulle ha avtalats mellan oberoende parter, och om det därmed finns grund för att justera resultatet enligt korrigeringsregeln. En viktig följdfråga blir då hur koncernens försäljningsbolag ska klassificeras och ersättas enligt armlängdsprincipen.
Bakgrund
Skatteverket har höjt bolagets inkomst av näringsverksamhet för beskattningsåren 2020, 2021 och 2022 samt påfört skattetillägg, med motiveringen att prissättningen mellan bolaget och försäljningsbolagen inte varit armlängdsmässig.
En central utgångspunkt i målet är att bolaget delar in försäljningsbolagen i två kategorier som ersätts med två olika ersättningsmodeller: Intermediary Service Provider (ISP) och Limited Risk Distributor (LRD). Skatteverket bedömer i stället att försäljningsbolagen i praktiken utför likartade uppgifter med snarlika funktioner, risker och tillgångar och därför ska ersättas i enlighet med samma prismetod.
Kärnfrågan och parternas argumentation
En av kärnfrågorna rörde den korrekta bedömningen av försäljningsbolagens funktioner, risker och tillgångar i ljuset av OECD:s riktlinjer. Bolaget har differentierat ersättningsmodellen för de två olika typerna av försäljningsbolag: ersättningen för ISP-bolagen testades med en kostnadsbaserad vinstindikator (Berry Ratio), medan LRD-bolagens ersättning i de flesta fall testades med en vinstindikator kopplad till omsättning (Return on Sales). Även återförsäljningsprismetoden tillämpades i ett fall. Bakgrunden till att olika modeller har använts har varit att ISP-bolagen och LRD-bolagen skiljer sig åt sett till riskprofil, operativ självständighet och affärsupplägg på vissa marknader.
Skatteverket har invänt att försäljningsbolagen, oavsett om de benämns som ISP eller LRD, i allt väsentligt bedriver samma typ av verksamhet och ska betraktas som tillhandahållare av försäljnings- och marknadsföringsrelaterade tjänster som utförs på uppdrag av bolaget. Skatteverket menar även att försäljningsbolagen inte har kontrollerat väsentliga risker, bidragit med viktiga tillgångar eller förfogat över betydande funktioner. Skatteverket bedömer att det finns en stark koppling mellan kostnaderna hos försäljningsbolagen och värdet av de tjänster som försäljningsbolagen tillhandahåller, och anser därför att det är mest lämpligt att använda kostnader som vinstindikator (Net Cost Plus). Vidare ska kostnadsunderlaget exkludera kostnader för inköp av bilar eftersom dessa inte har någon koppling till de tjänster som tillhandahålls. Endast värdeskapande kostnader ska inkluderas. Mot bakgrund av detta framhåller Skatteverket att bolaget tillämpat felaktig prissättning som lett till en icke armlängdsmässig prissättning av transaktionerna med försäljningsbolagen. Detta har medfört att försäljningsbolagen fått oproportionerligt höga rörelseresultat i förhållande till det värde som de bidragit med, jämfört med vad en oberoende tillhandahållare av tjänst skulle ha fått i en jämförbar situation. Samtidigt har bolaget fått ett för lågt rörelseresultat som en följd av den icke armlängdsmässiga prissättningen.
Förvaltningsrättens bedömning
I förvaltningsrätten har det utretts att försäljningsbolagen utför vissa viktiga funktioner såsom inköp samt vidareförsäljning av bilar och bildelar från bolaget till externa återförsäljare, tillhandahållande av lokal marknadsinformation av betydelse för bolagets strategiska beslut, uppföljning och identifiering av potentiella återförsäljare, kommunicering av bolagets strategiska beslut med befintliga externa återförsäljare samt lokal marknadsföring. Dessutom har försäljningsbolagen haft uppdrag att optimera och uppnå bästa möjliga resultat inom ramen för tilldelad budget vilket i förlängningen även kommit bolaget tillgodo. Försäljningsbolagen har alltså inte varit så begränsade och osjälvständiga som Skatteverket framhållit, utan haft en mer självständig roll sett till risk och kontroll, med eget beslutsfattande av resultatpåverkande karaktär.
När Skatteverket i sin efterföljande jämförbarhetsanalys valt ut osjälvständiga tillhandahållare av tjänster som jämförelseobjekt menar förvaltningsrätten att dessa inte återspeglar funktionerna och riskerna hos försäljningsbolagen, och kan därmed inte anses utgöra lämpliga jämförelseobjekt. En jämförelse mellan dessa och försäljningsbolagen kan därför inte ligga till grund för bedömningen av om prissättningen varit armlängdsmässig, och Skatteverket har följaktligen inte lyckats bevisa att felprissättning föreligger. Det saknas därför grund för att höja bolagets resultat.
Kommentar
Domen understryker att analysen behöver vara metodisk. Först fastställer man den faktiska transaktionen och därefter väljs den prismetod som bäst speglar parternas funktioner, risker och tillgångar. Det är inte tillräckligt att endast utgå från legala flöden eller formella avtal; avgörande är hur verksamheten faktiskt bedrivs, hur parterna agerar samt hur funktioner, risker och tillgångar i realiteten fördelas. Det är alltså först efter en noggrant utförd funktionsanalys som den faktiska transaktionen kan fastställas.
Vidare klargör domen att funktionsanalysen ska styra både valet av prismetod och vinstindikator, samt urvalet av jämförelseobjekt i jämförbarhetsstudier. Jämförelseobjekt som inte uppvisar tillräcklig jämförbarhet är inte lämpliga att använda, och kan därför inte utgöra grund för bedömningen av om ersättningen är armlängdsmässig. Det är Skatteverket som har bevisbördan för en eventuell felprissättning och som ska visa att förutsättningarna för att tillämpa korrigeringsregeln är uppfyllda. Först om detta påvisas måste bolaget göra sannolikt att avvikelsen beror på annat än intressegemenskapen.
Hittills har domen inte överklagats men det kommer sannolikt att ske, och vi bevakar processen fortlöpande.
Lämna en kommentar